
Lertavla.
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, blyga människor, GAB, lertavla
Kategori: bilder, foton, natur, naturkonst, sommar
Bländare: | f/2.8 |
---|---|
Focal Length: | 8mm |
ISO: | 200 |
Shutter: | 1/0 sek |
Kamera: | FinePix F30 |
Besöksrekord redan tidigt på morgonen, men en enda kommentar hittills. Var inte så blyga! Vore trevligt om ni lämnade någon liten hälsning…
EDIT: Det fick ju sin förklaring, de många tittarna – och kommentarerna har ramlat in, tack för det! Som ni ser, har jag bytt ut frågetecknen mot en lertavla, esteten i mig stod inte ut med det fula inlägget.
Jag kikar igenom dina fantastiska bilder jag…. ; )
Ute regnar det, och huset är så tyst och tomt på barn…. tur att maken snart kommer hem på lunch! Jag skulle bli tokig om det alltid var så här tyst här hemma…
Kramar
GillaGilla
Haha, Hanna! Tack för berömmet, men jag skrattar åt att du blir tokig av tystnad! Jag är ju tvärtom, tystnad njuter jag av och märker nu när vi är i stan att det finns för mycket ljud (oljud), jag vill tillbaka till torpet!
Var det någon bild som du fastnade för?
Kram, tjejen!
GillaGilla
Jag kollar alltid, men kommenterar inte alltid. De är ju så fina korten..
GillaGilla
Det är nog inte regelbundna tittare som du, Nina som är framme nu. Jag förstår så väl att man inte alltid vill/orkar/ids kommentera på en bildblogg, den är ju till för att beses, men besöksantalet idag blev jag förvånad över. I och för sig räcker det med att en person kollar igenom alla bilder… men nyfiken blir man.
Kram
GillaGilla
Du tar fantastiska bilder så det är ju klart man kikar in ibland!
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Tack! Men du hojtar ju till då och då!
Kram
GillaGilla
Ibland verkar bloggstatistiken spåra ur. Igår tappade Bloggspots statistiker konceptet och har inte hittat det än. För någon vecka sedan var det någon i USA som gjorde 90 besök på en timme hos mig. Någon dag senare var det en i Tjeckien som besökte 20 sidor. Jag vet inte om det egentligen handlar om någon sorts organiserad attack mot bloggportalen för att se om det går att hacka sig in eller om det verkligen är människor som drabbats av en oemotståndlig lust att se foton från Sverige. Ingen lämnade någon kommentar i alla händelser.
Vad jag tycker om dina foton det vet du och jag kan lika gott erkänna det: Jag är avundsjuk på din förmåga att göra något mer, något poetiskt, av bilden än endast åstadkomma en dokumentation av händelsen.
GillaGilla
Jaha, och jag som tänkte att någon/några hittat till mig! Jag hade lovat mig själv att aldrig efterlysa kommentarer, men blev lite paff över mängden kommentarslösa tittar. Jag ser ju inte om besökarna kommer från Korpilombolo eller från Övre Volta! Ja, BeBest, du är så bra på att berömma mina foton och jag suger åt mig som en svamp och känner mig hedrad! Tack, käre vän!
GillaGilla
Jag kan vara en av anledningarna igår, halkade in och klickade mig igenom hela bloggen. Du har en hel del vackra foton. Beundrade i tystnad och sedan hamnade du på favvolistan.
GillaGilla
Aha, så trevligt och välkommen hit! Nu blev jag glad! Hittade du någon bild som du gillade lite extra?
GillaGilla
Oj, kan nog inte välja bara en bild.
Gillade den bilden med tre skalbaggar som var
orange med olika teckningar. Även bilderna
med fångade vattendroppar på växtligheten
var fina. Jag kommer i vilket fall återkomma
för att kolla in dom kommande bilderna.
GillaGilla
Strimlössen, som egentligen är bärfisar de också, är roliga att hitta, de är så dekorativa. På 70-talet var Gunilla Pontén i farten med sina färgstarka randiga kläder, de är nog en kvarleva från den tiden!
Ja, vattendroppsbilderna är jag glad över och, som jag skriver, det måtte ha varit något speciellt med ytspänningen den dagen… Roligt att du gillar bilderna!
GillaGilla
Jag lämnar alltid ett kvitto efter mig, även om det bara är en kort hemikram ibland =0)
Du förtjänar en stor besöksstatistik för du tar bilder som tar andan ur mig…
Är du professionell fotograf?
