Ränderna går aldrig ur?

Av: Jag

10 01, 2013

Etiketter:,

Kategori: bilder, dikt, foton, is, skuggor, snö, vinter

21 kommentarer

Bländare:f/8
Focal Length:26mm
ISO:100
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Ränderna

Han började besväras av sin randiga själ.
Just när han befann sig i ett gynnat skikt
människovänlig, unnade andra lycka
steg han miste, halkade genom ett hål
ner i ett undre skikt med gyttjig lera
där det var ovilja och kalla tankar
och där han ville vara ond och ensam.
Och ändå väntade han huttrande
att själen skulle öppna nästa skikt
där röster fanns, där värmen blev besvarad.

Ur Molnskuggan av Solveig von Shoultz

21 kommentarer på “Ränderna går aldrig ur?”

  1. Så detta är en zebra?
    😉
    Det kunde jag aldrig tro.

    Kram!
    /Skvitt

    Gilla

  2. Aha!
    Tur du finns som leder mig i livet! Det kramar jag dig för!
    /Skvitt

    Gillad av 1 person

    • Jag börjar ju undra vad du har sett i mina andra bilder. Det är kanske inte alls det som jag har velat visa och det är kanske just därför du har berömt dem. Sebra, pfft!

      Gilla

  3. Törs man travestera Alf Henrikssons ”Den nya dagen randas” med följande ord: Den hala vägen randas. Hur kör vi nu på den? Vi halkar tills den sandas, och tar oss hem igen.”

    Ränder av skuggor, ränder av spår,
    ligger på marken vart färden än går.
    Skuggans rand klättrar över vägg och tak
    bryts mot dess nock och faller åter där bak.
    Vi kan försöka få bort randen.
    Skuggan förblir där solen lagt den.

    Gilla

    • Ja, nog är den hal den här vägen, det är en vattenväg. Det var väl en suverän travesti! För dem som med mig är osäkra på originalets ordalydelse skriver jag den här:
      ”Den nya dagen randas vad gör vi nu med den?
      Vi lever väl och andas, tills det blir kväll igen!”
      .
      Är den din egen, den fina versen som följer?

      Gilla

  4. Wow, vilken härlig bild!

    Hoppas din vecka är bra 🙂

    Kram

    Gilla

    • Tack, Madonnan! Ja, jag tyckte att det var ganska läckert med alla dessa skuggor så där över isen. Min vecka går i lugnets tecken. Jag försöker hitta sätt att få makt över värken. Hoppas att din första arbetsvecka känns bra!
      Kram

      Gilla

  5. Det här var en svår dikt av henne hu.. just då han håller på att bli god ..ramlar han 😦
    Men intressant med Solveig von Schoultz minns jag läste hennes dikter då min son var liten.
    Och vi hade hennes diktning uppe på en kurs i relationen mellan kultur och religion ..nån sommar uni- kurs ..att kulturen tar över de frågor som religionen tidigare besvarat .

    Gilla

    • förresten de där ljusblå speglingarna med ofruset vatten är himla tjusiga ..och där blir plötsligt ränderna suddade ..visar grenverk ..ja nästan som om ränderna ‘gått ur’ där

      Gilla

    • Jag har inte läst mycket av SvS men dyker på henne ibland. Ja, dikten får en att fundera över vad hon kan ha tänkt på. Det kan nog stämma att kulturen behandlar de frågorna – men då blir det ganska skrämmande om man tänker på att så många aldrig ens läser en bok, än mindre en dikt eller ett diktverk. Dyker de stora och viktiga frågorna kanske upp i andra media, som alla spel som florerar?

      Gilla

      • Ja visst ‘blir det skrämmande’ …vem sysslar med de frågorna?
        Nu ska det ju vara naturvetare och ekonomer som svarar i alla möjliga och omöjliga lägen..man får väl va glad så länge det inte gått så långt som att det är militärer som rådfrågas mest ..;( obs ironi
        Teatern ,Opera,terapeuter ..tillsammans med en del bildkonstnärer,poeter ,författare .
        Livsfrågorna ,känslorna som bär existensens djupare skikt att göra
        själva livsupplevelsen
        Kanske kryper de in i spel ?.. det vet jag för lite om ,men kanske är det därför man satsar på dem krigs-tränings syfte..att styra in människors sinnen
        ockupera ,programmera ..bort dom där mjukare –poetiska sidorna av människan ..dom sidorna har man ingen användning för dom är inte lönsamma för ..kommersialismen ,marknads krafterna

        Gilla

  6. Nu har jag försökt svara tre gånger genom det där eländiga systemet med notifications. När jag nästan är klar så försvinner det puts väck.

    Jag dömer inte ut spel i sig, jag är för lite insatt i dem. Det behövs kanske mer forskning om hur de påverkar folks tankar och känslor. Det finns ju rollspel där man får leva sig in i olika människor och varelser i olika situationer. Dyker de eviga frågorna kanske upp där? Jag kan tänka mig att de ändå inte kan ersätta det som en bok/text ger i fråga om reflektion. Men nog måste väl kulturen i alla tider ha haft en viktig roll vad gäller livsfrågorna?
    .
    Skolan mitt i ett kulturcentrum med teater, dans, film, musik, bibliotek. Det är modellen.

    Gilla


Lämna en kommentar