And I say to myself: what a wonderful world!

Av: Jag

16 06, 2011

Etiketter:, ,

Kategori: bilder, blommor, foton, natur, sommar

13 kommentarer

Bländare:f/5.6
Focal Length:55mm
ISO:100
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

13 kommentarer på “And I say to myself: what a wonderful world!”

  1. Och vad föreställer detta äckliga håriga

    Gilla

    • Jag tycker ju inte som du eftersom jag både har fotat och sen lagt in det med den rubriken. Du får gissa. Det är en macrobild så det är inte så stort i verkligheten.

      Gilla

      • När jag tänker efter så tycker jag nog att det är en lite besynnerlig första kommentar på någons blogg. För mig är bilden väldigt vacker.

        Gilla

  2. Hua! Förra gången en orm, denna gång en luden jag-vet-inte-vad men självklart nåt obscent. Brrr….

    😉

    Gilla

  3. Ja, världen är vacker! Det gäller bara att titta! 🙂
    Den är hårig, ja t o m luden när man tittar nära.
    Kram, sov gott och
    Allt gott till dej!

    Gilla

  4. Ser ut som en knopp av något slag?

    Gilla

  5. Åh, det skulle kunna vara kalebass i vardande men jag vet inte. 😉 Den ser mjuk ut.

    Gilla

    • Det skulle kunnat vara en kalebass, men det är en pipa! Piprankans blommor ser ut som små pipor, den är full av dem nu och de ser så roliga ut. Det här är en macrobild och då blir den så absurt stor! Jag tycker att de år vackra, skimrar så härligt i solen.

      Gilla

  6. Intressant foto! Jag hade inte kunnat gissa vilken växt det rörde sig om. Trädgårdsväxter och trädgårdar är inte min grej så att säga.

    Gilla

    • Det här är en av mina bilder som jag tycker bäst om, p.g.a. skimret, bakgrunden och färgerna.
      Jag är inte mycket för blågult annars, men här hamnade det på plats. Det här är också en av växterna i trädgården som jag är gladast över att ha planterat. Bladen är hjärtformade och dekorativa och som sagt, piporna, som har gett växten dess namn, pipranka, är riktigt roliga! Jag satte den först på norrsidan, vid altanen, men där dog den. Den var inte helt billig så jag tvekade innan jag bestämde mig för att göra ett nytt försök, nu i västläge och där trivs den, vid trappan. På hösten bildar de fallna bladen en matta i vackert gråbruna nyanser, de ser prydliga ut som en massa herrar i grå kostym.

      Gilla


Lämna ett svar till ninapinas Avbryt svar