Via dolorosa.
Efter en natt där alla smärtor anmäler sig till tjänst samtidigt och jag bara kan drömma om att kunna sova, deppar jag ihop och bestämmer mig för att det är dags för lite sammanbrott. Sagt och gjort. Samlar sen ihop mig och redskapen: sekatören, handskarna, trädgårdskorgen och jäklar anammat. Går till angrepp mot förfallet i trädgården och till min stora förvåning orkar jag idag det jag inte förmått den senaste veckan. Jag kommer nog att somna av utmattning i kväll.
baraenbildavmig 
Så tråkigt med din smärta. Hoppas du ändå, kunde uträtta en del i din trädgård.
Bilden är taggig och vacker. En associering till den smärta, som rostig taggtråd kan ge, om man är oförsiktig.
Jag tycker väldigt mycket om din bild.
Önskar dig en kommande fin helg.
GillaGilla
Tack, RC! Det har varit för mycket av det onda den senaste tiden och när all ork försvinner så tappar jag modet. Just nu känns det en aning bättre, men straffet lär komma i morgon. Men då har jag i alla fall gjort något. Detsamma, vännen!
GillaGilla
Känner ett sting i benet, när jag som en ung pojkvasker steg med foten på en liknande taggtråd. Bilden är äkta och man känner av smärtan i det rostiga.
GillaGilla
Usch och fy för att riva sig på taggtråd! Bilden passar en smärtfull dag, tänker jag.
GillaGilla
Usch aj. Fast jag har för all del också ont.
Fast det finns folk som gillar sånt där vet, med taggtråd och när det gör ont. Fast de bloggarna brukar jag inte läsa.
GillaGilla
Hmmm, Anna, Nu är du avslöjad. Jag har haft ont så länge och klarat det bra, men de senaste två åren har varit pest och pina. Idag fick jag en operationstid för min axel och nyckelbensleden. Jag hoppas kunna bli av med en del av de värsta smärtorna i alla fall.
GillaGilla
Ovanligt konstruktivt sammanbrott må jag säga. 🙂
GillaGilla
Haha, tack Inger!
GillaGilla
🙂
GillaGilla
Nog är det kraftödande att ens vandring framåt ska gå via smärtornas väg men för många tycks det vara så. Det är i mitt tycke orättvist.
Goda krafter ska komma alla till del och det blir inte på det sättet om de ständigt dras ur en med smärtornas hovtång och såren lindas med taggtråd.
Jag önskar dig en skön vila i natt oavsett vad du tror det kan bli. För hur det nu än är så sprider du positiv energi till oss hur illa du än mår.
Hade jag haft dig här hade jag frågat om jag fått ge dig en kram till uppmuntran.
GillaGilla
Tack för omtanken, BeBest! Jag tar emot en cyberkram, den stärker och gör gott. I natt sov jag hyggligt och mår lite bättre idag. Det som gör mig nedslagen är just de saknade krafterna, att jag inte lyckas bygga upp min kondition och bli starkare. Känner mig ändå nöjd med gårdagens värv, att jag lyckades använda kroppen till något. Själen mår bra i kontakt med växterna.
GillaGilla
Det är den tiden när smärtan är värre. Höst och vår är inget vidare i smärtsynpunkt. Förstår dig. Jag lever också på smärtstillande, och dagarna är få när jag kan vara utan speciellt i dem årstiderna.
Hoppas att du får en skön natt.
Bilden representerar den största smärta av dem största. I alla fall hos dem religiösa. Stark bild även utan religion.
GillaGilla
Tack, Antonia! Jag tvekade ett tag om jag kunde använda de orden om min vardag, men beslöt mig för att det ju var …ord. Du har rätt om årstiderna, med regnen ökade smärtorna. Inte roligt att vara beroende av smärtstillande, men bra att de finns. Jag sov ovanligt många timmar i sträck.
GillaGilla
Hoppas operationen kommer lindra det onda! Tänker att du är begåvad med något speciellt när du trots smärtor komponerar så vackra bilder…!
GillaGilla
Ja, jag tänker att om jag bara får bort en del av smärtorna så känns det uthärdligare. Tack för de fina orden. Maria!
GillaGilla
Knäppt, men ibland behöver man ett litet sammanbrott. Give up, give in, ignore!
Hoppas du får en bra dag idag!
