Moteld

Av: Jag

02 09, 2011

Etiketter:, ,

Kategori: bilder, foton, natur, naturkonst, sommar

48 kommentarer

Bländare:f/8
Focal Length:55mm
ISO:100
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Vissa dagar måste man mota smärtan med det enda medel som biter på den: att övertrumfa den. Då är naturen räddaren i nöden. Korta stunder av dess skönhet triggar glädjen och lyckan. Att se det sköna, vara i nuet.

”Just när snäckan öppnar sig, för att andas en minut och ingenting av allt man ser är vackrare än nu…” (Wiehe).

48 kommentarer på “Moteld”

  1. Vet inte om det är just en sådan som visas här ovan men när det kommer en sån där stor vit fjunig boll flygande i luften säger barnen att det är önskningar. Och det är vad man får göra om man fångar en, önska. Det är en mjuk bild du visar och det är roligt att så mycket kan komma ur just b a r a en bild.

    Gilla

    • Det är precis en sådan. Önskningar. Man fångar önskningar. Så vackert tänkt! Då ska jag önska mig…. tack, för att du talade om det för mig! Nu blev jag glad.

      Gilla

  2. Gillar ogreppads kommentar här uppe…

    *Och lämnar ett fång med mjuka kramar att mota smärtan med..♥*

    Gilla

    • Ja, visst är det fint att det är önskningar som man kan fånga! Jag tar tacksamt emot de mjuka kramarna och lindar dem om min kropp och min själ, som bomull.

      Gilla

  3. Så silkigt vackert!!

    Hemikramar ♥

    Gilla

  4. Tistlarnas mjuka sida! Den finns där men man måste vänta tills de mognat innan de visar den!
    En fantastisk lyster i bilden!

    Gilla

  5. Det finns så otroligt mycket vackert i naturen. Att kunna njuta av det vackra ger stunder av lycka…
    Kram

    Gilla

    • Ja, precis så känner jag. Det är inte alltid man ser det vackra vid första ögonkastet, men kameran hjälper till att upptäcka detaljer.
      Kram

      Gilla

  6. Så fantastiska bilder!
    Du är i sanning en mycket skicklig fotograf.

    Kloka ord också.

    Kramar till Dig i mängder!
    /Morsan

    Gilla

  7. Smärta tar så mycket energi, hoppas du kan slippa den helt.

    KRAM

    Gilla

    • Det blir en ond cirkel av fysisk smärta som genererar psykisk smärta och förtvivlan. I kväll har jag varit på min dotters bröllopsfest och haft det väldigt trevligt, och det är så skönt med positiv input, smärtan försvinner inte men får mindre betydelse just då. I morgon blir en dålig dag, men jag kan vila, har inga krav på mig.
      Kram

      Gilla

  8. I Skönheten ser jag Gudomligheten. Just nu sitter en av Dotterns nattgäster, en 14-årig flicka, och sjunger en tysk sång så mjukt och vackert att de andra tystnade. Hela världen tystnade i nån minut.

    Gilla

    • Så underbart! Jag har en dotter med en sådan röst. Hon sjöng för sin syster när denna döptes före sin konfirmation och prästen sa att det var det vackraste dop hon varit med om.

      Gilla

  9. Har lite ordtorka just nu, men du ska veta att jag beundrar dina kort ofta. Och finner någon slags ro i ögonblicket.

    Gilla

  10. Jag är glad att du har naturen att glädjas åt, att du på sätt och vis kan finna lindring där även om den mer är för det inre än det yttre.

    Fotot är så gudomligt vackert! (Ja, jag valde rätt ord!)

    Gilla

    • Tack, Trollan, du tar då i! Och inte en enda lurvig insekt hade jag med på den här bilden! Ja, naturen är till stor hjälp men ibland hjälper ju inte ens det. ” Det är då man vill gå och gömma sig och gråta som ett barn, när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’.” (Fortsättningen på ovan citerade Wiehe).

      Gilla

  11. Sant vännen.
    Kram och allt gott till dej!

    Gilla

  12. jah ..här var den ..och tillsammans med silkiga tistelfrön 🙂
    en av mina favoritlåtar sen 20 års åldern ..ska läsa mer bakåt ..en sån rik skatt den är din blogg ,samtalet i kommentarerna och dina bilder ..med just en sån skönhet som väcker associationer just till det där ögonblicket ”då snäckan öppnar sej för å andas en minut …och som att få kika genom nyckelhålet till himmelrikets port ..dina bilder är som såna där nyckelhål !

    Gilla

  13. Å nej, nu vet vi som väntar. Det blir som med frosten, fast med maskrosor i stället.
    Samma fenomen, olika objekt.

    Gilla

    • Om fröken Anna behagar kolla ordentligt och läsa publiceringsdatum så kan hon se att detta är en bild från september. Det dröjer innan maskrosorna är här och sen ytterligare ett tag innan de går i frö. Till dess har jag nog slutat blogga. Så var inte orolig!

      Gilla

      • men vad ääär det jag ser???
        ..”till dess har jag nog slutat blogga ” hjälp ..skriiiik !!

        Gilla

        • Det kunde väl vara lagom att sluta när jag har kommit året runt?

          Gilla

          • nej men hur tänker du så? börjar du känna dej trött på oss ? vad är det du känner ?
            blir det en press ? alla gillar ju och har blivit helt beroende av att tanka in skönhet och specialunderfundigheter hos dej ,
            har det blivit tungt ?
            belastande för dej ?

            Gilla

            • Nej, Alfve, definitivt är jag inte trött på alla fina människor på bloggen, vi stöttar och peppar varandra och har kul. Men ja, det är lite tungt att driva en blogg, tycker jag och jag tvekade länge innan jag startade en. Jag är så trött, så trött så jag vet inte… Jag har satt som mål att klara ett år och jag startade bloggen nån gång i maj.

