Ja det gäller att tima in frosten för det kan gå på en grisblink så är det borta. Älskar att fota frostiga landskap och även närbilder för det är så otroligt vackra kristaller.
Ja visst blir man! Hur många gånger har man inte skuttat in (hm nåja) och hämtat kameran och när man kommer ut så är det borta… Har en bild som jag tog med min analoga kamera där jag gick in, tittade ut och då kom ett sådant där häftigt dimmoln in över gården och träden blev kritvita av frost och för en gångs skull så hann jag med så kameran låg på bänken vid ingången. När jag gick in igen och tittade ut var det borta. Får nog ta och skanna in lite bilder – har ett häftigt kort där det ser ut som hela himlen kokar då det är bulliga häftiga moln och så går solen ner så allt blev röd/orange ute.
Vad läckert med dimmolnet! Det var många år när jag nästan inte fotograferade, och särskilt inte naturen. Nu tar jag igen skadan. Skulle gått ut i dag, men fastnade i förundran över nyheten att släktens nya kom i natt, på ena livsnjutarens födelsedag. Mammas sjätte barnbarnsbarn.
Frosten ger en pastellton åt det dova, mörka. Det finns kvar där under, tills solen kommer och får frosten att glittra och strålarna tinar bort kristallerna. Då triumferar åter de dova kulörerna i solskenet.
baraenbildavmig 
Ja det gäller att tima in frosten för det kan gå på en grisblink så är det borta. Älskar att fota frostiga landskap och även närbilder för det är så otroligt vackra kristaller.
GillaGilla
Jag blir lika snopen varje gång när det vackra bara försvinner så där!
GillaGilla
Ja visst blir man! Hur många gånger har man inte skuttat in (hm nåja) och hämtat kameran och när man kommer ut så är det borta… Har en bild som jag tog med min analoga kamera där jag gick in, tittade ut och då kom ett sådant där häftigt dimmoln in över gården och träden blev kritvita av frost och för en gångs skull så hann jag med så kameran låg på bänken vid ingången. När jag gick in igen och tittade ut var det borta. Får nog ta och skanna in lite bilder – har ett häftigt kort där det ser ut som hela himlen kokar då det är bulliga häftiga moln och så går solen ner så allt blev röd/orange ute.
GillaGilla
Vad läckert med dimmolnet! Det var många år när jag nästan inte fotograferade, och särskilt inte naturen. Nu tar jag igen skadan. Skulle gått ut i dag, men fastnade i förundran över nyheten att släktens nya kom i natt, på ena livsnjutarens födelsedag. Mammas sjätte barnbarnsbarn.
GillaGilla
Oj! Häftigt med många generationer!
GillaGilla
Ja, du vet, när det tynar av i ena änden så fyller man på i den andra…
GillaGilla
Livets gång..
GillaGilla
Ja, så är det.
GillaGilla
Frosten ger en pastellton åt det dova, mörka. Det finns kvar där under, tills solen kommer och får frosten att glittra och strålarna tinar bort kristallerna. Då triumferar åter de dova kulörerna i solskenet.
GillaGilla
Det var poetiskt!
GillaGilla