Livets mörka stunder-del 2.

Av: Jag

01 12, 2014

Etiketter:,

Kategori: bilder, dikt, foto, foton, höst, photos

43 kommentarer

Bländare:f/3.5
Focal Length:18mm
ISO:200
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Sov i ro, mamma. Ingenting brådskar längre.

Till fjärilens  minne

Säg inte att ingenting blir kvar

av den vackraste fjärilen livet gav.

Säg inte att vingarnas färg bleknar bort

och försvinner i vinden, som stoft, som stoft.

om fjärilens kropp måste gömmas i grav

är ändå den svindlande flykten kvar!

Bo Setterlind

 

43 kommentarer på “Livets mörka stunder-del 2.”

  1. 1 Dec 2014 at 13:20 harrienijland
    reply

    No Like-button for this. I’m sorry for your loss, Jag; all the best.

    Gilla

  2. 1 Dec 2014 at 14:03 Ks
    reply

    Jag beklagar sorgen.

    Det var en vädigt vacker kista med fint arrangemang.

    Gilla

  3. 1 Dec 2014 at 14:15 Anna
    reply

    Vad vackert dekorerat kistan var! Och härligt med det röda!
    Som sagt, flykten är kvar! Kram

    Gilla

  4. 1 Dec 2014 at 14:21 Replicant Core
    reply

    I hjärtat,
    bär man med sig alla fina minnen.

    Gilla

  5. 1 Dec 2014 at 14:42 Antonia
    reply

    Jag beklagar sorgen och känner med din smärta, men hon kommer alltid finnas med dig ändå. I dina tankar och ditt hjärta.
    Kram!

    Gilla

    • 1 Dec 2014 at 14:54 Jag
      reply

      Tack, Antonia. Det är ju ett antal veckor sen hon dog, men nu när hon är i jorden kommer de lugna stunderna och med dem tankarna och minnena. Och sorgen.
      Kram

      Gilla

  6. 1 Dec 2014 at 15:44 Iréne
    reply

    ❤ Jag tänker på dig… vilken fin dikt du/ni valt… därför gillar jag inlägget… och det är också ett mycket vackert och rörande foto… Kram ❤

    Gilla

  7. 1 Dec 2014 at 16:52 BeBest
    reply

    Så länge ett flyktigt minne finns, är de sista spåren av det som fanns inte borta, om det så lagts i grav.

    Gilla

    • 1 Dec 2014 at 17:02 Jag
      reply

      Så är det, BeBest. Minnena bärs från generation till generation och någonstans på vägen omvandlas de till berättelser om det som en gång var.

      Gilla

  8. 1 Dec 2014 at 17:26 Tant Otto
    reply

    ❤ Vackra ord…så fint foto…och nu har din mor fått ro ❤

    Gilla

  9. 1 Dec 2014 at 17:29 storstadsnatur
    reply

    Vacker bild som uttrycker mer än ord kan göra. Jag beklagar din sorg.

    Gilla

  10. 1 Dec 2014 at 18:51 Kristallina
    reply

    Beklagar. Vet precis hur det känns. Fick begrava min man för 8 månader sedan. Bilden är väldigt vacker och också ett fint minne. Ta hand om dig!

    Gilla

    • 1 Dec 2014 at 19:56 Jag
      reply

      Tack, Kristallina. Då kan jag bara beklaga tillbaka. Det måste vara oerhört tungt när ens partner dör. Detsamma säger jag till dig!

      Gilla

  11. 1 Dec 2014 at 20:39 kyrkis
    reply

    ”En ny påminnelse om vår dödlighet” säger vi i kyrkan när vi läser upp de som dött. Vi blir påminda om det oundvikliga. Sorg är en process som måste få ta tid. Det är många känslor som ska bearbetas, man ska vänja sig vid att en människa försvunnit och vad det betyder för ens liv. Hoppas du har några att dela med.

    Gilla

    • 1 Dec 2014 at 22:18 Jag
      reply

      Tack, Kyrkis för dina kloka ord. Det känns som om det går som det ska den här gången i sorgeprocessen. När pappa dog så stängde jag nog känslorna inne eftersom allt kring mamma krävde så mycket. Jag har både syskon och familj som delar min sorg och mina tankar. Men nu ligger svärfar på sjukhus också.

      Gilla

  13. 2 Dec 2014 at 07:22 Suttecity
    reply

    Kram vännen. Vad fint smyckad kistan var. ♥
    Ta hand om er.

    Gilla

  14. 2 Dec 2014 at 08:37 Dan
    reply

    Mycker vacker utsmyckning.

    Gilla

  15. 2 Dec 2014 at 22:00 Stina´s Bucket
    reply

    Beklagar sorgen ❤ KRAM

    http://stinasbucket.blogspot.se/

    Gilla

  16. 7 Dec 2014 at 16:43 christinafotograferar
    reply

    ❤

    Gillad av 1 person

  18. 16 Dec 2014 at 17:51 susaboet
    reply

    Så vacker dekoration på kistan… Och så vacker dikt du har valt…
    Hoppas nu att Du kan ta hand om dig själv…

    Gilla

  19. 15 Jan 2015 at 13:53 Iréne
    reply

    Nu har min lilla mamma också dött…

    Gilla

    • 15 Jan 2015 at 14:12 Jag
      reply

      Nej, så tråkigt, Iréne! Vill du berätta? Du skrev ju att hon långsamt blev sämre. Tänker på dig, vet hur det är.
      Varm kram.

      Gillad av 1 person

      • 15 Jan 2015 at 14:29 Iréne
        reply

        Vi är på hospice, det gick mycket fort. Ambulans, akuten, avdelning och sen hospice. Knappt en vecka. Mamma dog i natt, min syster och jag höll på att lägga oss (i mammas rum), jag såg att mamma andades lite annorlunda – vi hann vara med om de sista andetagen.
        Efter flera timmar kröp vi ner i våra sängar och somnade så småningom. Nu väntar på min kusin, jag sitter med datorn i mammas rum, pratar lite med henne då och då och hälsar från alla som hör av sig.
        Mamma har inte längre ont… det är det viktigaste.
        Personalen är fantastisk, verkligheten kommer att drabba mig när jag kommer hem, mammas obäddade säng…

        Gilla

        • 15 Jan 2015 at 14:36 Jag
          reply

          Ni var hos henne, det kan jag tro känns bra. Jag tänkte skriva att hon inte längre lider, men ibland vill inte folk höra det. Så är det ju, tomhet och sorg ramlar över en sedan. Många gånger. Våra små mammor. Vi fortsätter att prata med dem. Sköt om dig, Iréne.
          Kram

          Gillad av 1 person


Lämna en kommentar