Ute pågår hösten. Jag ser den mest genom olika fönster när jag vakar hos mamma, åker till och från eller mellanlandar hemma helt utslagen till kropp och själ. Vilodag i dag, förmår inte mer. Så kommer en annan tung nyhet: vinterflickan måste hjärtopereras.
Det här är en allé helt nära mig. Jag såg tidigare att någon stod där och fotograferade och tänkte att jag skulle dit och ta några bilder. Häromdagen klev jag i stövlarna och tog mig dit. Det var i sista stund, man hade satt igång med att klippa sönder löven, men jag hann fånga färgerna. Tack för omtanken, RC!
Det har en tendens att hopa sig i perioder. Mamma dör nu, frågan är bara vilken dag. Min sorg är att jag inte orkar vaka hos henne när jag vill, mina krafter tar slut. Min glädje är att vi är många som hjälps åt. Hur är det med din mor? Självklart klarar den lilla operationen, det är bara en chock att det behövs.
Kram
Mamma är långsamt döende och bor med mig… det är tufft men känns ändå bra. Hon kommer nog att säga upp sin lägenhet på äldreboendet och då kan vi få mer hjälp här hemma. Jag är ensam med henne… kram ❤
Du är stark som orkar. Det är tufft att vårda en förälder ensam. Det är ju så det har varit för mamma också, en långsam död, tills det akuta med blodförgiftningen tillstötte. Och ändå vill hon inte ge upp.
Kram
Ja, det hjälper att prata om det. Äter frukost nu klockan två har vakat över ett dygn hos mamma. Så svårt att lämna henne men jag orkade inte mer, hela kroppen kollapsar av smärta.
Kram
Mamma kommer att säga upp sin lägenhet på äldreboendet, då får vi hemtjänst och annan assistans – det ser jag fram emot. Då kan jag ge mig av då och då, avlastning, som måste planeras i förväg, men ändå. Nu tar jag korta cykelturer ibland, när hon mår någorlunda. har du någon hemma som hjälper dig? Kram
Mamma dog halv nio i morse. Jag bor med min man och han har skjutsat mig hit och dit, till sjukhus och till mors boende. Jag har mina döttrar och en syster i stan, nu, hon flyttade hit när hennes särbo dog för några månader sedan. Min andra syster bor en dryg timme bort och vi har haft en otrolig uppslutning den här sista tiden med folk som har besökt mamma och vakat hos henne. Jag är så tacksam att det har fungerat så. Det som är sorgligt är att min bror som bor där nere och behöver hjälp av assistenter inte har haft möjlighet att komma hit för att assistenttimmarna var slut.
Kram
Kära du! Så svårt och så tungt – och så skönt att ni har varit så många! Och jädrans politik som inte kunnat ge din bror mer assistans! Han måste ha lidit mycket…
jag tänker på dig! Kram ❤
Tack, Iréne! Det känns förstås svårt och overkligt och tomt. Nu har vi ändå en hektiskt tid framför oss med tömning av mammas bostad, på torsdag redan och sen begravningsplaneringen. Lagen är ju ändrad och begravningen måste ske inom en månad. De två senaste dagarna har telefonen suttit fast i örat och datorn bott i knät för all kommunikation kring allt.
Kram
Jag hoppas att du blir så trött att du sover ordentligt… och äter… skönt att du inte är ensam. Hur blir det med din bror, han får väl assistans till begravningen?
Kram
Sover gör jag hyggligt med hjälp av ljudböcker. Mat… det blir en del smörgåsar. Ja, han kan ta sig hit men frågan är om han kan stanna mer än just över begravningen, timmarna räknas. Han hade just använt timmar till att hämta en hundvalp i Värmland.
Kram
Men nu får det väl ändå ta och ge sig med jobbigheter för er?? Gott ändå att de hittar felet på vinterflickan och kan åtgärda det. Missat att det var så dåligt med din mor.. och så skall du orka läka axeln.. *kramar om*
Tack, Lena!
