Level 2.

Av: Jag

25 03, 2014

Etiketter:,

Kategori: bilder, foto, foton, fruktobär, natur, photos, växter, vår

40 kommentarer

Bländare:f/8
Focal Length:50mm
ISO:160
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Redan innan snön har gett med sig är rabarbern i gång med sina fantastiska knoppar. Nu har den hunnit till level 2, den vecklar ut dem ett i taget. I år lär det bli rabarberchutney av den.

40 kommentarer på “Level 2.”

  1. Har du redan lagt rabarber på rabarbern!?!
    Bara sååååå härlig bild.
    Jag hajade till och blev glad av bilden.
    Så inbjudande och vacker bild.
    Minns när jag som barn gick barfota i landet hemma hos mormor och morfar. ”Rör inte jordgubbarna, de är inte mogna!”

    Gilla

    • Tack, min vän! Rabarbern är ett favoritobjekt, särskilt som späd. Men även de gigantiska bladen och de vackra stjälkarna fastnar på plåten ibland.

      Ja, det känner jag igen. Morfar hade ett enormt grönsaksland, stort som en åker och där fanns många rader jordgubbar.

      Gilla

  2. Snacka om växtkraft. Och framåtanda. Och skönhet…

    Gilla

  3. Härlig bild! De är livskraftiga.. minst sagt. Såg att vi fått lite knölar i vårt land men kompisen som bor några mil härifrån har fått späda blad redan så det lär bli till att hämta där 🙂 Vårt stånd är gammalt efter farmor och höll på att stryka med här för något år sedan så vi flyttade det och i fjol verkade det vara på lite bättre humör. Spörres.

    Gilla

    • Tack, Lena! De är livskraftiga när de väl har etablerat sig. Detta ex växer i stan och jag har ett par enorma på torpet också. Den här är flyttad på en gång men den brydde sig inte ett dugg om det, den bara växer och frodas. Grannen har fri tillgång till den när hennes sinar.

      Gilla

  4. Vackert bild av en växt som jag inte är så förälskad av.
    Jobbigt växt, men den är vacker på att titta på bild.. 🙂

    Gilla

    • Tack, Antonia! Rabarbern kan vara lite trist om man inte har tid att ta rätt på den. På vilket sätt tycker du att den är jobbig?

      Gilla

      • Att det är en massa jobb med den. Jag gillar frukt som är mer omedelbar.

        Gilla

        • Så är det förstås. Jag tar sällan rätt på rabarbern nuförtiden, äter inte bakverk och dylikt, men i år blir det chutney som passar bra till kyckling bland annat. Den håller i flera år så det är inte så ofta som jag står vid spisen med den.

          Gilla

  5. Vilken underbar bild! Men du har alltid fantastiska bilder.
    Förra året dog faktiskt rabarbern hos oss. Den som ska vara så tålig och överleva det mesta! Bladen blev tidigt ”höstfärgade” och den ruttnade bort. Även rosorna strök med efter vintern förra året så vi var tvungna att köpa nya buskar. Det var ”ett knepigt år” för vissa delar av växtligheten.
    Kram, kram ♥

    Gilla

    • Tack, tant Herrmann! Så tråkigt att rabarbern dog! Ja, vissa vintrar går hårt åt växtligheten, mina lavendelplantor dog och en del av rosorna också så det blir nyanskaffningar i år.
      Kram

      Gilla

  6. Jag får väl som vanligt inte säga vad bilden påminner mig om!

    Gilla

  7. Lite läskigt vacker.. 🙂

    Gilla

  8. De nyutsprungna bladens struktur påminner mig om bergskedjeveckning och bladnerverna strömmar fram om gröna bäckar, åar och floder i dalarna. De här späda och krispiga bladen går att använda i sallad om man vill ha något syrligt i den.
    Skickligt fångat med brilliant skärpa och fina färger! Grattis!

    * saknar mina gamla milda rabarber som min farfar skaffade hem då han var ung *

    Gilla

    • Vackert skrivet och ja, det liknar verkligen berg och dalar. Går det verkligen att äta dem, jag har läst att bladen är giftiga? Tack för bildberöm, färgerna bjöd rabarbern på och bakgrunden blev behagligt grå för att det är bar mark runt den.
      Förstår att du saknar den! Den här rabarbern ärvde vi, den följde med huset, så den är väl cirkus 45 år nu.

      Gilla

      • Min dotter vistades en tid hos sina blivande svärföräldrar i polen. De odlade mycket nyttigt i sin koloniträdgård. Min dotter hjälpte vid ett tillfälle till att ta rätt på rabarber. Bladen tänkte hon kasta. Det gillade inte svärmodern! De skulle det göras sallad på.
        Rabarber innehåller precis som många andra bladgrönsaker oxalsyra och oxalsyra i stor mängd är inte bra för njurarna och kan orsaka njursten. Men då och då kan det vara en god omväxling.

        Gilla

        • Jag hade inte haft en tanke på rabarberblads giftighet till för några år sedan då jag läste det någonstans och hajade till, då jag låtit livsnjutarna leka med dem. Kollade runt lite nu och läste om några barn som ätit rabarberblad och av giftinformationscentralen fick föräldrarna rådet att ge dem medicinskt kol. Men kanske har de späda bladen och särskilt de nyare sorterna mindre mängder oxalsyra. Det verkar inte bara vara njursten, de kan tydligen ge förgiftningssymptom med kräkningar också.

          Gilla

  9. Härligt så du har också fått rabarber 🙂 Ja när den väl börjar växa så går det fort tills man kan börja plocka. Jag längtar efter rabarberpaj och rabarberkräm. Läste att du gör Chutney. Låter ju jättespännande. Har jag inte tänkt på.

    Gilla

    • För mig är den mest till ögonfägnad, men som jag skrev så ska det bli chutney i år. Men jag tror att jag ska testa lite kräm också, lite sött kan jag nog unna mig. Chutneyn är jättegod!

      Gilla

  10. det vattnas i munnen…

    Gilla

  11. Älskar rabarberchutney!

    Gilla

  12. Tänker nu på min mammas rabarberkräm,mums! =) Kram!

    Gilla

  13. Fin bild ! … Och plötsligen längtar jag efter rabarberpaj … // Maria 🙂

    Gilla

  14. Underbara färger och former!

    Gilla


Lämna en kommentar