Bättre en fågel i handen…
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, Sidensvans
Kategori: bilder, bildserie, fåglar, foto, foton, natur, photos, vår
| Bländare: | f/8 |
|---|---|
| Focal Length: | 55mm |
| ISO: | 100 |
| Shutter: | 1/0 sek |
| Kamera: | NIKON D60 |
…än på trappan. Klockan 13.30 på fredag brakar en fågel in i mitt köksfönster. Snabbt går jag ut och finner den på altantrappan, på rygg, kippande efter andan. En sidensvans, Bombycilla garrulus, så klart, de har en ovana att flyga in i fönster. Ropar på maken och han kommer och lyfter upp den vackra nödställda på altanräcket. Jag vill så gärna att den ska hämta sig och sätter mig för att vakta så att traktens katter inte får ett gratismål.
Den ligger där som en säl på mage, öppnar ögonen efter en stund, blundar, tittar, kippar efter andan och blundar igen. Jag bjuder den på vatten men den orkar inte dricka. Efter en halvtimme ligger den inte lika platt längre, undan för undan pumpar den liksom upp sig till halvsittande ställning. Jag försöker med lite kiwi, men nej, den vill inget ha. Den vilar, jag vaktar. Iakttar, blickar in i fågelns ögon, ser de vita ögonfransarna. Så nära. Den verkar förstå att vila är bästa medicinen och att jag vill den väl. Jag väntar. Tar ett foto då och då.
Strax efter tre sitter vi i skuggan och beslutar oss för att flytta till framsidan för att få lite värme. När den hamnar på pergolabordet, ställer den sig på benen och struttar iväg till kanten. Hurra! Nu börjar den se ut som en sidensvans och inte som en utmattad minisäl. Efter ytterligare tio minuter flyger den plötsligt iväg till körsbärsträdet på baksidan. Jubel! Där sitter den sedan på en gren, burrar upp sig som en boll och fortsätter konvalecensen. Jag småpratar med den men strax före fyra går jag in och lämnar den i trädet.
När jag 18.20 tänker testa teleobjektivet, tycker den tydligen att kameran är för hotfull och flyger iväg till grannens äppelträd. Avslutat uppdrag! Åter ett av dessa nära möten med naturens små, där jag förundras och hänförs.
baraenbildavmig 
Oj. Vilket drama och vilken bildserie. Blev lite tagen och blir tröstad av att den troligen då bara tuppade av men inte var mer skadad.
GillaGilla
Ja, det var dramatiskt. Jag var ju inte alls säker på att den skulle klara sig, visste inte hur skadad den var. Och jag var tacksam över att jag hade möjligheten att sitta där och vaka över den.
GillaGilla
Vilken underbar berättelse! Och vilken fantastisk bildserie! Jag vill även framföra ett tack å sidensvansens vägnar!
GillaGilla
Tack, BeBest. Jag kan väl säga så här: jag tog många bilder och det var svårt att välja. När den satt i trädet och jag tittade ut satt det en hel flock med sidensvansar i min stora sälg. Det var egentligen för deras skull jag bytte objektiv. Men de flög sin väg när jag klev ut. Man kan ju undra om de var där för att hämta sin kompis.
GillaGilla
Åh så fin den är, vilka härliga bilder och vilken härlig lösning på historian. Inte alltid det slutar så väl, tyvärr. Roligt att läsa om:)
GillaGilla
Tack, Kerlund! Nej, det händer ju tyvärr att de slår i och dör. Jag har begravt ett vackert sidensvanspar tidigare.
GillaGilla
Skönt att det gick bra och tack för en fin bildserie!
GillaGilla
Tack, Suttecity! Ja, det kändes bra, jag var väldigt glad över att kunna hjälpa fågeln – och över möjligheten jag fick att umgås nära med en fågel.
GillaGilla
Vilket drama, vilken vacker fågel, och vilka vackra bilder.
GillaGilla
Tack, Antonia! Det var allt lite speciellt. Det var tur att det var vackert väder, det gjorde det hela lättare.
GillaGilla
Och du har en fågel som kanske kommer besöka dig igen.
GillaGilla
Det vore för härligt om det blev så!
GillaGilla
Härligt reportage från naturen på en vacker fågel. Tur att den träffade på just dig, som kunde vårda den. Man blir varm i hjärtat.
Mycket fina foton.
GillaGilla
Tack, RC! Ja, det var allt lite tur, jag hade ju tid och det känner jag vid sådana tillfällen. Sidensvansen har jag länge velat ha bra foton på, de sitter alltid långt bort, högt upp och då blir det bara silhuettbilder. Så nu, tur i oturen.
GillaGilla
Åh stackars lilla fågel…tur att den hämtade sig och inte blev allvarligt skadad ..de flesta klarar inte frontalkraschar in i rutor.
Fin bildserie!
GillaGilla
Tack, tant Otto! Det blev en hel massa bilder kan jag lugnt påstå och det tar tid att välja då. Ja, det är många fåglar som flyger ihjäl sig mot ett fönster. Men jag har haft en annan fågel för några år sedan som försvann efter att jag hade fotat den, jag trodde att den var död så jag blev jättesnopen.
