Till fjärilens minne.

By: Jag

Aug 13 2012

Taggar:, ,

Kategori: Bilder, dikt, Fjärilar, Foton, Natur, Sommar

41 kommentarer

Aperture:f/5.6
Focal Length:55mm
ISO:200
Shutter:1/60 sec
Camera:NIKON D60

Säg inte, att ingenting blir kvar

av den vackraste fjärilen livet gav.

Säg inte att  vingarnas färg bleknar bort

och försvinner i vinden som stoft, som stoft.

Om fjärilens kropp måste gömmas i grav

är ändå den svindlande flykten kvar!

Bo Setterlind

41 comments on “Till fjärilens minne.”

  1. Å så fin!!! Där lyckades du verkligen – igen!
    Tack för den fina dikten också, trösterik i dessa dagar.

    Kram

    Gilla

    • Men det gjorde mig ont att se hur sargad den var, ny för i år som den är. Dikten är trösterik och sorglig på samma gång.
      Kram

      Gilla

  2. Stackars lilla trasiga ängel! Undrar vad den råkat ut för…

    Gilla

  3. Jag tycker mycket om ditt foto och dikten du valt och jag ville svara med vackra ord med stort innehåll men huvudet är ännu trött efter alla sällan brukade ord det motade fram ur dunkla hjärnvindlingar under helgen så jag får nöja mig med detta och hoppas att knoppen återfår sin spänst under veckan.

    Gilla

    • Våra arma huvuden kan inte alltid vara på topp. Det räcker så bra med att du tycker om bilden. Det här är fjärilen som var i min oregano.

      Gilla

  4. Du har en fin fjärilbild där. Jag har en fjäril hos mig också, skannad från dia.
    http://svantelarvig.wordpress.com/2012/08/14/fjaril/

    Gilla

    • Ser du att den är sargad, har en stor lucka i vingen? Har tittat på din fina bild!

      Gilla

      • Fjärilar brukar få skador vid landning, och inte ser det stabilt ut när de flyger heller. Verkar gå på tur om de lyckas landa där de vill.
        Svante

        Gilla

      • Inte otroligt det heller fjärilvingar är spröda.
        Svante

        Gilla

        • Med kameran i hand ser man många fjärilar som är naggade i kanten och tilltufsade. Man kanske inte lägger märke till det när de bara fladdrar förbi. Ändå är den här fjärilen ny för i år, med klara vackra färger.

          Gilla

  5. Åh lilla fjärlilen då…jag köpte en ny fjäril idag en som vi ska sätta på graven…mamma och jag var där idag och satte blommor och tände ett ljus..pappa skulle fyllt 75 år idag…hm…vi satt där en stund i solen och funderade ända tills mamma rofylld slummrade till en stund…

    Kram på dig lilla jag!

    Gilla

    • Det är märkligt hur berörd man kan bli av såna här fladdrande väsen och hur de ser ut. Din pappa dog alldeles för tidigt, som min svärmor. Det är rofyllt på kyrkogårdar, där kan man lätt dröja sig kvar. Fint med fjärilen till din pappa.
      Genkram till dig, tant Otto!

      Gilla

  6. Nu blir jag förbannad!

    Gilla

  7. Lika tacksamt som svårfångat motiv.

    Gilla

    • Här ville jag visa hur illa åtgången den vackra fjärilen var.

      Gilla

      • Det tänkte jag faktiskt inte på, men ser ju när du påpekar.
        Den klarar sig nog bra ändå och så hoppas jag att den inte har känsel i vingarna.
        Kan den ha varit på vippen att bli mat, tro?
        Och blev den rädd då?
        Har den någon form av medvetande?
        Frågor utan svar, tyvärr.

        Ja, man vet ju inte, men jag läste att flugor sover och då uppvisar tecken på remsömn, alltså i så fall samma sorts sömn som vi har när vi drömmer.
        Det är makalöst. Och kan de drömma så kanske de har ett medvetande också.
        Vad drömmer i så fall en fluga om?
        Mer skit kanske?
        Usch!
        Bara man inte blir en fluga i nästa liv, om sådant finns.

        Ja, det var några av mina funderingar jag fick av din bild.

        Kram!
        /Skvitt

        Gilla

        • Ja, jag tror att den var på väg att hamna i en fågels mage. Jag tror att de har medvetande. Igår umgicks jag med en röd flickslända. Dagen innan hade den kommit och satt sig på min arm. Nu flög den och satte sig på verandaräcket och poserade. Varje gång jag tog ett foto rörde sig dess lilla ansikte, som om den pratade. Den snurrade runt på räcket som om den sa: “Passa på att fota från alla håll nu!” Precis som fjärilen som jag skrev om i Pole dance. Lite magiskt är det att komma så nära de små liven.

          Gilla

    • Du har tur och god hand om de små liven, vill jag mena!🙂
      Kram!
      /Skvitt

      Gilla

  8. Jag tänker att just nu är det så inne med styling och utseende, och ändå är det ingen som kan slå den naturliga skönheten hos en sommerfugl! Det är en lite sorglig dikt. Och det är lite sorgligt när en vacker fjäril förlorat en del av sin vinge. Det mesta finns en stund, och är sedan borta. Därför är det ljuvligt att få njuta av en fjäril, en kvällshimmel eller annat ljuvligt som kanske inte finns så länge.
    Stor kram och allt gott till dej!

    Gilla

    • Dikten är sorglig och symbolisk med många plan. Det är väl det det hela handlar om, att njuta av det lilla, varje dag. Fjärilar är verkligen något att bedåras av och stanna till och betrakta. Heter det sommerfugl på norska?
      Kram

      Gilla

      • Ja, det gör det. Glömde att skriva varför jag skrev så. Vet egentligen inte ens om jag stavat rätt. Men jag tycker att det är ett mycket vackert ord!
        Är så glad varje gång jag sett dina bilder, även de sorgliga.
        Kramar och allt gott till dej!

        Gilla

        • Verkligen ett vackert och passande ord! Jag tycker att det är så sorgligt med trasiga fjärilar. Idag såg jag först en stor och ståtlig silverstreckad pärlemorfjäril – och längre bort fotade jag en fransig och tufsig likadan. Den såg så ledsen ut i närbild så jag måste nog radera de bilderna. Det för väl tankarna till människor som är skadade eller som farit illa i livet, vingklippta varelser som ändå försöker hålla sig flygande så länge de kan.
          Kram

          Gilla

  9. Såå vacker! Jag tänker på hur en fjäril anses kunna starta en cyklon med sina vingslag. Kaosteoeri. Allting leder till något annat. Allting förgås men någonting blir kvar ändå.🙂

    Gilla

    • De är vackra de nya påfågelögonen! Därför sticker det extra i ögonen när någon har tagit en tugga så där. Ja, det är märkligt att tänka sig att vingslagen skulle fortplanta sig så – då kanske ett hål i vingen dämpar effekten? Något blir kvar ändå… ett minne, ett intryck, en längtan…

      Gilla

  10. Älska, älska älska Ferlin!

    Gilla

  11. Mfm, fel bild og fel poet. Jaja, jag gillar Bo Setterlind med.😉

    Gilla

  12. Alltså, du har nog ingen aning om hur mycket jag älskar dina bilder faktiskt…
    de är alla avundsvärda och fantastiska, läckra, fantasiskapande!
    love them!

    Gilla

    • Och du Gloria har nog ingen aning om hur glad du gör mig just nu när jag behöver det som mest! Så roligt att kunna ge dig något att titta på och fantisera kring!

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: