Jag bjöd inte på Gevalia.

By: Jag

Jul 27 2013

Taggar:,

Kategori: Bilder, Fjärilar, Foto, Foton, Natur, Photos, Sommar

28 kommentarer

Aperture:f/8
Focal Length:28mm
ISO:100
Shutter:1/200 sec
Camera:NIKON D60

Jag fick oväntat besök häromdagen.  Hen presenterade sig inte, men jag kunde se att namnet började på C, monogrammet fanns på den till synes anspråkslösa klädedräkten. Hen hade inte särskilt bråttom, slog sig ner och bekantade sig med mig,  egentligen mest mina bara lår som hen palperade med sitt långa sugredskap, som om jag vore en blomma.

Nu är det så att jag var beredd, hen hade gjort några kortare visiter innan hen bestämde sig, satt på min rygg upprepade gånger.  Jag kunde också se i skuggan när jag var på väg in hur hen satt på min bak och flaxade med vingarna. Så jag tog med mig kameran ut och slog mig ner och väntade. Och hen kom.  Jag tog många bilder. 55 stycken. Och alla blev bra om jag säger det själv. Det är väl inte ofta man får tillfälle att så nära och under sådana förhållanden fota en vacker fjäril. 12 minuter klockade jag den på.

Hen är en vinbärsfuks.  På första bilden visar hen upp ”jag är bara ett torrt löv”- kamouflaget. Efter 44 bilder vecklade hen ut sig och visade sina vackra färger.

Nu kan man ju undra vad hen hade på mina lår att göra.  Jag ville gärna tro att det var för att jag verkade så snäll eller för att jag var så söt eller för att jag doftade gott… men… jag är nog sanningen närmare om jag tror att hen var ute efter min svett. Det finns fjärilar som dras till svettiga människor och jag hade legat en bra stund i solen.  Jag kan vara glad över att det inte var en sälgskimmerfjäril eller en aspfjäril – de gillar doften av gammal ost, motorolja eller… as.

vinbärsfuksVinbärsfuks2

28 comments on “Jag bjöd inte på Gevalia.”

  1. Tjusigt fotat, du kan du. Fin hen!

    Kram🙂

    Gilla

  2. För några dagar sedan såg jag en sån fjäril. Den satt i diket och hade vingarna tätt ihop. Jag kunde inte för mitt liv begripa vilken art eller typ det rörde sig om. Innan jag fått in fjärilen i fokus flydde den bort över en kornåker. Fram till nu har jag svävat i ovisshet. Tack för att du visade fjärilen och löste gåtan!
    Vinbärsfuksen ser man ofta tidigt på våren. De som kommer nu är den nya generationen som ska föra arten vidare till nästa år. Den är inte så allmänt förekommande som citronfjäril, nässelfjäril och påfågelöga men även deras nya generationer flyger nu.

    Gilla

    • Jag har den här sen tidigare i mina samlingar och minns då hur roligt jag tyckte att det var med den vita bokstaven på vingarna. Polygonia c-album är dess vetenskapliga namn. Jag var nästan övertygad om att det här exemplaret var skadat, att vingarna var nafsade på, men nej, den var hel och fin. Det var fjärde gången jag var i närkontakt med en fjäril och första gången så här länge, det kändes hedrande och märkligt.

      Gilla

  3. Den är vacker, både med och utan vingarna utslagna. Hmm..väldigt närgången! :-)!

    Gilla

    • Det var den. Har aldrig varit med om maken. På en av bilderna ser det ut som om den sög blod ur mig, det syns en grop efter sugröret. Den är speciell med de väldigt flikiga vingarna och det tydliga c:et.

      Gilla

  4. Nog är det riktigt illa när vi vanliga människor blir utsugna av Alliansens lierade, men att åderlåtas av en fjäril låter inte så hemskt. Bra bild, vet att det inte är lätt att få dem på bild.
    Svante

    Gilla

  5. Gevalia är inte ens att tänka på när besökarna är så där närgågna och vackra vackra! Då är det naturligtvis bara kameran som gäller!

    Det där med C på vingen visste jag inte. Nu ska jag se till att försöka komma ihåg det!

    Gilla

  6. Vilken lycka.🙂
    Du är utvald och förgyllde din dag.🙂

    Jag råkade ut för en fjäril en gång längesen när jag kanske var runt 20 år.
    Vet inte vad den drog fjärilen till mig, men satte sig på min hand. Och jag kunde inte bli av med henne. Den följde mig hela eftermiddag. Kunde inte använda min vänsterhand då det var hennes viloplats.
    Tyvärr inga bilder, det var innan mobiltelefonernas tid och inte heller hade alla en kamera med sig.
    Men jag har aldrig glömt den.🙂

    Gilla

    • Ja, jag kände mig utvald och glad. Jag hade redan tidigare en dag fått besök av en brunorange fjäril, nån gräsfjäril, tror jag, den satt på min hand bland annat, kom tillbaka tre gånger. Men så märkligt med den fjärilen som följde dig! Jag har aldrig hört talas om det tidigare. Förstår att du inte glömmer den upplevelsen!
      .
      Jag hade inte kameran till hands, men som jag skrev så gick jag in och hämtade den och satte mig för att se om fjärilen ville komma tillbaka. Och det gjorde den!

      Gilla

  7. Åhhhhhhhhhhhhhhh

    Gilla

  8. […] det är ju nästan nationalsången. Vinbärsfuksen hade jag närgånget besök av en gång på torpet och den här var inte heller rädd av sig. Den slog sig ner på den rostiga krukan och jag bad den […]

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: