Höstklassiker

Av: Jag

06 11, 2011

Etiketter:, ,

Kategori: bilder, foton, fruktobär, höst, natur

24 kommentarer

Bländare:f/5
Focal Length:40mm
ISO:250
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Jag bara älskar hästkastanjens rödbruna glänsade skal. Vilken glans, vilken lenhet, vilken utstrålning! De får mig att tänka på läderstövlar, kaffetermos och ylletröjor… Vilka associationer gör du?

24 kommentarer på “Höstklassiker”

  1. Jag kommer att tänka på min skolväg S:t Mickelsgatan, och till Mälarhöjdens Skola, vid Bisittargatan fanns en liten triangel med tre stycken sådana träd, och hela korsningen var full av kastanjer på hösten. Kommer också ihåg att han som åkte runt med häst, och vagn, och sopade trottoarer lät hästen vila, och äta kastanjer, de lär inte vara giftiga för hästar, och vissa hjortdjur. Jag har faktiskt inte något minne av att ha sett sådana någon annan stans.
    Svante

    Gilla

    • Det var ett fint litet minne. Jag som är uppvuxen i Kiruna kände knappt till andra träd än gran, tall och björk. När jag hörde uttrycket ”kastanjerna tänder sina ljus” om kastanjeblomningen så tyckte jag att det var fantastiskt vackert sagt. Det var nog först då jag på allvar lade märke till kastanjerna.

      Gilla

  2. Utanför järnvägsstationen i Harg stod en hästkastanj. Kastanjer hade jag inte sett innan jag började skolan och ungarna hade såna med sig. När jag fått reda på var de fanns gav jag mig dit och letade rätt på några stora. Jag trodde de var ätliga för fröken i första klass hade tagit med sig äkta, som vi skulle rosta i klassrummets vedkamin och sen få smaka av. Allt brann upp så än idag undrar jag hur rostade kastanjer smakar.

    Gilla

    • Jag är ju inte uppvuxen med kastanjer. Jag var också förvirrad, men som ung vuxen, över om man kunde äta hästkastanjerna eller inte. Jag vet heller inte hur rostade kastanjer smakar, men jag tror att jag ska köpa mig några, nu blev jag nyfiken! Vilket dråpligt minne!

      Gilla

  3. När jag ser din vackra bild tänker jag på Barbro Hörberg och ”ögon känsliga för grönt”, där fanns även kastanjer med…
    Kram!

    Gilla

  4. Själv landar jag med tankarna i Karlsborg där jag bodde i 5 år. Det finns många och stora kastanjeträd inne på fästningsområdet där och jag plockade alltid med mig både skalen och själva kastanjen och gjorde dekorationer på höstkanten. Sedan kan jag sitta bra länge med en slät kastanj och låta den glida över ansiktet, blir lite terapi nästan. Fungerar även som ”stressägg”

    ♪♫ Om våren, i parken, med ögon känsliga för grönt. Och kastanjeblad, som paraplyer…. ♪♫
    Barbro Hörbergslåt är så fin..

    Fortsatt trevlig söndag!

    Gilla

    • Jag har en bordslampa med en bottenplatta av trä med kant. Där brukar jag lägga bland annat kastanjer. Kottar till julen. Jag gör precis som du, har en kastanj i fickan som stressägg och ja, jag stryker den mot kinden också, precis som du. Nu måste jag leta upp Barbro Hörbergs låt!
      Detsamma!

      Gilla


  5. Om jag gjort rätt behöver du inte leta efter Barbro

    Gilla

  6. Jag gör inga associationer men bilden är fin. Det räcker för mig 🙂
    Kram

    Gilla

  7. *skrattar*

    NJURAR 😉

    Hemikram

    Gilla

  8. Ja de är vackra. Inte minst på din bild här. 🙂

    Jag tänker nog på sådana där tunga brittiska koloniala möbler av utrotningshotade trädslag.

    Gilla

  9. Fin bild!

    Alla stadier av förfall i riktning mot ny ordning, om man säger. Jag ser politik (inte partipolitik, fastmer den egentliga politiken) i bilden och hoppas att jag inte är ensam om det!
    Kram!
    Skvitt

    Gilla

  10. Jag samlade dem som liten. De blev som slipade stenar när de torkat, släta, läderbrunröda, sköna att ha i handen.

    Jag planterade en också men var tyvärr tvungen att adoptera bort plantan när jag flyttade hit, hade annars tänkt mig att ha en liten inomhuskastanj. 😉

    De är vackra, träden, blomställningarna som ”ljuslyktor” på våren, frukterna, kastanjerna, höstfärgerna i löven, de grova stammarna. De ligger i min personliga topplista över favoritträd (björken leder med hästlängder)

    Gilla

    • Ja, de är så ljuvligt lena och släta. Häftigt med en inomhuskastanj! Lever den än hos den som fick den? Kastanjer är vackra alla årstider, men särskilt gillar jag när de tänder sina ljus på våren och att strosa i drivor av fallna löv och taggiga kastanjer på hösten, medan solen strilar genom de enorma gula löven. Då känner jag ett stråk av lycka.

      Gilla


  11. Det är förunderligt hur ett foto kan sätta i gång minnet på den egna hårddisken, när man börjar tänka tillbaka på sin barndom. Denna med Åke Grönberg, och Eskil Dalenius dök upp, och gissa om det var svårt att hitta den.
    Svante

    Gilla

  12. Jag tänker alltid på urtidsmänniskor krigande med sina spikklubbor när jag ser de taggiga kastanjerna. Ser för mig hur neandertahlaren drar iväg med kvinnan till grottan med ett hårt grepp om hennes hår.

    Gilla

    • När du säger det så har jag nog också tänkt den tanken nån gång! Det är fascinerande hur en liten kastanj kan binda ihop då och nu.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: