Hur menar du då? Jag hade svårt för att hitta på någon rubrik till den här rostbilden, men eftersom den är mer avlång än mina andra ”ägg” så fick den heta slimmad!
Kram
Jag tror att jag försökte få det till att likna något, och de turkosa linjerna får blicken att åka iväg. Jag ser äggformen, men det känns ändå inte som ett ägg, liksom. Tror att jag förklarade förvirringen….
BS: Jag plockade blomkålssvamp häromdagen. det var första gången. Lite knepig att få ren, fick skära sönder den för att lyckas. Stekte den i smör tillsammans med ett par kantareller, en stor champinjon och hällde sist över en skvätt grädde, som redde sig själv. Avancerad salt o peppar på, alltsammans serverat på nybakat bröd. Yammy! ( det var BARA till mig, jag är gräsänka)
Jag håller med, flugsvampen i det ljuset är bara – vackert!
Sönerna gillar lingonsylt. Svärmor och svärfar plockar, jag kokar och har när jag bjuder på mat. Själv äter jag det kanske en gång om året till köttbullar och potatismos, men då vill jag ha bostongurka också. (gör sällan eller aldrig köttbullar, här blir det viltfärsbiffar istället)
Jag har varit för osäker på nejlikbroskskivling för att plocka, men har nu skaffat en minisvampbok som jag kan ta med ut i svampkorgen.
Här behöver vi äpplen! De används till vildsvinen och älgarna. 🙂 Så fort vi lägger ut, är de uppätna…
Här är det just nu sol, men det blåser fortfarande.
Höstluften kan vara uppfriskande och nästan krispig, fast i regel inte förrän en bit in i oktober.
Stor kram och allt gott till dej!!!
Du är klok du – det är ju inget ägg heller, bara en oval En period lekte jag ofta med motiv som hade någon slags struktur och gjorde sfärer eller ”ägg” av dem – men en riktig äggform har de inte.
Kram!
Det är en kul bild det där. Den får även mig att fundera på vad det kan vara.
Det påminner om ett fodral eller etui jag fick i lumpen. I det fodralet låg det Kronans glasögon. Gubbmodellen typ John Lennon. De hade man bara i strid! Absolut inte på dans! Följaktligen hade jag dem i fickan den gången och det kom att få konsekvenser ett och ett halvt år senare. Då blev jag nämligen gift! Det var faktiskt något mer skoj än det militära.
Hmmm, hur hänger nu det där ihop! Låter som något som du skulle kunna skriva och upplysa oss om! Nej, det är ju inget fodral, det är bara en lek med järnplåt!
Jag tyckte du skrivit ”pålägg” (plåtägg) och magen vrålade att jag glömt att äta middag! Kanske ska jag då passa på att försöka slimma till mig och vänta med ätande tills i morgon…
Det är klart att jag kan upplysa om den storyn. Den är inte så lång.
Om Kärlek I Kyla
Ödet kan få oss att vandra många konstiga vägar och längs dem utföra obegripliga handlingar för att alla trådar skall finnas på plats i de märkliga livsvävar som på så sätt vävs. I mitt fall kom jag att bli skickad över hundra mil bort för att göra min värnplikt. Ytterligare färgklickar i mönstret behövdes och kom också till i form av tedanser på marketenteriet för de avsides boende och ett nedbrunnet militärt förråd. Denna danskväll ville jag inte ha glasögonen på mig. Dessa förutsättningar behövdes för att tvenne människor skulle träffas, bli förälskade, gifta sig och skaffa barn.
Den 10:e december upptäckte jag henne på en sådan tedans. Hon blev mitt egna mycket speciella nobelpris. Födelsedagar och bröllopsdagar i all ära men nobeldagen var den dag, hon kunde hoppas på att få en present av mig.
Förrådet hade brunnit ner samma vecka. Så länge utredningen om brandorsaken pågick skulle brandresterna bevakas. Det var ohyggligt kallt den här söndagskvällen. Manskapet hade beordrats vara utrustade med den varmaste uniformen, extra långfillingar och de så kallade skidskorna av läderförstärkt ullfilt. Sålunda uppklädd ångade jag in på markan efter ett vaktpass med avsikten att vara med om de sista danserna.
