Kraschen
Jag försökte ta det kallt när min Porsche kraschade. I flera dagar höll jag skenet uppe, försökte rädda det som räddas kunde, sökte upp expertisen som slet sig i håret, skakade på huvudet och skickade mig vidare till nästa ställe. När Porschen sedan var på väg till ingenjörerna i Norge och beskedet skulle komma efter helgen bröt jag fullständigt ihop. Måtte det finnas hjälp, måtte den gå att rädda, eller åtminstone innehållet om de så ska bryta sig in! Det fick inte vara sant att allt kunde vara förlorat. Inte var den gammal heller, några ynka år, men så värdefull, full med värdefull vara. Mina foton. Är de borta så sätter jag mig i en fåtölj och sitter där. Sitter bara där.
Igår kom så beskedet: Elektroniskt fel, det mesta går nog att rädda bara jag pungar ut med pengarna. Dyra lärpengar. Jag har blivit varnad men… nu vet jag: Ingen extern hårddisk, inte ens en ny Porsche går att lita på, det krävs både hängslen och livrem.