              Gilla

              • I have no words !!
                men snäla Aurora ..och det skriver du här under moteld temat ..gör bloggandet dej ännu tröttare ?
                (ja jag skriver medvetet med ett l)som då min son skrev till mej då han var liten ,för jag blir ‘liten’
                snälla jag ..kan JAG ju inte skriva såg nånstans att det nån gång velat bli kallad Aurora
                du som har fått igång mej att skiva ..jag kan bara säja att jag skulle sörja oerhört mycket ..mn det vet du redan
                för mej har det i alla fall fungerat tvärtom gentemot tröttheten med bloggskrivandet..men det beror väl på att jag sänkt kraven nollat dem på hur jag skriver att bara trycka fram några ord ..som ett spår från de dagar som annars kan kännas som spårlöst försvunna .du har funnits där läst och kommenterat ..
                även om det tröttat dej ..
                och skrivblogga vill du alltså inte heller
                har du ingen aning om vad din trötthet beror på

                Gilla

                • Det är inte lätt hur jag än gör. Det som händer är att jag fastnar för länge vid datorn och att jag vissa nätter får stressdrömmar av det. Jag är helt enkelt väldigt väldigt känslig och tål inte så mycket, märker jag. Det blir också vissa dagar som ett krav på mig att prestera, fast jag vet att jag inte behöver det, men jag vill ju gärna att det jag visar ska vara bra. Det är på gott och ont och mest gott, men jag orkar inte alltid.
                  .
                  Det är många faktorer som har gjort mig utmattad, i grunden en fibromyalgi som jag har haft i många år. Ovanpå det andra sjukdomar och att jag jobbat hårt, alldeles för hårt i ett stressigt yrke. När jag sen blev sjukskriven så tvingades jag ju ta hand om mina föräldrar, det har jag skrivit om. Jag är tydligen dålig på att reglera mina krafter, hittar inte stoppknappen när jag är i gång… och det gäller tydligen det mesta, även att vandra runt i bloggvärlden. Men jag är inte klar över hur jag gör, det kanske lättar framöver.

                  Gilla

                  • ja jag hoppas det lättar eller att du hittar ngt annat sätt att blogga som GER DEJ kraft för jag vill ju att du ska fortsätta finnas nånstans här i blogglivet ..att iaf dina bilder finns kvar ..jag får väl annars börja om och titta på en varje dag ..motsvarande det datum som finns för förra året 🙂
                    men allt är ju ditt val ..beslut ..vad och hur du gör
                    å denna hemska trötthet ..för mej är det mycket drömbilderna jag måste återvända till i de värsta trötthetsperioderna..bara vara där med dem och vänta ..vila ..nån sorts ankring inåt jag tydligen behöver TROTS att jag borde ha tillräckligt med tid nu att ändå vara ..in tune with my inner self.. så händer det ofattbara att jag ändå tappar trådarna inåt och då stryps min energi ..nja men nu börjar jag skriva på egenbloggnivån..får återgå till min egen skärm.. måste jag nämna hur frustrerande det är att det är så svårt att få någon att förstå drömlivets roll ..nu menar jag inte dej ..förståss och naturligtvis inte att det är en lösning ..men då jag ännu ibland försöker ..tänk att msk fortfarande tror att de inte drömmer bara för att de inte minns sina drömbilder ..alla drömmer och nästan INGEN tar vara på det som drömlivet erbjuder ,..inte ens jag

                    Gilla

                    • Jag får ju kraft av alla som tittar in på bloggen, alla som ger bildkommentarer och beröm och alla som jag pratar med på bloggarna, jag blir strålande glad och verkligen uppburen och upplyft av att folk kan gilla det jag fotar. Men jag gillade mitt jobb också och ändå tog jag slut. Idag har jag varit till en platskola för att köpa vårblommor och det är jätteroligt, men nu är jag så trött att jag känner mig helt uppgiven. Min kropp är inte med på noterna, den trilskas och stretar emot vad jag än gör och jag blir förtvivlad. Vad gäller drömmar så är jag så glad att jag nu slipper de hemska jobbmardrömmar jag hade länge, så fort jag tänkte på eller pratade om jobbet så dök de upp.

                      Gilla

                    • ah ja det är inte lätt att ta reda på vad som kan göra livet lättare..de drömmarna ville möjligen understryka nåt som var helt fel för dej där på det jobbet du drömde om

                      Gilla

                    • Ja, helt klart, det var en omöjlig arbetssituation, helt otroligt stressig.

                      Gilla

                    • usch då ..undrar över vad det skulle kunna vara för moteld mot tröttheten du nu kan hitta ..omdet inte bara ..helt enkelt är vila du behöver ..och mer vila.. lugn ch ro ,skönhet ..
                      att det är ett under att du överhuvudtaget klarat av allt det där ..att bära sina sjuka föräldrar verkar vara bland det tyngsta i livet

                      Gilla

                    • Ja, jag tror att det är ett under men jag har också fått betala dyrt. Det är ju inte bara tröttheten, det är smärtorna och sjukdomskänslan och smärtan i själen som jag behöver anlägga moteld mot.

                      Gilla

                    • men allt det hör nog ihop kära du !!

                      Gilla

                    • Det gör nog det.

                      Gilla

  14. Och inte förrän jag skrivit min förra kommentar såg jag att den här gången ser jag inte i syne, det ÄR verkligen en spindel, eller rentav två, på bilden.
    Sisådär, tycker jag om detta.

    Gilla

  15. Vad menar du? De har ju dessutom fått barn nu, det är massor!

    *springer i väg från denna otäcka bloggen*

    Gilla


Lämna en kommentar