Det borde nog vara nog nu. Ja, det är oerhört bra att man har hittat felet i tid. Mammas fick en svår blodförgiftning samma vecka som jag opererades. Hon låg på sjukhus i två veckor och igår var det transport hem till hennes boende för den sista biten av livet. Underbar vård på avdelningen hon låg på, underbara ambulansmän och nu har hon extravak när vi inte är där. Skulle vilja vara med henne hela tiden men min kropp klarar inte det.
Kram
Det är ju det också att mamma blev sjuk samma vecka som jag opererades. Hur mycket jag än vill så orkar jag inte många vaknätter. Jag är fullständigt utmattad.
Som jag skrev, hösten pågår och den är vacker att skåda, jag blir glad av den trots att det nästan bara är fönster jag ser den igenom. Skön luft att andas också till och från någonstans.
Skriv en dikt till henne enkom. Det gjorde jag när min mor avled. Min sorg skrevs ned på papper och sen fotograferades en bild, enkom för henne och ingen annan.
Skriv dikten och ta fotografiet när din energi återvänder. Att vara stum innebär i min definition att du har ingen energi att ens lyfta på foten..Tänker du gör allt men att forma den tankegången kan ta en tid.
Du kallar dig inte ”jag” för ro´s skull!
Du är en stark kämpe!
Tar väldigt fina bilder!
Attans vad du fick gå igenom mycket på en kort tid!
Förlora en älskad mamma plus oron för ett sjukt barnbarn. Tur att barnbarnet blev friskt och fick igen sin livsaptit. Hon brås nog på dig min vän/ kram ❤
Tack, Ljusletaren för dina fina ord! Det var en oerhört tuff period. Mamma blev sjuk en vecka efter min axeloperation och jag gick på starka smärstillande när jag vakade hos henne. Trodde stundtals att jag inte skulle mäkta med det. Och sen beskedet om lilla vinterflickan. Idag har vinterflickan varit här med sin syster sommarflickan och ja, de har energi för sju. De hade vattenkrig i sensommarvärmen.
Kram
Ja, de små ger mycket glädje. Jag har två till som jag kallar livsnjutarna, de är tretton och tio år, en flicka och en pojke, så jag är rik. Dessa fyra träffar jag en gång i veckan.
Kram
baraenbildavmig 
Härlig bild. Hösten lyser verkligen upp.
Tråkigt att höra om vinterflickan och din mor.
Mina tankar går till dig.
GillaGilla
Det här är en allé helt nära mig. Jag såg tidigare att någon stod där och fotograferade och tänkte att jag skulle dit och ta några bilder. Häromdagen klev jag i stövlarna och tog mig dit. Det var i sista stund, man hade satt igång med att klippa sönder löven, men jag hann fånga färgerna. Tack för omtanken, RC!
GillaGilla
Kära du så tungt! Jag tänker på dig! Vi går ju igenom samma med våra mödrar… lilla vinterflickan klarar säkert operationen.Kram ❤
GillaGilla
Det har en tendens att hopa sig i perioder. Mamma dör nu, frågan är bara vilken dag. Min sorg är att jag inte orkar vaka hos henne när jag vill, mina krafter tar slut. Min glädje är att vi är många som hjälps åt. Hur är det med din mor? Självklart klarar den lilla operationen, det är bara en chock att det behövs.
Kram
GillaGilla
Mamma är långsamt döende och bor med mig… det är tufft men känns ändå bra. Hon kommer nog att säga upp sin lägenhet på äldreboendet och då kan vi få mer hjälp här hemma. Jag är ensam med henne… kram ❤
GillaGilla
Du är stark som orkar. Det är tufft att vårda en förälder ensam. Det är ju så det har varit för mamma också, en långsam död, tills det akuta med blodförgiftningen tillstötte. Och ändå vill hon inte ge upp.
