Ingenjörskonst
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, ledningar
Kategori: bilder, foton, himmel, photos, saker, silhuetter
| Bländare: | f/5.6 |
|---|---|
| Focal Length: | 200mm |
| ISO: | 400 |
| Shutter: | 1/0 sek |
| Kamera: | NIKON D60 |
baraenbildavmig
Ja, en bild och några ord eller så.
baraenbildavmig 
Och jag lever med Gustave Eiffel… Men det finns intressanta detaljer…
GillaGilla
Du gör ju det. Det här är minimalism jämfört med det kolossala verket. Bara några hjul och trådar….
GillaGilla
Jag tänker på Polhem och alla hans smarta maskiner.
GillaGilla
Polhemshjul och kardanknut…..
GillaGilla
En natt på mitt arbete satt jag och spelade schack med mig själv. Den då svårt demente forne finsickaren Erik, som i sin krafts dagar ofta anlitades när dyrbara kyrkoinredningar behövde ses över, kom ut ur sitt rum för att gå och göra något ”bakom knuten”. Han stannade till vid bordet där spelet stod och studerade allt noga. Så log han generat och sa: Det finns grejer!
Lika litet som katten begriper sig på månen begriper jag mig på dylika anordningar som dessa ledningar och de draglinor som satts dit för att ge dem rätt sträckning. Jag får säga som Erik: Det finns grejor! men jag kan i alla fall konstatera att de gör sig bra på bild också!
GillaGilla
Där kan jag bara instämma. Det är därför jag blir så fascinerad när jag får syn på det, men mest är det det grafiska i det hela, det synliga konstverket, som imponerar.
GillaGilla
Vilket konstverk! 😉
GillaGilla
Tänk vad man kan upptäcka när man tittar på oväntade ställen!
GillaGilla
Ordet Teknik kommer upp när jag ser konsten 🙂
GillaGilla
Teknikens små under…
GillaGilla
Tack för gillandet, Vickydawn och välkommen till min blogg!
GillaGilla
Konst-igt konstverk!
GillaGilla
Haha, tant Otto!
GillaGilla
🙂 ja hahah men idag skrattar jag inte vaknar med feber och ont i halsen det blir inget jobb för mig dessa mina framförvarande 2 nätter. 😦
GillaGilla
Uff, så trist! Du får ta hand om dig och krya på dig! Jag gav just återbud till fika på stan med två väninnor, men det beror på det vanliga, vissa dagar vill bara inte kroppen.
Kram
GillaGilla
Denna bild förmedlar lite sorg för mig, då jag inte har min modelljärnväg kvar. Var tvungen att sälja den då jag bodde i Ljungdalen på 24 kvadratmeter. Helt klart en luftledningsstolpe i Sverige, med viktspännare i stolpen. Är fotot nytaget eller är det ett äldre foto, då det inte är vanligt med detta system längre.
Svante
GillaGilla
Så tråkigt att du var tvungen att göra dig av med din hobby. Trevligt med en som vet lite om det här; luftledningsstolpe och viktspännare. Fotot är ganska nytt och ledningarna står kvar precis så här, jag passerade där förra helgen.
GillaGilla
Mamma till Pillemarus var ett persontågslok, och pappa var ett tungt godstågslok, men Pillemarus ville inte äta kol så han kunde följa med på resorna föräldrarna gjorde. Detta hände sig då tåg drogs med ånglok. Jag var inte gammal då denna historia utspelade sig i Rättvik, och på Rättviks bangård, då jag var intresserad av just Ånglok. Jag ville inte äta, och med tanke på den vikt jag hade då, var det kanske inte nödvändigt heller. Mammas påhittade historia rörde sig om hur Pillemarus lyckades komma över matvägran. Det var lätt, om man bara äter kommer man vidare, och det gjorde Pillemarus också då han började äta kol.
Svante
GillaGilla
Det var väl finurligt av din mamma att hitta på den berättelsen! Fick du alltså modelljärnvägen då?
GillaGilla
Nej jag fick egentligen bara en sak till en modelljärnväg av mina föräldrar, och det var ett ånglok ett Tyskt sådant, då jag var inlagd på Sachsska barnsjukhuset tror jag var 8 år då. Sachsska hade en modelljärnväg, och det var ju kul att kunna köra ett eget lok där. Detta lok kostade 62:50 skr. då. När jag sålde anläggningen fungerade detta log klanderfritt, liksom alla andra komponenter. Jag fick välja mellan att få en transformator, eller ett lok den gången, så när jag kom hem från sjukhuset hade jag ingen räls, eller transformator, det kom senare via sparpengar från mormor, morfar, och farmor, farfar, så det tog tid att få en spårcirkel att använda hemma. Jag kan nämna att mitt andra lok fick jag då jag gått ut simskolan, och klarat 50 m.
Svante
GillaGilla
De var inte billiga, delarna till modelljärnvägarna. Vår son har ett liggande i källaren, men jag minns inte hur mycket han har. Han har också fått en bit i taget av far-/morföräldrar och oss. Det är kanske dags att ta och kika på det så att livsnjutarna kan roa sig med det.
GillaGilla
Ja du har ju något jag aldrig fått uppleva, jag har förblivit barnlös, och därmed blir det ju inga barnbarn. Plocka fram det när Livsnjutarna är omkring 5 till 6 år och förklara att det är ömtåliga saker, för det är det. Gissar att ögonen kommer att tindra när loken kör första gången. Tala också om för dem att SJ inte är det optimala transportföretaget längre.
Svante
GillaGilla
Ja, jag inser att jag är rik med tre barn och hittills tre barnbarn. Tiden går och den yngsta livsnjutaren fyllde sju i veckan. Men sommarflickan är bara 1,5 år så det blir många tillfällen till lek.
GillaGilla
Faktiskt riktigt vackert även med elledningar upptäckte jag nu. Och de där samlar ju inte damm.
GillaGilla
På rätt ställe och i rätt vinkel är de vackra – men inte när de är i vägen för någon vacker vy. Damm lider de minsann inte av.
GillaGilla
Vackert!
GillaGilla
Tack, Inger!
GillaGilla
Tack för gillandet, Klarapixel och välkommen till min blogg!
GillaGilla