Jag är något närsynt och behöver glasögon när jag kör bil eller ser på TV men militärens allt annat än trendriktiga glasögon vägrade jag ha på mig bland anständigt folk. Väl inkommen skönjde jag en söt tjej sittande helt solo på en stolsrad längs ena långväggen. Henne hade jag redan uppmärksammat före passet men inte kommit mig för att bjuda upp. Nu var det dags! Jag stramade upp hållningen och stegade spänstigt fram mot henne.
På tre meters håll ser jag att jag misstagit mig på person men det skulle ha varit oförskämt att bara vända ryggen mot en kvinna som log så rart, så jag klev fram, slog ihop klackarna och bjöd upp. Den dansen kom att pågå i många, många år och från mitt håll innehålla såväl glädjesprång som snedsteg, innan det var uppenbart för henne att det förklarade sken, hon en gång tyckt sig se runt mig, faktiskt var en skimär.
Jag tror inte på att gå på dans, utspökad i vadmalsuniform, yllekalsonger, filtluddor och med avsiktligt dålig sikt. Man kan maskera sitt yttre men ens inre mer tveksamma egenskaper blir i alla fall avslöjade med tiden och är de av min karaktär försätter de en i den kyla för vilken man från början var klädd.
Ja, se det var en historia som heter duga! Kan det ha varit så att hon någonstans fick reda på att du tog miste och att hon kände på sig att du fortsatte ditt sökande?
Du också! Imsy läste likadant och nu läser jag ”pålägg” varje gång! Så roligt att se dig Ullis, undrade just! Nu har jag kikat in hos dig för att få lite info och har ställt lite frågor till dig. Jodå, det är väl ganska ok, har tampats med mors vårdboende och den anmälan jag gjorde till äldrekontoret. Var på ett eländigt möte med chefen för boende i måndags och blev bedrövad och det sitter i. Även mamma har gått ner i vikt, från 57 till 40 kg och det känns inte bra. Men nu ska det bli bättre. Nyss har jag kommit hem från en träff med nyfödingen som fyller två månader idag. Det blev jag glad av!
Goa höstkvällskramar!
Jag såg nyss att jag hade fått en läkartid till den 29. Nu får jag hoppas att den nya läkaren är klok. Det är ju så med oss plikttrogna kvinnor att vi är vana vid att ge järnet – men är det stopp så är det och det är inte möjligt att ge mer. Händer undret att jag blir arbetsför så springer jag till jobbet, men till dess vill jag använda mig av den försäkring jag har betalat in till. Jag kan tro att samma gäller dig.
Kram, Ullis! Och så himla roligt att läsa att du har gått upp i vikt och mår liiiite bättre! Det gör min kväll.
baraenbildavmig 
Jag kände mig lite förvirrad när jag såg den, det kändes som en synvilla. Äggformen är kul, och den är ju slimmad.
Kramar och allt gott till dej!
GillaGilla
Hur menar du då? Jag hade svårt för att hitta på någon rubrik till den här rostbilden, men eftersom den är mer avlång än mina andra ”ägg” så fick den heta slimmad!
Kram
GillaGilla
Jag tror att jag försökte få det till att likna något, och de turkosa linjerna får blicken att åka iväg. Jag ser äggformen, men det känns ändå inte som ett ägg, liksom. Tror att jag förklarade förvirringen….
BS: Jag plockade blomkålssvamp häromdagen. det var första gången. Lite knepig att få ren, fick skära sönder den för att lyckas. Stekte den i smör tillsammans med ett par kantareller, en stor champinjon och hällde sist över en skvätt grädde, som redde sig själv. Avancerad salt o peppar på, alltsammans serverat på nybakat bröd. Yammy! ( det var BARA till mig, jag är gräsänka)
Jag håller med, flugsvampen i det ljuset är bara – vackert!