Kram
GillaGilla
Så skönt att vi kan prata med varandra på det här sättet, det hjälper… Kram
GillaGilla
Ja, det hjälper att prata om det. Äter frukost nu klockan två har vakat över ett dygn hos mamma. Så svårt att lämna henne men jag orkade inte mer, hela kroppen kollapsar av smärta.
Kram
GillaGilla
Mamma kommer att säga upp sin lägenhet på äldreboendet, då får vi hemtjänst och annan assistans – det ser jag fram emot. Då kan jag ge mig av då och då, avlastning, som måste planeras i förväg, men ändå. Nu tar jag korta cykelturer ibland, när hon mår någorlunda. har du någon hemma som hjälper dig? Kram
GillaGilla
Mamma dog halv nio i morse. Jag bor med min man och han har skjutsat mig hit och dit, till sjukhus och till mors boende. Jag har mina döttrar och en syster i stan, nu, hon flyttade hit när hennes särbo dog för några månader sedan. Min andra syster bor en dryg timme bort och vi har haft en otrolig uppslutning den här sista tiden med folk som har besökt mamma och vakat hos henne. Jag är så tacksam att det har fungerat så. Det som är sorgligt är att min bror som bor där nere och behöver hjälp av assistenter inte har haft möjlighet att komma hit för att assistenttimmarna var slut.
Kram
GillaGilla
Kära du! Så svårt och så tungt – och så skönt att ni har varit så många! Och jädrans politik som inte kunnat ge din bror mer assistans! Han måste ha lidit mycket…
jag tänker på dig! Kram ❤
GillaGilla
Tack, Iréne! Det känns förstås svårt och overkligt och tomt. Nu har vi ändå en hektiskt tid framför oss med tömning av mammas bostad, på torsdag redan och sen begravningsplaneringen. Lagen är ju ändrad och begravningen måste ske inom en månad. De två senaste dagarna har telefonen suttit fast i örat och datorn bott i knät för all kommunikation kring allt.
Kram
GillaGilla
Jag hoppas att du blir så trött att du sover ordentligt… och äter… skönt att du inte är ensam. Hur blir det med din bror, han får väl assistans till begravningen?
Kram
GillaGilla
Sover gör jag hyggligt med hjälp av ljudböcker. Mat… det blir en del smörgåsar. Ja, han kan ta sig hit men frågan är om han kan stanna mer än just över begravningen, timmarna räknas. Han hade just använt timmar till att hämta en hundvalp i Värmland.
Kram
GillaGilla
Önskar att jag kunde laga en jättestor gryta till dig och de andra! Kram
GillaGilla
Vad rart av dig!
Kram
GillaGilla
Men nu får det väl ändå ta och ge sig med jobbigheter för er?? Gott ändå att de hittar felet på vinterflickan och kan åtgärda det. Missat att det var så dåligt med din mor.. och så skall du orka läka axeln.. *kramar om*
Men en underbar bild – snacka på lövad sal!
Kram och ta nu hand om sig och de dina ♥
GillaGilla
Tack, Lena!
Det borde nog vara nog nu. Ja, det är oerhört bra att man har hittat felet i tid. Mammas fick en svår blodförgiftning samma vecka som jag opererades. Hon låg på sjukhus i två veckor och igår var det transport hem till hennes boende för den sista biten av livet. Underbar vård på avdelningen hon låg på, underbara ambulansmän och nu har hon extravak när vi inte är där. Skulle vilja vara med henne hela tiden men min kropp klarar inte det.
Kram
GillaGilla
Jag vet aldrig riktig vad jag kan säga när saker händer. Inget känns riktig rätt. Men jag skickar många kramar.
GillaGilla
Tack för kramarna, det räcker så bra så!
Kram
GillaGilla
Gilla för den fina bilden!
Kram till dig för innehållet i texten.
GillaGilla
Tack, Inger! Det blir lite för mycket ibland. Jag önskar att jag hade varit lite starkare.
