Krackelerad
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, lerbotten
Kategori: bilder, foto, foton, natur, naturkonst, photos
| Bländare: | f/7.1 |
|---|---|
| Focal Length: | 36mm |
| ISO: | 100 |
| Shutter: | 1/0 sek |
| Kamera: | NIKON D60 |
baraenbildavmig
Ja, en bild och några ord eller så.
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, lerbotten
Kategori: bilder, foto, foton, natur, naturkonst, photos
| Bländare: | f/7.1 |
|---|---|
| Focal Length: | 36mm |
| ISO: | 100 |
| Shutter: | 1/0 sek |
| Kamera: | NIKON D60 |
baraenbildavmig 
Kunde va mycket, trädstam, eller takfärg som också krackelerar och blåses ner till marken där de ligger och skräpar.
men en snabb titt på taggarna har avslöjat sanningen. Lera. 🙂
Det hade jag kanske inte gissat.
Snyggt framställning. 🙂 och intressant motiv.
GillaGilla
Visst är det krackelerad lera! Men jag får väldigt speciella associationer när jag ser bilden och tänker på sånt som kan krackelera. Jag känner hur solbrännan krackelerar på flygplanet på väg hem från en solsemester av den torra luften i planet. Det var länge sen, men jag minns, man ville ju visa upp hur brun och fin man var och så sprack det hela…
GillaGilla
Ja…det är också en association som heter duga. 😉
GillaGilla
Men får du några minnen/tankar?
GillaGilla
Nej det får jag inte. Jag lever ganska mycket i nuet och blickar sällan bakåt. Jag blir inte störd av tankar från förr.
Har aldrig ens funderat om det är en egenskap som är viktigt eller inte. Jag tycker dock att det är mysigt att ha såna starka minnen från förr.
Men jag har minnen från 1700-talet och även från 1800-talet. Det slår allt. 🙂
GillaGilla
Vissa minnen kunde man få slippa, tycker jag. Andra är som små pärlor som man gärna tar fram och betraktar ibland. Att ha minnen från en annan tid måste vara speciellt, det kan jag inte ens föreställa mig.
GillaGilla
Tro mig, knappt att jag kan tro på mina upplevelser då jag egentligen tror bara på det liv vi lever nu.
GillaGilla
Jag tror dig. Det måste kännas märkligt.
GillaGilla
men berätta mer snälla Antonia !!!!
GillaGilla
Historien är lång så jag får skriva ett eget inlägg om det och hänga ut mig själv som galning. 🙂
GillaGilla
Jag tänkte nog att du skulle vilja det tids nog.
GillaGilla
nej ..men snälla du
reinkarnativa minnen
är säkert inte galet att ha ..
Snarast löper väl de som inte vågar göra inre resor störst risk att bli verkligt galna
GillaGilla
Jag ska dela med mig. Har för mig att jag har gjort det förut men är ganska dålig på att tagga. Ska se om jag kan hitta den så att jag slipper skriva en gång till. Man vill väl inte upprepa sig så mycket heller. 🙂
GillaGilla
GillaGilla
Jag trodde det var en Svensk landsväg.
Svante
GillaGilla
Det tog en stund att komma underfund med bilden men innan jag började få klart för mig hur strukturen såg ut så hade tankarna vandrat över krakelerad torkad slam och och målarfärg på putsad husvägg men till slut stannat vid någon lav, tuschlavar eller grå filtlav kanske. Några personliga minnen som på något sätt skulle väckas av bilden tycks inte finnas.
GillaGilla
Det var nog inte enbart minnen jag tänkte mig, utan vad man associerar ”krackelera” med. Att den fina ytan krackelerar, att den putsade fasaden som man hållit upp för andra krackelerar eller nåt liknande.
.
Du hade helt rätt i slamtanken! Det är bottenslam i en vattenreningsdamm som har krackelerat.
GillaGilla
@Svante
Svenska landsvägar är nog ganska vältrafikerade och hinner inte krackelera på det här sättet.
GillaGilla
Torkade alger på en främmande strand. 🙂
GillaGilla
Mmm, mysigt!
GillaGilla
Jag tycker också om sådana här strukturer! Konst, naturens egna stillebens…
GillaGilla
Det är svårt att motstå dem. Jag tyckte att bilderna från den här vattendammens botten blev så vackra, det är verkligen naturkonst. Fick lust att göra ett bildspel av dem, men orkade inte.
GillaGilla
krackelera ..den första association som kommer till mej är den där ramsan KRAKEL Spektakel Kusin Vitamin..sen minns jag inte mer .:)
Men jag tänker på skapande konstnärlighet som bryter upp gamla förstelnade former ,gör nåt nytt ..liksom Helsing gjorde ..skapade nya ord ..samtidigt gav han energi och fantasi ,lite själsliga vitaminer .
Det finns ett gammalt ord för då nåt krånglar till saker ”vilket Krackel ” ..jag får en mängd associationer till det ,som eg känns alldeles omöjliga att beskriva .
Hur viss konstnärlighet kan ses som så störande och onödigt krånglig ,för dem som mest vill ha släta putsade ytor och slimmade former ..ex.v de grå tidstjuvarna i Momo och kampen om tiden .
Hur det hela tiden pågår en kamp mellan det som spränger och det som stänger .
Karin Boyes knopp ….skalet var ju höljet hela vintern om valet att vilja stanna och vilja falla..våga förändring
GillaGilla
Roligt att läsa din associationer till ordet krackelera, Alwfe! Krakel Spektakel var lite oväntat, men ja, Hellsing är en riktig ordkonstnär. Det gamla talesättet kände jag inte till, men jag gör det till mitt, bra att ha på lager. Momo läste vi som ljudbok, jag och livsnjutarna under påsken och det var en upplevelse för dem, de grå herrarna behöver man känna till så att man vet att akta sig! Och Karin Boye… det var nog mycket som ville tränga fram där under ytan, hennes skal var nog hårt: ”Rustad, rak och pansarsluten steg jag fram…”
GillaGilla
[…] en kommentar hos Jag med dem vackra foton har jag nämnt lite i förbifarten att jag har minnen från 1700-talet och 1800-talet. Det […]
GillaGilla