Sönerna gillar lingonsylt. Svärmor och svärfar plockar, jag kokar och har när jag bjuder på mat. Själv äter jag det kanske en gång om året till köttbullar och potatismos, men då vill jag ha bostongurka också. (gör sällan eller aldrig köttbullar, här blir det viltfärsbiffar istället)
Jag har varit för osäker på nejlikbroskskivling för att plocka, men har nu skaffat en minisvampbok som jag kan ta med ut i svampkorgen.
Här behöver vi äpplen! De används till vildsvinen och älgarna. 🙂 Så fort vi lägger ut, är de uppätna…
Här är det just nu sol, men det blåser fortfarande.
Höstluften kan vara uppfriskande och nästan krispig, fast i regel inte förrän en bit in i oktober.
Stor kram och allt gott till dej!!!
GillaGilla
Du är klok du – det är ju inget ägg heller, bara en oval En period lekte jag ofta med motiv som hade någon slags struktur och gjorde sfärer eller ”ägg” av dem – men en riktig äggform har de inte.
Kram!
GillaGilla
Det är en kul bild det där. Den får även mig att fundera på vad det kan vara.
Det påminner om ett fodral eller etui jag fick i lumpen. I det fodralet låg det Kronans glasögon. Gubbmodellen typ John Lennon. De hade man bara i strid! Absolut inte på dans! Följaktligen hade jag dem i fickan den gången och det kom att få konsekvenser ett och ett halvt år senare. Då blev jag nämligen gift! Det var faktiskt något mer skoj än det militära.
GillaGilla
Hmmm, hur hänger nu det där ihop! Låter som något som du skulle kunna skriva och upplysa oss om! Nej, det är ju inget fodral, det är bara en lek med järnplåt!
GillaGilla
Jag tyckte du skrivit ”pålägg” (plåtägg) och magen vrålade att jag glömt att äta middag! Kanske ska jag då passa på att försöka slimma till mig och vänta med ätande tills i morgon…
GillaGilla
Alltså Imsy, jag tycker att du platsar i Parlamentet! Men ät först!
GillaGilla
Och nu läser jag slimmat pålägg varje gång jag ser rubriken!
GillaGilla
Så vackert 🙂
Kram
GillaGilla
Tänk att jag tycker som du, Andromeda! Tack, snälla!
GillaGilla
Det är klart att jag kan upplysa om den storyn. Den är inte så lång.
Om Kärlek I Kyla
Ödet kan få oss att vandra många konstiga vägar och längs dem utföra obegripliga handlingar för att alla trådar skall finnas på plats i de märkliga livsvävar som på så sätt vävs. I mitt fall kom jag att bli skickad över hundra mil bort för att göra min värnplikt. Ytterligare färgklickar i mönstret behövdes och kom också till i form av tedanser på marketenteriet för de avsides boende och ett nedbrunnet militärt förråd. Denna danskväll ville jag inte ha glasögonen på mig. Dessa förutsättningar behövdes för att tvenne människor skulle träffas, bli förälskade, gifta sig och skaffa barn.
Den 10:e december upptäckte jag henne på en sådan tedans. Hon blev mitt egna mycket speciella nobelpris. Födelsedagar och bröllopsdagar i all ära men nobeldagen var den dag, hon kunde hoppas på att få en present av mig.
Förrådet hade brunnit ner samma vecka. Så länge utredningen om brandorsaken pågick skulle brandresterna bevakas. Det var ohyggligt kallt den här söndagskvällen. Manskapet hade beordrats vara utrustade med den varmaste uniformen, extra långfillingar och de så kallade skidskorna av läderförstärkt ullfilt. Sålunda uppklädd ångade jag in på markan efter ett vaktpass med avsikten att vara med om de sista danserna.
Jag är något närsynt och behöver glasögon när jag kör bil eller ser på TV men militärens allt annat än trendriktiga glasögon vägrade jag ha på mig bland anständigt folk. Väl inkommen skönjde jag en söt tjej sittande helt solo på en stolsrad längs ena långväggen. Henne hade jag redan uppmärksammat före passet men inte kommit mig för att bjuda upp. Nu var det dags! Jag stramade upp hållningen och stegade spänstigt fram mot henne.