Hemikramar ♥
GillaGilla
Jag är i allra högsta grad en fotoamatör och hobbyfotograf. Jag kan säga så här: jag är nog bra på att se motiv. Jag har fotograferat mycket under min sjukskrivningstid och det har hjälpt mig att orka. Jag har numera alltid kameran med mig och det har varit lite tungt i sommar med systemkameran, den stoppar man inte bara i fickan eller väskan. Jag råkade glömma min lilla superkompaktkamera ute över natten och just den natten kom regnet! Jag har köpt en ny kamera, men har ännu inte satt mig in i dess funktioner. Men jag vet redan nu att jag lär komplettera den med en minikamera, kan man inte stoppa kameran i fickan missar man motiv, ibland går de inte i repris, även om mycket av mitt fotande är stilla natur. Tack, Hemi för ditt beröm, jag är glad att du uppskattar det du ser!
Kramar
GillaGilla
Så enkelt om man tittar hastigt på ytan och så mycket mer när man börjar se på det.
Det där är nog ett motiv jag totalt skulle ha missat. Tack för att du visade det!
GillaGilla
Jag måtte se lite underlig ut när jag går med näsan i marken ibland! Varsågod! Man kan ju faktiskt få syn på roliga baggar och annat också…
GillaGilla
Tackar varmt för lertavlan!
Kramar och allt gott till dej!!
GillaGilla
Varsågod! Hoppas du har det bra!
Kram
GillaGilla
Fin bild. 🙂
GillaGilla
Tack, Inger! Det är något med mig och marksprickor, jag kan inte motstå dem.
GillaGilla
Mmm..Så är ju verkligheten..Tittar man efter lite mera noggrant på den polerade ytan,så ser man hur det krackelerar inunder..
DET är den associationen jag får till denna bilden…
*goa söndagskramar*
GillaGilla
Haha Ullis! Här fanns nog ingen polerad yta den var redan krackelerad! Men var och en associerar på sitt eget vis!
Söndagströtta gokramar.
GillaGilla
Du är fotograf på riktigt va ??? Tänkte eftersom du verkligen har öga för att se detaljer, mönster osv., otroligt begåvat, gillart !!!!!!!
BS Nu har jag så ont som du hade förra veckan, det är skit. Hoppas det ger sig snart.
Man blir så glad av småttingarna.
Är ingen att beundra vad gäller köket, jag står för idéerna och maken för arbetet. Inte till mycket hjälp alls. Däremot kan jag fixa mat och kaffe.
Kram
GillaGilla
Haha, nej, verkligen inte! Jag vet inget om fotografering utom att man alltid ska ha kameran med sig, motiven dyker upp när och var som helst. Och ja, öga för motiv upptäckte jag att jag hade när jag började använda kameran lite mer. Sen finns det en massa gamla fotoregler eller rekommendationer som den där om att ha solen i ryggen som jag blankt struntar i, eller säg så här: jag föredrar att fota mot ljuset och det klarar dagens kameror av. En liten ljuskänslig kamera, öga för motiv och tålamod, det kommer man ganska långt med. Men tack, Agnetha för berömmet, jag blir så glad av alla som ger beröm och feedback här på bloggen! Det behöver jag. Jag svarar på resten hos dig.
Kram
GillaGilla
Den här lertavlan kan föra dig till vilket håll som helst, men håll dig kvar på motorvägen. Jag tycker mycket om bilden.
GillaGilla
Tack, Barbro! Där var du lite esoterisk.
GillaGilla
När jag tänker efter är det nog inte motorvägar jag föredrar, utan små skogsvägar.
GillaGilla
De senare månaderna har jag fått en ovana att inte förtydliga mina ord. Betrakta ‘motorvägen* som en röd tråd som följer dig genom livet, man kan vika av från ‘motorvägen’ och köra på småvägar för där finns andra slags skatter.
Den röda tråden, kan vara ett förhållningssätt, en stark kreativ sysselsättning som du inte kan leva utan. Fotografering är en röd tråd i mitt liv och det är min ‘motorväg’ i en snårig värld.
GillaGilla
Tack, för ditt förtydligande, Barbro. Även för mig har fotograferingen blivit viktig. Det blev ett sätt att härda ut, att hitta det vackra i det svåra och så har det fortsatt. Men motorväg har för mig ingen positiv klang, det är i verkligheten en väg där man inte kan stanna för att fotografera utan motiven susar bara förbi. Huvudvägen kanske jag skulle säga i stället.
GillaGilla
Det är en definitions fråga om vad den röda tråden ska kallas. För mig är motorvägen där jag kan köra fort och ‘blåsa bort’ tankar i en kraftfull maskin. Men likaväl som att köra fort, kan motsatsen bli ett lugn vid kvarnen. Personligen behöver jag bägge ock.