GillaGilla
Vilken fin historia som slutade lyckligt. Blir varm i hjärtat för den omsorg du gav denna lilla fina fågel. Fin bildserie blev det ju också 🙂
GillaGilla
Tack, Christina! Det var en väldigt speciell upplevelse som gjorde mig glad. Först bedrövad men sedan väldigt upprymd. Fågeln satt länge kvar i trädet så även min naturintresserade granne kunde fota den.
GillaGilla
Du verkar ha god hand med djur. Fina bilder att titta på och liknelsen med sälen håller jag verkligen med om:
GillaGilla
Tack, Maria! Den var verkligen sällik när den låg på mage. Det var så märkligt att se hur den från platt läge gradvis reste upp sig som när man pumpar upp något.
GillaGilla
Jättefina bilder! Men så skönt att den återhämtade sig och kunde flyga iväg sen. De är ju så otroligt vackra dessa sidensvansar. Vilken upplevelse du fick vara med om. 🙂
GillaGilla
Tack, Bibbi! Ja, det var oerhört skönt att den faktiskt återhämtade sig. Det var svårt att tro när jag såg den ligga där. Jag är glad att jag fick uppleva det.
GillaGilla
Där satt den!, så att säga.
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Till slut så, men det tog tid.
GillaGilla
Ja, jag läste ju det.
Go djurvän du är. Det får du en extra kram för.
/Skvitt
GillaGilla
Tack! Jag försöker när jag kan.
GillaGilla
Jag också, men som tur är behövs det ju sällan. Eller snarare, tyvärr finns man inte där man skulle behövas. Om man vill se det så.
/Skvitt
GillaGilla
Ibland hinner nog någon katt före.
GillaGilla
Ja, fast jag tänkte mer på att man inte är där i naturen när något kan hända. Alltså en olycka. Inte att ett rovdjur är framme. De ska ju också leva och jag kan inte missunna dem maten 🙂
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Jag vet nog inte hur man ska bete sig om en olycka med djur händer. Ofta blir väl djur avlivade om de till exempel blir påkörda.
GillaGilla
Ja, tyvärr och är det så illa är det inget man själv ska försöka vårda. Då kravs röntgen och narkos för undersökning och ev op. Då är det ju frågan om man vill stå för en sådan kostnad för det och eftervård på ett vilt djur som privatperson.
/Skvitt
/Skvitt
GillaGilla
Tack och lov har jag aldrig behövt ta ställning till det och hoppas slippa det.
GillaGilla
Det känns gott i själen när man har hjälpt någon så som du gjorde. Snyggt jobbat! Det får du en kram för.
/Skvitt
GillaGilla
Tack! Det kändes väldigt väldigt bra. Jag var mer än nöjd med dagens värv. Och att jag hade möjligheten, det är långsamhetens lov.
GillaGilla
Jag vet hur det känns. Jag har också räddat djur. Man mår gott av sådant. Men det var svårt att skiljas efteråt i två fall. Det tog två veckor i båda fallen innan det var dags att släppa dem lösa. På den tiden hinner man fästa sig vid de små liven.
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Så kan det ju vara. En fågel trodde vi att vi hade lyckats med, men den blev förmodligen för svag och dog.
GillaGilla
Ja, ibland räcker man inte till även när man gör sitt allra bästa.
/Skvitt
GillaGilla
Så är det, men sorgligt känns det.
GillaGilla
Naturligtvis.
/Skvitt
GillaGilla
[…] som inte kikar in på bloggen, som heter Baraenbildavmig, går miste om fantastiska bilder och den spännande historien bakom bilden ovan (originalet, […]
GillaGilla
Vilken spännande berättelse med lyckligt slut! Och så vacker sidensvansen är! 🙂
GillaGilla
Ja, det känns lite extra att ha fått tillfälle att komma den fågeln så nära. Jag har länge beundrat den i trädtopparna.
GillaGilla
Underbar historia och bildserien som beskriver dina ord. Snyggt jobbat att ni så ömt hjälpte fågeln på fötter igen. Heders!
Sidensvansen är jättevacker 🙂
Kao
GillaGilla
Tack, Kao! Ja det är en vacker fågel. Jag känner mig glad över att jag fick chansen att vara så nära fågeln när den återhämtade sig och framförallt att den gjorde det och inte var så svårt skadad. Det kändes stort, ett slags stilla liv mitt i bruset.
GillaGilla
Förstår det. Det måste varit en skön glädjekänsla.
Kan du inte hänga upp rovfågelsprofiler i sytråd i fönstren så slipper du kanske de här krockarna.
😉
Kao
GillaGilla
Jag har vanligtvis persienner som silar ljuset för krukväxterna och då automatiskt förhindrar att fåglar flyger in i fönstren. Nu hade jag glömt att släppa ner den i köksfönstret, hade använt det för att fota i. Och då hände det. Kände mig skyldig.
GillaGilla
Tycker jag inte du borde känna. Fåglar gör ju så här.
😉
Kao
GillaGilla
Jo, så är det ju förstås.
GillaGilla
”Bättre en tia i handen än en tjuga i foten”.
😉
Kao
GillaGilla
Haha!
GillaGilla
[…] umgicks jag i många timmar med en sidensvans som behövde lång tid på sig för att komma igen, https://baraenbildavmig.wordpress.com/2014/03/30/battre-en-fagel-i-handen/, men den här hackspetten som först var totalt borta repade sig snabbt. Drygt tio minuter tog det […]
GillaGilla