På tre meters håll ser jag att jag misstagit mig på person men det skulle ha varit oförskämt att bara vända ryggen mot en kvinna som log så rart, så jag klev fram, slog ihop klackarna och bjöd upp. Den dansen kom att pågå i många, många år och från mitt håll innehålla såväl glädjesprång som snedsteg, innan det var uppenbart för henne att det förklarade sken, hon en gång tyckt sig se runt mig, faktiskt var en skimär.
Jag tror inte på att gå på dans, utspökad i vadmalsuniform, yllekalsonger, filtluddor och med avsiktligt dålig sikt. Man kan maskera sitt yttre men ens inre mer tveksamma egenskaper blir i alla fall avslöjade med tiden och är de av min karaktär försätter de en i den kyla för vilken man från början var klädd.
GillaGilla
Ja, se det var en historia som heter duga! Kan det ha varit så att hon någonstans fick reda på att du tog miste och att hon kände på sig att du fortsatte ditt sökande?
GillaGilla
Jag gillar färgerna =0)
Hemikram
GillaGilla
Det gör jag också! De satt på en kontainer vid min mors boende.
Kram
GillaGilla
Det tror jag nog!
GillaGilla
Känslor ställer till det.
GillaGilla
Som ett drakägg ur djupen.
Har du förresten sett filmen ”The Waterhorse”? Om inte så rekommenderar jag den varmt. 🙂
GillaGilla
Ett drakägg? Vad häftigt – det köper jag! Nej, jag har inte sett den filmen, tack för tipset!
GillaGilla
Läste ”slimmat pålägg” och fattade ingenting…Läste igen,och då blev det mera förståeligt 😉
Allt väl med dig?
*goa fredagskramar*
GillaGilla
Du också! Imsy läste likadant och nu läser jag ”pålägg” varje gång! Så roligt att se dig Ullis, undrade just! Nu har jag kikat in hos dig för att få lite info och har ställt lite frågor till dig. Jodå, det är väl ganska ok, har tampats med mors vårdboende och den anmälan jag gjorde till äldrekontoret. Var på ett eländigt möte med chefen för boende i måndags och blev bedrövad och det sitter i. Även mamma har gått ner i vikt, från 57 till 40 kg och det känns inte bra. Men nu ska det bli bättre. Nyss har jag kommit hem från en träff med nyfödingen som fyller två månader idag. Det blev jag glad av!
Goa höstkvällskramar!
GillaGilla
Vad ledsamt att du måste tampas med oförstående människor :-(. Och vad ledsamt med din mamma..Det är inte värdigt hur våra gamla behandlas idag :-(.
Förstår att du får tanka energi och glädje när du träffar barnbarnet ♥ det måste vara en glädjekälla mitt i allt..
Hoppas att det kommer fram en bra lösning gällande din mor.Och att du själv slipper att tampas med olika myndigheter gällande ditt eget mående.
*många varma kramar till fina dig*
GillaGilla
Jag såg nyss att jag hade fått en läkartid till den 29. Nu får jag hoppas att den nya läkaren är klok. Det är ju så med oss plikttrogna kvinnor att vi är vana vid att ge järnet – men är det stopp så är det och det är inte möjligt att ge mer. Händer undret att jag blir arbetsför så springer jag till jobbet, men till dess vill jag använda mig av den försäkring jag har betalat in till. Jag kan tro att samma gäller dig.
Kram, Ullis! Och så himla roligt att läsa att du har gått upp i vikt och mår liiiite bättre! Det gör min kväll.
GillaGilla
Häftig bild! 😀
GillaGilla
Tack, Rozie!
GillaGilla
Den här bilden är fräck och den gillas mycket av mig!
Morgan
GillaGilla
Tack! Jag bara älskar rostig järnplåt!
GillaGilla