GillaGilla
Tack, Ninna. Idag är jag väldigt trött, men det är dags för morbesök. Om sammanbrotten kan begränsas till att vara hanterliga så fungerar de som urladdning och utrensning.
GillaGilla
Ibland kan sammanbrott få en att orka med sånt man först trodde var helt omöjligt.Det vänder och det känns ljusare plötsligt.
På tur med kameran får mig att helt bli som uppslukad och fokuserad på motiven jag ser ..det blir lite som et andhål i verkligheten att fotografera.
Det är skönt att ha detta andhål att bli som uppslukad av…utan kameran är livet lite fattigare..jag vet min la ju av ett tag:(
Hoppas ditt besök hos mamma gav dig styrka…
Kram
GillaGilla
Ja, så kan det vara, det kändes bättre idag. Tyvärr har sommaren inte inneburit nästan några fotopromenader, krafterna fattas. Annars är fotograferandet en lisa, just som du beskriver. Jag kan inte påstå att jag fick någon styrka av att besöka mamma, jag blev bara ledsen.
Kram
GillaGilla
Yrkesskadad som jag är så associerar jag bilden till törnekronan. Den där extra smärtan och förnedringen mitt i mörkret. Som om det inte räckte med det. Lidandet bortom förnuft, utan barmhärtighet. Den enda trösten är att det finns en ende…
Jag är ju en tungsint person… och vet vad smärta är (och äger ibland galghumorns förlösande kraft). Som om det skulle vara en hjälp för dig. Vi har tyvärr alla våra lidanden. Vi kan dela, det lindrar. Men ytterst är vi ensamma om vi inte griper efter Jesus.
GillaGilla
Ja, vi har alla vårt lidande, vårt kors att bära, men korset har förvisso olika tyngd. För en del är det gjort av balsaträ medan andra bär en hel ek på sina axlar. Men du har rätt, det hjälper att dela, ensam är inte stark.
GillaGilla
Une petite merveille ;O)
GillaGilla
Merci, W. On attend toujours des merveilles.
GillaGilla
via dolorósa betyder den smärtfyllda vägen. Ett steg blir två och två steg blir tre .. Bra att du inte ger upp.
GillaGilla
Just nu känns det som om jag gör det. Vaknar med smärtor överallt och stark sjukdomskänsla. Orkar inte, vill inte, kan inte. Men har inget val.
GillaGilla
Vad säger din läkare?
GillaGilla
Jag har ingen läkare som jag bara kan ringa till. Det mesta hamnar nog under fibro, medan jag kämpar för att få utredning och undersökningar. Ska operera axel och nyckelbensled om tre veckor, men den andra axeln och armen har börjat protestera kraftig med värk och domningar. Beror på diskbråcket i nacken, antar jag.
GillaGilla
Det har inte jag heller, jag blev utsparkad som pat. praktiskt taget från Spenshult, när de sålde sin klinik. För min del är det *lugnt* just nu.
Det är om tre veckor det och har man ont är det 3 månader eller 3 år.. allstå tidsmässigt blir tiden längre när smärtan tar kroppen i besittning.
GillaGilla
Jag tänkte att om jag bara kan bli av med en del av smärtorna genom operationen så… men nu vet jag inte, det känns som om hela kroppen strejkar; magen, gallan, lungorna, blodsockret, huvudet (migränattacker) förutom smärta överallt. Skönt att höra att du mår bra.
GillaGilla
Sinnet/själen har tagit mycket stryk. Och allt för att jag ska kunna böja på min arrmbåge lätt och ledigt.
Hela din kropp måste ju arbeta för att fungera i en vardag, med den aktuella smärtan och eftersom den inte får den välbehövliga vilan/ro börjar resten av systemet att krångla.
GillaGilla
Det tar tid att återhämta sig, helt klart. Jag längtar efter att kunna göra vanliga saker: gå på promenader, titta i affärer, cykla, städa…. och kanske resa någonstans.
Det är nog så som du skriver. För två veckor sen hade jag en bra dag och kände mig så glad. Men det räcker inte. Nu måste jag släppa datorn för att inte få mer ont.
GillaGilla
Ta hand om dig!
GillaGilla
Tack, Barbro!
GillaGilla
Återigen en bild som får mina tankar att virvla.
GillaGilla
Vad bra!
GillaGilla