Jag hade en lycklig barndom.
Och du var en del av den. Idag kom samtalet som jag fruktat för och jag föll. Jag överfalls av sorgen under mina sysslor. Vi växte upp tillsammans, våra mödrar hade samma namn och var man arg på sin egen så gick man över till den andra. R, du min kusin, vackrast av oss alla. Du kämpade, för vad gör man annars när sjukomen fått grepp om en. Nybliven farmor, nej jag tror inte att det är sant fast jag visste. Din man bodde granne med min i ungdomen så världen är liten. Jag förstår inte varför vi inte kan instifta en lag om att man inte får gå i förtid. Älskade kusin R, sov i ro!
Det var vackert skrivet. Jag känner med dig!
Livet är en mysterium och det överraskningar det har i sitt gömsle inte alltid sånt vi gillar om.
En stor tröstande kram skickar jag till dig och till din familj.
GillaGilla
Tack, rara Antonia. Dina ord värmer. Jag har just talat med hennes syster och jag gråter. Nu går jag i säng.
GillaGilla
Sköt om dig. Och gråt ut.
GillaGilla
Tack!
GillaGilla
♥ Kram ♥
GillaGilla
Tack, vännen.
Kram
GillaGilla
Som jag instämmer i dina sista ord…
*varma medkännande kramar*
GillaGilla
Det förstår jag så väl att du gör, Ullis. Och tack.
Varm kram
GillaGilla
Detta är svårt. Jag vet inte vad jag ska säga. Ditt förslag om ett förbud fick hos mig en resonansbotten i Hjalmar Gullbergs dikt ”Kyssande vind”.
Plötsligt rev vårvindarna upp det hål i försvaret, de länge bearbetat och sakta tömt på kraft.
”Det borde ha stannat därvid!”
Det alltmer bräckliga motståndet orkade inte längre kämpa för sitt liv.
”Vad bryr sig en vind om förbud?”
Till de goda minnena läggs ett nytt kapitel om sorg och saknad.
”Hela din världsbild rasar”.
GillaGilla
För att vara en som nån gång har skrivit att poesi inte var ditt gebit är du ovanligt bevandrad i den världen, BeBest. Visst kan man se döden som en kyssande vind, dödskyss talar man ju om. Tack för din poetiska tolkning av det svåra, oundvikliga.
GillaGilla
Vacker bild. Vacker text som kryper innanför huden. Beklagar sorgen.
GillaGilla
Tack, Inger. Jag kommer just från min mor och jag har berättat för henne att hennes guddotter har dött.
GillaGilla
Så tungt…
GillaGilla
Ja, det var sorgligt och tungt idag.
GillaGilla
Väldigt vacker bild och fint skrivet. Så sorgligt, jag beklagar.
GillaGilla
Tack, Agneta.
GillaGilla
Hallo min vän !
Tack, hoppas det även hjälper i längden bara, lever i ständig ovisshet. Det verkar iaf som dessa hälsopreparat endast ställer till positiva saker i min kropp.
Massa varma kramar
GillaGilla
Det måste vara svårt med ovissheten. Men det låter ju som om behandlingen har god effekt. Blir du då stärkt av hälsopreparaten så är det väl bara att fortsätta.
Varm kram
GillaGilla
Kram till dig, jag vet själv att man kan vara mycket nära sin kusin! Och bilden är väldigt vacker!
GillaGilla
Tack, Anna, både för kramen och för bildberömmet. Julrosorna blommar äntligen.
Kram
GillaGilla
God jul i så fall! (Mitt i sorgen). Kram
GillaGilla
Haha, du Anna! Du vet nog att det här är en mycket tidig vårblomma i rabatten. Den köps i kruka till jul men förvandlas när den stoppas ner i jorden. Den kan börja blomma under snön.
Kram
GillaGilla
Det finns tillfällen når man förbannar nornornas väv. 😦
”Dädan komma mör som mycket veta,
tre ur det hus som vid trädet står;
Urd heter en, den andra Verdandi –
de skuro i trä – Skuld är den tredje;
de skipa villkor, skifta livslotter,
mäta ödet åt människors barn.”
”Þaðan koma meyjar
margs vitandi
þrjár úr þeim sæ,
er und þolli stendur;
Urð hétu eina,
aðra Verðandi,
skáru á skíði,
Skuld ina þriðju.
Þær lög lögðu,
þær líf kuru
alda börnum,
örlög seggja.”
GillaGilla
Man kunde ju önska att de kunde knyta en knut på livstråden, inte låta den gå av bara.
GillaGilla