Det kom en liten fågel…

Av: Jag

10 02, 2014

Etiketter:,

Kategori: bilder, fåglar, foto, foton, natur, photos

22 kommentarer

Bländare:f/6.4
Focal Length:86mm
ISO:200
Shutter:1/0 sek
Kamera:DMC-TZ40

Det kom en liten fågel med en hälsning från dig, K. Jag visste inte att du var sjuk och nu är du borta. Minnen, tankar, känslor. Våra barn, era barn, gårdens barn, allas barn. När jag som nybliven tvåbarnsmamma fick ett migränanfall och lämnade över min baby till grannen mitt emot och hur ni i grannsamråd bestämde att det var du som var mest lik mig och var bäst ämnad att ha hand om henne. Alla våra barnkalas med hela husets barn såväl inne som utomhus på den enorma gröna gården som måste vara unik i sitt slag. ”Stackars folk, som har så liten trädgård!” sa min äldsta när hon tittade in i en villaträdgård.

Att gå hem från affären tog sin gilla tid, för man fastnade med munnen i småprat kring livets väsentligheter. Alltid fanns någon vuxen vid sandlådan som kunde se till de barn som var ute. Vi byggde en stor låda för allas leksaker, planterade bärbuskar, skaffade en utedusch, gungor… allt för barnen, allas våra barn. En av eldsjälarna var du, K. Att Skalman kom till oss var er förtjänst, era barn var allergiska och det kunde inte bli något pälsdjur när min dotter önskade sig ett djur. Ni gick ut och in hos varandra alla ni som var barn i huset.

Svårt var det att flytta från gården när vår bostad blev för trång.  Av en slump blev du och min äldsta sedan arbetskamrater under några år. Glad och pratsam, generös, klok, hjälpsam och god var du, K. Det blir en stor begravning, sa O i morse. Sov i ro, K!

22 kommentarer på “Det kom en liten fågel…”

  1. Det var fint skrivet av dig.

    Gilla

  2. Hur man än vrider på saker och ting.
    Livet är inte rättvist.
    Domherren är fin.

    Gilla

    • Tack, RC. Det var så märkligt, jag hade under några dagar intensivt känt att jag ville fota en fågel. Sen såg jag domherreparet i mitt körsbärsträd och blev så glad. Det blev ingen bra bild på paret, men herr domherre satt kvar. Sen såg jag annonsen. Domherrarna flög bort, de hälsade bara på. Jag använder sällan ord som rättvist/orättvist, men när en ickerökare dör i lungcancer så är det på sin plats.

      Gilla

  3. ♥ Fint ♥ Kram

    Gilla

  4. Vacker text och foto.

    Gilla

  5. Vet du, dina upplevelser tillsammans med K och hela er gårdsgemenskap som du nu berättar så fint om, är helt fantastiska och erfarenheter alla borde få vara med om men få är förunnade. Tack för att du delar med dig av dem!
    Jag förstår att du saknar K men minns henne med glädje.
    Domherrebröstets vackra kärleksfärg tror jag väl beskriver K och hennes gärningar.

    Gilla

    • Tack, BeBest, dina ord värmer. Jag kände att jag ville skriva om K och vår gård trots att jag pausar från bloggen. Jag inser att våra barn fick en bra start i livet på den gården med den fina gemenskapen som fanns där. K och hennes familj var en del av tryggheten. Just nu är jag nog lite i chock och mycket sorgsen.

      Gilla

  6. Åhhh..så sorgligt och samtidigt vackert..dina ord och bilden på domherren..kraam!

    Gilla

    • Ja, Sirpa, det är oerhört sorgligt. Jag tycker att det var märkligt med domherreparet som bara hälsade på, sjöng en stund och flög iväg.
      Kram

      Gilla

  7. Sorgset, men fint. Rörande. Kram

    Gilla

  8. Sorgligt . Vacker bild!

    Gilla


Lämna en kommentar