Hinken

Av: Jag

25 02, 2012

Etiketter:, ,

Kategori: bilder, foton, saker, vinter

32 kommentarer

Bländare:f/5.6
Focal Length:55mm
ISO:100
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Jag vet inte vad det är. Jag hade kameran full med bilder från dagens två promenader och jag var fast besluten att visa en vacker vy eller isbilder eller… Men återigen händer detta att bilder väljer sig själva. Den här kom jag inte förbi utan ni får stå ut med en bild av en hink. En skitig hink till på köpet. Ursäkta.

32 kommentarer på “Hinken”

  1. Färgmatchning 🙂

    Trevlig kväll!

    Gilla

  2. Den hinken tillhör nog sånt jag brukar gå förbi … 🙂

    Gilla

  3. En shabby chic-hink. Jättemodern.

    Gilla

    • Nog har den skabbigt skick alltid! Jag kanske kan sälja den på Blocket? Eller är den bilden jag ska bjuda ut? En skabbig bild på en hink i skabbigt skick…

      Gilla

  4. Nog skulle jag hinka i mig om jag var törstig, och skita i om den var skitig, som samhället utvecklar sig får man inte vara kräsmagad. Ingen kritik mot bilden snarare ett lyckat objekt. Suveränt.
    Svante

    Gilla

    • Tack, Svante, det gläder mig att du tycker om bilden, för det gör jag. Nu är det väl inte riktigt en lämplig hink att dricka ur, jag tror att den används till att tvätta oljiga maskindelar.

      Gilla

  5. en hink med silveraktig patina ..dock och väldigt starkt handtag

    Gilla

    • Den påminde mig om den hink i rostfritt stål som min far tillverkade till mig när jag var barn. Min syster fick också en. Jag tror att en finns kvar och det blir svårt att dela på den…

      Gilla

      • å så härligt med såna minnesladdade ting ..men att dela ..varför har man syskon 😦

        Gilla

        • Nu tog jag ju i… man gör som med allt annat, ser vem som vill ha nåt. Det finns inte så mycket alls som jag vill ha av mina föräldrars saker. En tavla, en skål… men tavlan skaffade jag en kopia av för att jag tyckte så mycket om den Det är bara det att mammas och pappas tavla har vackrare färger. Men hinken är ju egentligen min eller min systers och båda har barnbarn.

          Gilla

          • mm visst !! ..jag har tänkt att jag ska fota den tavla som finns där av min farfars galeas ..men annars har jag inte reflekterat över vad jag vill ha..väldigt tråkigt är det däremot ..eller särskilt ..då man som jag ser att det finns så starka viljor att skära av rätten till kontakt eller tillhörighet till de föräldrar som fortfarande lever

            Gilla

            • Det sista är det viktigaste och det kan du bara inte gå med på. Grejer kan man både ha och mista, men det är klart, affektionsvärdet…

              Gilla

              • ja så klart ,,du är så himla smart ..tack för din uppmuntran ! de är precis de orden jag behövde få höra just nu ”det kan du bara inte gå med på ”jag kunde väl aldrig tro att jag skulle hamna i en sån här klämma ,för jag ramlar lätt in i nån sorts passiv hypnotisering ..lika bra att ge upp..då det är exakt motsatt budskap som sipprar över mej ..för ofta ”se till att gå med på VÅRA villkor ,endast det VI tycker är rätt osv ”..jag ska använda den där korta tydliga frasen …Det här går jag bara inte med på !! orka stå fast vid ..den,upprepa den ..ochså för mej själv

                Gilla

  6. Jag fotar vykort som du vet och då missar jag många nära ting medan jag söker motiv i fjärran. 🙂

    Gilla

    • Så kan det vara. Jag börjar ofta nära. Den här hinken stod igår vid skogsmaskinen som står hos grannen, där jag avslutade min ena promenad.

      Gilla

  7. Finner inga ord.
    /Skvitt

    Gilla

  8. Inga smutsig nyanser där inte, tvärt om!

    De är lika fina i mina ögon som denna musik är i mina öron:

    Kram!
    /Skvitt

    Gilla

    • Tyvärr så är musiken lite för nervig för mig just nu. Jag lyssnade ändå till slutet, men jag behöver något mer vilsamt.

      Gilla

  9. Älskar bilden! Bara du kan!
    Allt gott till dej, Kram

    Gilla

  10. Den här bilden påminner mig om holländskt måleri från 1600-talet—- blandat med skurhinksfilosofi från 1970-talet.

    Gilla

  11. En underbar bild. Den talar till mig. På något konstigt vis kan jag känna hur denna hink hanterats av valkiga, frusna händer och nu står som ett minne över forna tiders hårda slit.
    Tack för att du fångar den känslan.
    //P-L

    Gilla

    • Oj, har du hittat hinken?! Jag kunde helt enkelt inte gå förbi den utan att föreviga den. Ja, den har nog varit med om mycket!
      Tack, P-L!

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: