Tack, RC! Jag förstår att du blir sugen på att åka dit, det är jag också fast jag nyligen varit där. Det här är bara en liten del av alla bilder, det räcker till fler inlägg. Jag är glad att jag hittade ett tema med alla öppna dörrar.
Har man väl kommit dit, vill man ogärna åka därifrån. Det finns så mycket att plåta. Man skulle kunna tillbringa en hel dag med att bara ta närbilder.
Det enda som gör att jag tvekar att åka dit, är vädret. Det får absolut inte regna. Men jag antar att man får chansa och hoppas på det bästa.
Det duggregnade på vägen från Oslo mot Båstnäs. Tack och lov höll det upp när vi körde slingerskogsvägen. Men det var mulet och ganska mörkt i skogen. Många av bilderna är fotade med väldigt höga Iso-tal och jag blev osäker på vad jag fick med mig hem. Det som skulle funka är om man tog in på vandrarhem eller liknande, då skulle man inte vara så stressad. Det är just närbilder jag skulle vilja fota i bättre ljus, gärna lite släpljus.
Härliga bilder som tilltalar mig mycket.
Dock tycker jag att det är svårt att se bilderna i ett bra flöde.
Jag försökte det genom att gå in på din sida, men det blir att kolla en bild i taget och sen gå tillbaka och klicka på nästa.
Det tar för evigheter att gå igenom alla bilder.
Klickade jag på pilen hamnade jag direkt på Istiden. Så jag får ta min stora glasögon och nöja mig med att titta på de små bilderna.
Men det är en upplevelse som jag avundas på. 🙂
Tack, Antonia! Jag tror att du har tryckt på fel pil. Klicka på en av småbilderna och tryck på pilen till höger, efter bilden. Annars är det nåt som är tokigt med bildserien, den ska ju fungera som vanligt.
Tack, Antonia! Det är ett skönt förfall. Du kom alltså in fel första gången. 30 bilder i en bilserie tar inte så lång tid om man klickar sig fram med en pil, annars tar det för lång tid. Bubblorna är fina, min dotter gillar dem också. Bilarna hade mer distinkta former tidigare, nu ser alla lika ut.
Jag längtar tillbaka till 60-70-talet. + internet. Eller kanske inte.
Pappa hade en Folka. Vi älskade den.
Bilarna ser enformiga ut idag. Även om det finns mycket inuti som inte fanns då, men jag gillar inte allt det elektriska som kan kortsluta och börja brinna.
Bilar är väl i det närmaste omöjliga att laga själv nuförtiden med all elektronik. Pappas första bil var en bullig Simca men sen var det inte så mysiga bilar vad jag minns. Jo, den gröna Cittran förstå, som var som en sköldpadda, den kunde höjas och sänkas i underredet. Vår familj har köpt de bilar vi har haft råd med och det var två risiga Volvobilar och sen blev det Skoda.
Det är ett härligt ställe att besöka, denna bilkyrkogård nära norska gränsen. Sen är det väl mitt sätt att umgås med det jag fotar, jag märker att jag gärna besjälar prylarna och naturen.
Helt underbara bilder. Det var ett nöje att bläddra. Vilka fina ”beskrivningar” du har hittat på. Det gick bara att gilla en gång. Annars hade jag klickat ”gilla” två gånger.
Oh, tack, Kristallina! Det var allt lite jobb med att välja bland många hundra bilder och att fixa ihop bildserien. Ett tag tänkte jag för enkelhetens skull att jag skulle skippa benämningarna men de poppade upp trots allt, det blir roligare så. Jag höll på med detta i går, valde bilder m.m. och i natt vaknade jag av väldig värk i min opererade axel. Det lär bli en värknatt till eftersom det tog fler timma i anspråk idag. Får preparera mig.
Ja, usch. Men efter två års ständig och hemsk värk i bakhuvudet och axeln så har det blivit mycket bättre, nu är smärtan nästan uthärdlig genom att den inte är på hela tiden.