GillaGilla
Så är det ju, de inre bilderna är individuella. För mig handlar det nästan alltid om lugn, det är det jag eftersträvar.
GillaGilla
Förlåt frågan, vad är det du ska härda ut?
Vissa tidpunkter kan jag köra i 50km/timmen bara för att jag vill. jag har inte koll på min balansväg alltid men visst att behålla lugnet i sig själv är det som ger mest.
GillaGilla
Jag är multisjuk, blev sjukskriven 2007 var totalt utmattad. Precis då fick jag ansvaret för mina gamla sjuka föräldrar och det var mer än jag egentligen mäktade. Pappa dog, mamma gick in i en förvirring som hon inte kom ur, hon vanvårdades på sitt boende och jag kämpade på med att försöka orka allt. Ingen chans att börja läka. När jag kände att det kanske vänder, att livet är i spår igen så fick jag en värk i bakhuvudet som plågar mig natt och dag. Den har jag haft i två år och ibland är det outhärdligt eftersom den är ovanpå all min övriga värk och min oork. Det finns ingen avstängningsknapp.
GillaGilla
Jo, avstängningsknappen är din kamera om bara för några sekunder.
GillaGilla
Det har du rätt i. Så är det.
GillaGilla
Jag har haft kroppslig smärta sedan 2007 pga sjkd. och skadorna har duggat tätt under de här 7 åren.
I våras fick jag ett uttmattningsyndrom eftersom jag plöstligt står och sover. Min energi räcker inte till.
Därför kameran blivit en livs viktigt faktor som distraherar mig på nåt sätt, i något sammanhang under
dagen, att inte tänka på smärta. Och att alltid vara vaken vad gäller motiv, som även det distraherar.
GillaGilla
Då har vi liknande symptom. Mina smärtsymptom ligger långt bakåt i tiden men jag har jobbat. 2007 var det inte möjligt längre. Jag trodde att jag skulle kunna komma tillbaka i jobb men det blev inte så. Det låter hemskt att du kan somna stående. Det är just oorken som är så hemsk, tycker jag, att inte orka göra någonting ibland, att tvingas på en oaktivitet när det finns så mycket att göra. Men som du skriver, kameran hjälper. När pappa låg på sjukhus så var det en tur i parken som var andningshålet efter timmarna hos honom. Nu är det skogen som är målet, men jag kommer inte alltid dit och då får ett varv runt huset räcka.
GillaGilla
Min sjkd kallas för Sle – system inflammatorisk sjkd som idag numera ingår under reumatologi.
Jomen, varför inte en varv runt huset, fota husknuten i olika ljus. Hade en period då jag kunde gå
14 steg till bilen och sen vände om in i huset.
Vad gäller att sova stående och närsomhelst handlar om några minuter sen är det över. Positiva är att det blir bättre,
fler dgr utan att något ‘somnar inom mig’
GillaGilla
Jag känner till SLE, man har letat efter den hos mig också. Kanske på gång igen. Vad jag förstår så går den i skov och kan göra årslånga uppehåll. Låter bra att du mår bättre nu! Jag har också haft mer ork men förtar mig i ivern.
GillaGilla
Aha! Din hjärna är mer kreativ än din kropp.
Det du gör aktivt i en timme, ska du vila i två för att få balans.
Inte alltid det fungerar men är en gyllene regel för mig.
GillaGilla
För mig handlar det om att vila i två dagar… Men jag är glad att jag åter vill och har planer och drömmar.
GillaGilla
jo, visst beror på vad som hänt, hur pass mycket kroppen tar stryk av smärta.
Ibland är det månader, veckor eller två dagar..
Återhämtning har inget klockslag och heller inga sekunder.
GillaGilla
Så sant. Men för mig har det inte varit smärtan som hindrat mig tidigare, utan just utmattningen, den starka sjukdomskänslan, som om man just steg upp ur en influensa eller höll på att bli allvarligt sjuk, mattheten och allt kring den. Men de senaste årens värk i bakhuvudet har gjort mina nätter mardrömslika. Ljudböcker har varit en hjälp, jag tappade läsförmågan i och med min utmattning.
GillaGilla
Nätterna efter höftoperationen, lyssnade jag på P1 radio och somnade av mumlet av röster
..sen mitt i natten när radiosändningen var slut blev bruset som vattenskvalp.
Då fanns inte ro för att läsa utan det var mest träning och åter träning.
GillaGilla
Hoppas att din höft är bättre nu! Jag brukar lyssna åtminstone tre gånger per natt, oftast somnar jag efter en stund men ibland ligger jag vaken länge.
GillaGilla
Tack den är bra.
GillaGilla
Skönt att höra.
GillaGilla