Livets mörka stunder-del 2.
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, begravning
Kategori: bilder, dikt, foto, foton, höst, photos
Bländare: | f/3.5 |
---|---|
Focal Length: | 18mm |
ISO: | 200 |
Shutter: | 1/0 sek |
Kamera: | NIKON D60 |
Sov i ro, mamma. Ingenting brådskar längre.
Till fjärilens minne
Säg inte att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden, som stoft, som stoft.
om fjärilens kropp måste gömmas i grav
är ändå den svindlande flykten kvar!
Bo Setterlind
No Like-button for this. I’m sorry for your loss, Jag; all the best.
GillaGilla
Thank you so much, Harrie. But don’t worry, you could like the photo anyway.
GillaGillad av 1 person
Jag beklagar sorgen.
Det var en vädigt vacker kista med fint arrangemang.
GillaGilla
Tack, Ks! Ja, vi hade liknade arrangemang till min far. Jag gillar enkelheten.
GillaGilla
Vad vackert dekorerat kistan var! Och härligt med det röda!
Som sagt, flykten är kvar! Kram
GillaGilla
Tack, Anna! Rött var mammas färg och ja, flykten är kvar.
Kram
GillaGillad av 1 person
I hjärtat,
bär man med sig alla fina minnen.
GillaGilla
Det är det man gör, Rc.
GillaGilla
Jag beklagar sorgen och känner med din smärta, men hon kommer alltid finnas med dig ändå. I dina tankar och ditt hjärta.
Kram!
GillaGilla
Tack, Antonia. Det är ju ett antal veckor sen hon dog, men nu när hon är i jorden kommer de lugna stunderna och med dem tankarna och minnena. Och sorgen.
Kram
GillaGilla
❤ Jag tänker på dig… vilken fin dikt du/ni valt… därför gillar jag inlägget… och det är också ett mycket vackert och rörande foto… Kram ❤
GillaGilla
Tack, Iréne! Jag tycker att dikten passade mamma, men vi hade en annan dikt i annonsen. Det blev vackert med färgerna i fotot, tycker jag.
Kram
GillaGillad av 1 person
Mycket vackert med färgerna – de blev alla så intensiva…
Kram
GillaGilla
Det är väl kontrasterna som gör det, tror jag. Men blommorna var intensivt röda.
Kram
GillaGillad av 1 person
Så länge ett flyktigt minne finns, är de sista spåren av det som fanns inte borta, om det så lagts i grav.
GillaGilla
Så är det, BeBest. Minnena bärs från generation till generation och någonstans på vägen omvandlas de till berättelser om det som en gång var.
GillaGilla
❤ Vackra ord…så fint foto…och nu har din mor fått ro ❤
GillaGilla
Tack, Tant Otto. Ja, nu vilar hon.
GillaGilla
Vacker bild som uttrycker mer än ord kan göra. Jag beklagar din sorg.
GillaGilla
Tack, Storstadsnatur.
GillaGilla
Beklagar. Vet precis hur det känns. Fick begrava min man för 8 månader sedan. Bilden är väldigt vacker och också ett fint minne. Ta hand om dig!
GillaGilla
Tack, Kristallina. Då kan jag bara beklaga tillbaka. Det måste vara oerhört tungt när ens partner dör. Detsamma säger jag till dig!
GillaGilla
”En ny påminnelse om vår dödlighet” säger vi i kyrkan när vi läser upp de som dött. Vi blir påminda om det oundvikliga. Sorg är en process som måste få ta tid. Det är många känslor som ska bearbetas, man ska vänja sig vid att en människa försvunnit och vad det betyder för ens liv. Hoppas du har några att dela med.
GillaGilla
Tack, Kyrkis för dina kloka ord. Det känns som om det går som det ska den här gången i sorgeprocessen. När pappa dog så stängde jag nog känslorna inne eftersom allt kring mamma krävde så mycket. Jag har både syskon och familj som delar min sorg och mina tankar. Men nu ligger svärfar på sjukhus också.
GillaGilla
❤️Kram
GillaGilla
Kram, Agneta.
GillaGilla
Kram vännen. Vad fint smyckad kistan var. ♥
Ta hand om er.
GillaGilla
Tack, vännen. Ja, vi tyckte att det blev bra med utsmyckningen.
Kram
GillaGilla
Mycker vacker utsmyckning.
GillaGilla
Tack, Dan.
GillaGilla
Beklagar sorgen ❤ KRAM
http://stinasbucket.blogspot.se/
GillaGilla
Tack, Stina.
Kram
GillaGilla
❤
GillaGillad av 1 person
Kram.
GillaGilla
Kram.
GillaGilla
Så vacker dekoration på kistan… Och så vacker dikt du har valt…
Hoppas nu att Du kan ta hand om dig själv…
GillaGilla
Tack, Susan, Jag försöker och gör så gott jag kan, men…
GillaGilla
En innerlig kram till Dig…
GillaGilla
Tack!
Kram
GillaGillad av 1 person
Nu har min lilla mamma också dött…
GillaGilla
Nej, så tråkigt, Iréne! Vill du berätta? Du skrev ju att hon långsamt blev sämre. Tänker på dig, vet hur det är.
Varm kram.
GillaGillad av 1 person
Vi är på hospice, det gick mycket fort. Ambulans, akuten, avdelning och sen hospice. Knappt en vecka. Mamma dog i natt, min syster och jag höll på att lägga oss (i mammas rum), jag såg att mamma andades lite annorlunda – vi hann vara med om de sista andetagen.
Efter flera timmar kröp vi ner i våra sängar och somnade så småningom. Nu väntar på min kusin, jag sitter med datorn i mammas rum, pratar lite med henne då och då och hälsar från alla som hör av sig.
Mamma har inte längre ont… det är det viktigaste.
Personalen är fantastisk, verkligheten kommer att drabba mig när jag kommer hem, mammas obäddade säng…
GillaGilla
Ni var hos henne, det kan jag tro känns bra. Jag tänkte skriva att hon inte längre lider, men ibland vill inte folk höra det. Så är det ju, tomhet och sorg ramlar över en sedan. Många gånger. Våra små mammor. Vi fortsätter att prata med dem. Sköt om dig, Iréne.
Kram
GillaGillad av 1 person