Jag bjöd inte på Gevalia.

Av: Jag

27 07, 2013

Etiketter:,

Kategori: bilder, fjärilar, foto, foton, natur, photos, sommar

28 kommentarer

Bländare:f/8
Focal Length:28mm
ISO:100
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Jag fick oväntat besök häromdagen.  Hen presenterade sig inte, men jag kunde se att namnet började på C, monogrammet fanns på den till synes anspråkslösa klädedräkten. Hen hade inte särskilt bråttom, slog sig ner och bekantade sig med mig,  egentligen mest mina bara lår som hen palperade med sitt långa sugredskap, som om jag vore en blomma.

Nu är det så att jag var beredd, hen hade gjort några kortare visiter innan hen bestämde sig, satt på min rygg upprepade gånger.  Jag kunde också se i skuggan när jag var på väg in hur hen satt på min bak och flaxade med vingarna. Så jag tog med mig kameran ut och slog mig ner och väntade. Och hen kom.  Jag tog många bilder. 55 stycken. Och alla blev bra om jag säger det själv. Det är väl inte ofta man får tillfälle att så nära och under sådana förhållanden fota en vacker fjäril. 12 minuter klockade jag den på.

Hen är en vinbärsfuks.  På första bilden visar hen upp ”jag är bara ett torrt löv”- kamouflaget. Efter 44 bilder vecklade hen ut sig och visade sina vackra färger.

Nu kan man ju undra vad hen hade på mina lår att göra.  Jag ville gärna tro att det var för att jag verkade så snäll eller för att jag var så söt eller för att jag doftade gott… men… jag är nog sanningen närmare om jag tror att hen var ute efter min svett. Det finns fjärilar som dras till svettiga människor och jag hade legat en bra stund i solen.  Jag kan vara glad över att det inte var en sälgskimmerfjäril eller en aspfjäril – de gillar doften av gammal ost, motorolja eller… as.

vinbärsfuksVinbärsfuks2

28 kommentarer på “Jag bjöd inte på Gevalia.”

  1. 27 Jul 2013 at 19:58 madonnan
    reply

    Tjusigt fotat, du kan du. Fin hen!

    Kram 🙂

    Gilla

  2. 28 Jul 2013 at 10:40 BeBest
    reply

    För några dagar sedan såg jag en sån fjäril. Den satt i diket och hade vingarna tätt ihop. Jag kunde inte för mitt liv begripa vilken art eller typ det rörde sig om. Innan jag fått in fjärilen i fokus flydde den bort över en kornåker. Fram till nu har jag svävat i ovisshet. Tack för att du visade fjärilen och löste gåtan!
    Vinbärsfuksen ser man ofta tidigt på våren. De som kommer nu är den nya generationen som ska föra arten vidare till nästa år. Den är inte så allmänt förekommande som citronfjäril, nässelfjäril och påfågelöga men även deras nya generationer flyger nu.

    Gilla

    • 28 Jul 2013 at 11:05 Jag
      reply

      Jag har den här sen tidigare i mina samlingar och minns då hur roligt jag tyckte att det var med den vita bokstaven på vingarna. Polygonia c-album är dess vetenskapliga namn. Jag var nästan övertygad om att det här exemplaret var skadat, att vingarna var nafsade på, men nej, den var hel och fin. Det var fjärde gången jag var i närkontakt med en fjäril och första gången så här länge, det kändes hedrande och märkligt.

      Gilla

  3. 28 Jul 2013 at 17:14 agbl
    reply

    Den är vacker, både med och utan vingarna utslagna. Hmm..väldigt närgången! :-)!

    Gilla

    • 28 Jul 2013 at 17:51 Jag
      reply

      Det var den. Har aldrig varit med om maken. På en av bilderna ser det ut som om den sög blod ur mig, det syns en grop efter sugröret. Den är speciell med de väldigt flikiga vingarna och det tydliga c:et.

      Gilla

  4. 28 Jul 2013 at 21:50 Svante
    reply

    Nog är det riktigt illa när vi vanliga människor blir utsugna av Alliansens lierade, men att åderlåtas av en fjäril låter inte så hemskt. Bra bild, vet att det inte är lätt att få dem på bild.
    Svante

    Gilla

  6. 29 Jul 2013 at 07:58 imsy
    reply

    Gevalia är inte ens att tänka på när besökarna är så där närgågna och vackra vackra! Då är det naturligtvis bara kameran som gäller!

    Det där med C på vingen visste jag inte. Nu ska jag se till att försöka komma ihåg det!

    Gilla

  7. 29 Jul 2013 at 13:42 Antonia
    reply

    Vilken lycka. 🙂
    Du är utvald och förgyllde din dag. 🙂

    Jag råkade ut för en fjäril en gång längesen när jag kanske var runt 20 år.
    Vet inte vad den drog fjärilen till mig, men satte sig på min hand. Och jag kunde inte bli av med henne. Den följde mig hela eftermiddag. Kunde inte använda min vänsterhand då det var hennes viloplats.
    Tyvärr inga bilder, det var innan mobiltelefonernas tid och inte heller hade alla en kamera med sig.
    Men jag har aldrig glömt den. 🙂

    Gilla

    • 29 Jul 2013 at 15:43 Jag
      reply

      Ja, jag kände mig utvald och glad. Jag hade redan tidigare en dag fått besök av en brunorange fjäril, nån gräsfjäril, tror jag, den satt på min hand bland annat, kom tillbaka tre gånger. Men så märkligt med den fjärilen som följde dig! Jag har aldrig hört talas om det tidigare. Förstår att du inte glömmer den upplevelsen!
      .
      Jag hade inte kameran till hands, men som jag skrev så gick jag in och hämtade den och satte mig för att se om fjärilen ville komma tillbaka. Och det gjorde den!

      Gilla

  8. 13 Aug 2013 at 21:05 svorskan
    reply

    Åhhhhhhhhhhhhhhh

    Gilla

  9. 6 Jun 2016 at 19:24 Inte på Haga men… | baraenbildavmig
    reply

    […] det är ju nästan nationalsången. Vinbärsfuksen hade jag närgånget besök av en gång på torpet och den här var inte heller rädd av sig. Den slog sig ner på den rostiga krukan och jag bad den […]

    Gilla


Lämna en kommentar