Kram
GillaGilla
Förstår att det blir för mycket med döende mamma och barnbarn som ska opereras. Hade nog varit för mycket för de flesta…
GillaGilla
Det är ju det också att mamma blev sjuk samma vecka som jag opererades. Hur mycket jag än vill så orkar jag inte många vaknätter. Jag är fullständigt utmattad.
GillaGilla
Åh! Känner verkligen med dig.
GillaGilla
Tack, Inger!
GillaGilla
Ni är hårt prövade! Så är det! Hoppas det ger med sig för er som blir kvar! Ni behövs!
GillaGilla
Det är tufft just nu på många sätt. Men en tröst har varit personalen på avdelningen mor legat på. De är guld värda.
GillaGilla
Åh så jobbigt …önskar att jag kunde göra något som kunde ge tröst och hjälp..men jag finner inte ord…
Stor varm innerlig styrkekram
GillaGilla
Dina ord och kramen är tröst nog, tant Otto.
GillaGilla
Så tråkigt att läsa. Finns inga bra ord att skriva, men jag tänker på dig och gläds över din vackra höstbild.
❤
GillaGilla
Som jag skrev, hösten pågår och den är vacker att skåda, jag blir glad av den trots att det nästan bara är fönster jag ser den igenom. Skön luft att andas också till och från någonstans.
GillaGilla
Vem är vinterflickan?
GillaGilla
Vinterflickan, sommarflickans lillasyster är mitt barnbarn, född i februari.
I morse dog mamma min.
GillaGilla
Skriv en dikt till henne enkom. Det gjorde jag när min mor avled. Min sorg skrevs ned på papper och sen fotograferades en bild, enkom för henne och ingen annan.
GillaGilla
Jag vet inte om jag förmår. Jag känner mig… stum.
GillaGilla
Skriv dikten och ta fotografiet när din energi återvänder. Att vara stum innebär i min definition att du har ingen energi att ens lyfta på foten..Tänker du gör allt men att forma den tankegången kan ta en tid.
GillaGilla
Jag får göra så. Känner ibland en glimt av lust att ta ett foto. Orden fattas mig dock.
GillaGilla
❤
GillaGilla
Tack, Christina.
GillaGilla
Du kallar dig inte ”jag” för ro´s skull!
Du är en stark kämpe!
Tar väldigt fina bilder!
Attans vad du fick gå igenom mycket på en kort tid!
Förlora en älskad mamma plus oron för ett sjukt barnbarn. Tur att barnbarnet blev friskt och fick igen sin livsaptit. Hon brås nog på dig min vän/ kram ❤
GillaGilla
Tack, Ljusletaren för dina fina ord! Det var en oerhört tuff period. Mamma blev sjuk en vecka efter min axeloperation och jag gick på starka smärstillande när jag vakade hos henne. Trodde stundtals att jag inte skulle mäkta med det. Och sen beskedet om lilla vinterflickan. Idag har vinterflickan varit här med sin syster sommarflickan och ja, de har energi för sju. De hade vattenkrig i sensommarvärmen.
Kram
GillaGillad av 1 person
Tur att du har din sommar- och vinterflicka som ger dig energi när det går extra tungt/ kram ❤
GillaGilla
Ja, de små ger mycket glädje. Jag har två till som jag kallar livsnjutarna, de är tretton och tio år, en flicka och en pojke, så jag är rik. Dessa fyra träffar jag en gång i veckan.
Kram
GillaGillad av 1 person
Hur gamla är årstidsbarnen? Kul att du har dessa smeknamn på dem. Kallar du dem så i verkligheten också eller …
/kram
GillaGilla
Deras namn är bloggnamn. Vinterflickan är två och ett halvt, sommarflickan är fem år.
GillaGillad av 1 person
Förstod det 🙂 Lyllo dig med alla dina barnbarn. Njut och njut igen / kram
GillaGilla
Ja, jag är rik och jag njuter.
Kram
GillaGillad av 1 person