Dubbelspår
En del gör större avtryck än andra. En del lämnar knappt något spår. Järnvägsspår, fotspår… tankarna vandrar och hoppar som när en fågel gör nedslag i snön, lämnar små nätta tecken på bordet, nästan som en skrift för oss att tyda. Att gå i någons fotspår… ”jag skall vandra ensam, utan spår”… Det finns en hel del ord och uttryck som har med spår att göra. Vad kommer du att tänka på?
baraenbildavmig 
Ingenting i livet går spårlöst förbi. Kul att se mönster från oslitna däck.
Svante
GillaGilla
Tänk om man på nåt sätt kunde syna spåren hos sig, förutom rynkorna då! Ja, de här spåren var ovanligt tydliga.
GillaGilla
Det hände sig på det glada 60-talet att det skulle ställas till med dans i bygdegården. I var socken fanns minst en bygdegård eller någon liknande samlingssal och bygdegårdsföreningarna behövde få in pengar till driften och underhållet. Ett sätt var att låta lokala politiska föreningar, idrottsklubbar och jubilerande personer vid behov få hyra lokalerna.
Den här gången skulle kommunens alla CUF-föreningar hålla kretsårsmöte och dansa in medlemmar. Eftersom jag på den tiden var med i CUF, hade jag och och representanter från grannsocknarnas avdelningar fått i uppdrag att svara för det roliga, nämligen ordna musik och fixa affischering. Affischernas utformning föll på min lott. Vi ville ha en affisch som dög i fler sammanhang än enbart vid detta tillfälle. Detta löstes på så vis att texten lämnade luckor där plats, tid och dansband kunde skrivas i efter åt.
Den lockande(?) bilden bestod av däckspår och fotspår som gick härs och tvärs över plakatet och texten löd: Vi är på väg till … … Kom du också!
Tyvärr finns inga av de överblivna affischerna kvar men det hade varit en kul grej att ha idag och allt detta kom jag att tänka på när jag såg ditt foto! Tack för påminnelsen!
GillaGilla
Där ser man hur tankar kan sättas i gång och komma i gamla minnesspår! Vad var det för slags bild – foto, tryck…? Låter som bra mycket roligare än min stiliserade bild!
GillaGilla
Jag skar ut däckmönstren och skoavtrycken i linoleum och ett lokalt tryckeri skötte resten. Att göra linoleumtryck var något jag fått lära mig i realskolan.
GillaGilla
Det var avancerat och kreativt! Det påminner mig om när jag och min syster skar ut löv i linoleum och tryckte gardiner – dem har jag fortfarande kvar och även schablonerna. Dem skulle man ju kunna använda igen…
GillaGilla
I mina mockasiner
Ingemar Olsson
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga ”sån är jag”
När du mötte mej för allra första gången
Hade du en färdig bild av vem jag var
Efter halva första versen utav sången
Kunde du berätta hur refrängen var
Dina vänner hade sagt dej vad dom trodde
Och det svalde du med både hull och hår
Fastän ingen av dom visste var jag bodde
Och mycket mindre hur jag innerst inne mår
Kom och gå en mil i mina mockasiner …
När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv
När du anar lite mer av mina rötter
Kan du aldrig mer va’ kall och objektiv
Du ska veta, att ifall du bara lyssnar
Är det ekot av din egen röst du hör
Inte förrän allra sista tonen tystnar
Kan du veta vem jag är och hur jag mår
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga ”sån är jag”
Jag kom och tänka på denna dikt….
Kram
GillaGilla
Oj! Är det en dikt eller en sång? Så är det ju, att döma någon på utanverket hindrar en från att lära känna personen. Har du förresten tänkt på att det som heter ”fördom” på svenska heter ”förtro, ennakoluulo” på finska? Det är lite mildare, det man tror är lättare att rucka på, tänker jag.
Kram, tant Otto.
GillaGilla
När jag läste Tant Ottos dikt kom denna låt upp i mitt minne, hoppas du inte tror att jag är urspårad.
Svante
GillaGilla
Javisst ja, Elvis sjöng ju om detta också!
GillaGilla
Mitt bloggmotto: Att blogga är som att ta steg i sanden. Vi lämnar spår. Sen kommer vattnet och spåren är borta (men några kanske blir kvar likt fossil av våra förfäder i sandstenen.)
Vacker bild.
GillaGilla
Du har en poäng där, Inger! Eller så kan inläggen vara sanden och kommentarerna spår som man lämnar hos någon. Du har just lämnat dina avtryck hos mig, tack för det!
GillaGilla
Varje gång jag går in här tänker jag på vilken fantastisk fotokonstnär du är…
Hemikram ♥
GillaGilla
Haha, där var du fyndig. Jag tackar för berömmet!
Kram
GillaGilla
jag faller in ..
i att se alla former som lämnat
sina spår i bilden
de mjuka runda, ojämna,
nyfallna snökornen,
som de hårda däcken pressat ner
sina mönsterspår i
fyrkantiga och sicksackande trekanter
dessutom finns en klack där
av en människofot som gått förbi
innan ny snö föll
och som bildäcket delvis kört över
utplånat
GillaGilla
Det bev en mönsterdikt om spår och former! Och idag är alla spår utplånade av det som himlen öppnat sig för. Himlen gråter kalla tårar som tränger in i alla skrymslen, hugger som isnålar i ansiktet och lämnar allt sorgset gråvått, tungt och hängigt.
GillaGilla
ahh mönsterdikt tjusigt formulerat av dej:).. för att inte säja mästerligt ..liksom dina foton är
och hja ..a vad det blev för ett trist grållväder
jag vaknade till storm å störtregn
som övergick i stora snöflaffor medan jag stod där och kikade i farstudörren
ett oformligt suddväder
GillaGilla
Haha, ibland överträffar jag mig själv Men jag vill påstå att även suddväder är ett utomordentligt uttryck!
GillaGilla
!
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
?
GillaGilla