Skatan
”Hon har stil, en lite vresig, privat bortvändhet, invändhet. Och hon håller visst ihop i troget livslångt äktenskap, skulle aldrig nedlåta sig att sitta på krogen och jaga partner i vuxen ålder… Mycket kuturbunden, hon håller sig till oss folk, och ifrån oss, håller ett ordentligt avstånd, idkar ingen klibbig intimitet som gräsänder och konditorisparvar. Hon lever på sin sida. Även om man varit grannar i decennier så inte känner man henne. Nej, hon skitar inte ner sig med någon falsk folklighet. Hon är skatan.”
Ur Joar Tiberg, Skatan (Fåglar i förorten – med Finnskogen och södra Indien.)
baraenbildavmig 
Den spanar ut över sitt revir. För att se om det dyker upp några inkräktare.
Rolig och fyndig text som fick mig att le många gånger.
GillaGilla
Det var jag som var inkräktaren. Den satt i en större björk och flög iväg till den här som var längre bort. Jag tog nämligen en runda runt huset i går också och för att stora objektivet var på höjde jag kameran mot skatan, trots att jag tänkte att den nog inte skulle bli bra på det avståndet. Men man ser ju faktiskt till och med en ögonprick. Ja, texten får mig att tänka att den boken skulle man nog ha nöje av att läsa.
GillaGilla
Låter helt klart som en mycket underhållande bok.
GillaGilla
Ska nog kolla lite efter den.
GillaGilla
Vackra fåglar. Men är de inte tjuvaktiga?
GillaGilla
De är väldigt fotogenique. Nånstans läste jag att vore de ovanligare skulle de vara mycket eftertraktade. Man kan ju undra hur mycket småprylar den har burit iväg, haha! Jag lämnar mycket ute på mina bord. Det jag inte gillar är att de ger sig på mina taklökar som jag har i en skål på altanbordet.
GillaGilla
De är inte blyga. Tar vad de vill. Sätt upp en skylt. Ta inte mina lökar!
GillaGilla
Hahaha! Det tar de skylten!
GillaGilla
Ja, men kanske blir de nöjda med skylten och lökarna får växa i lugn och ro.
GillaGilla
Det konstiga är att de härjar bara på altanbordet. Samma växter på annat ställe får vara. Jag tror att atanbordet är ett ställe där skatan struttar omkring och har som ett litet fritidshus.
GillaGilla
Skatan med personlighet. Hen vet vad hen vill. 🙂
GillaGilla
Så är det!
GillaGilla
Ja, den texten passar verkligen för skatan! Som barn råkade jag och andra i min omgivning ut för tjuvaktiga skator vilket ledde till rena kriminaldraman!
GillaGilla
Oj, det låter något, det får du berätta mer om, Imsy! Vad tog de?
GillaGilla
Skirun, fågeln som man var rädd om och ville behålla på gården. Flyttade den från vårdträdet till en annan gård tog den gårdens tur, hälsa och välstånd med sig! Skirun, så kallades skator efter gammalt där jag kommer från, vårdade man på det vis man kunde och den tillät.
GillaGilla
Hmm. Vi har haft ett stort skatbo i körsbärsträdet. I år sågade vi ner det, för att de skränar så och för att de kan ta småfåglars ägg. Nu blir jag orolig för vad vi har ställt till med. Vackert namn på skatan!
GillaGilla
Vilken fin bild! Härligt ljus och så ståtligt skatan sitter och blickar ut 🙂
GillaGilla
Tack, Christina! Ja, ljuset de senaste eftermiddagarna har varit härligt för en liten tur runt huset. Som jag skrev ovan, sitter skatan ofta i den björken, långt bort från mig, men jag testade ändå den här gången och ja, det fungerade ju.
GillaGilla
Nä men titta! Där sitter jag ju! 😉
GillaGilla
Haha, jag anade att det var något särskilt med den här skatan!
GillaGilla
Ja, är det inte likt, så säg?! 😉
GillaGilla
Svårt att veta, du flaxar iväg när man vill syna dig!
GillaGilla
Sicken linslus! 😉
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Den kände sig nog ganska bekväm högt där uppe.
GillaGilla
Antagligen, men jag hade fått svindel 🙂
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Haha!
GillaGilla