Tack, Christina! Det är ju från början en bilskrot där två bröder har köpt och sålt bilar och bildelar, så bilarna är inte bara tippade hur som helst i skogen, utan uppställda inom ett område.
Du har ju superfina bilder därifrån du också. Jag ser att plåten är lite fuktig i dina bilder också. Det ger en fin yta med mättade färger. Jag gillar ditt tema ”Öppna dörrar”
Tack, Willekarlo! Plåten är fuktig i en del bilder. Jag var orolig under färden från Oslo, för det duggregnade. Jag var glad när jag kom på temat, då visste jag vad jag skulle fokusera på när jag valde ut bilder.
Tack, Inger! Som jag har skrivit så finns där massor att se och att fota. Jag undrar om jag kommer dit fler gånger eller om jag hamnar i Ryd nästa gång.
Tack, Lena! Ja, det är ett ställe där man verkligen kan släppa loss med kameran. Det enda är att man kan känna övermätthet efter ett tag så det bästa sättet att besöka bilkyrkogården vore att stanna några dagar i Töcksfors och ta det i små portioner, åka ut till Båstnäs några gånger och mellan gångerna åka till ett vandrarhem eller liknande och vila.
Ja det kan jag tänka mig, att det blir lite väl mycket av det goda till slut. Vore kul att åka dit en gnistrande solig vinterdag med ett tunt lager snö och rimfrost!
För väldigt länge sedan, åtminstone 10 år sedan eller mer, hörde jag ett radioprogram där man någonstans ute i de värmländska skogarna hade besökt en bilkyrkogård dit gamla uttjänta fordon fraktades och sedan människor med behov av svåråtkomliga reservdelar till sina veteranfordon for för att söka hjälp. Reportagebilen hade vissa problem att komma därifrån på grund av den strida strömmen av besökare som de mötte på en smal väg. Det kan mycket väl ha varit det här stället. Många märken man känner igen och några har jag även åkt i eller kört.
Ja, det var Båstnäs, det är ca 25 km slingrig väg där mötesplatserna är få. Vi hade inga problem med trafiken, det var kanske två andra bilar där, men vid bättre väder och sommartid är det säkert många besökare. Om inte annat så är det roligt med igenkännandet, jag hittade vår lilla Austin där, men den bilden blev suddig.
Merci, W! Peut-être on pourrait le faire. Il faut y aller, le cimetière de voitures est situé près de la frontière norvégienne, une heure de route d’Oslo.
Lika fantastiskt och imponerande det här inlägget som det du la ut nyligen. Skulle jag hamna där själv med kameran skulle jag nog velat stanna kvar väldigt länge.
Tack så väldigt mycket, Anita! Det var min första bilkyrkogård och min man gjorde en stor insats när han han gick med på att åka förbi där på väg hem från vår son i Oslo. Mina timmar där medförde nämligen sedan många timmars mörkerkörning för honom och han minns det med en rysning, han avskyr det.
.
Båtsnäs har så många bilar och det finns så mycket att se och fota så man skulle behöva ta det i omgångar, man orkar inte mer än några timmar, sen är man övermätt.
baraenbildavmig 
En underbar värld öppnar sig.
Så härliga och inbjudande bilder.
Det gör att jag blir sugen på att åka dit igen.
Vackra bilder!!!
GillaGilla
Tack, RC! Jag förstår att du blir sugen på att åka dit, det är jag också fast jag nyligen varit där. Det här är bara en liten del av alla bilder, det räcker till fler inlägg. Jag är glad att jag hittade ett tema med alla öppna dörrar.
GillaGilla
Har man väl kommit dit, vill man ogärna åka därifrån. Det finns så mycket att plåta. Man skulle kunna tillbringa en hel dag med att bara ta närbilder.
Det enda som gör att jag tvekar att åka dit, är vädret. Det får absolut inte regna. Men jag antar att man får chansa och hoppas på det bästa.
GillaGilla
Det duggregnade på vägen från Oslo mot Båstnäs. Tack och lov höll det upp när vi körde slingerskogsvägen. Men det var mulet och ganska mörkt i skogen. Många av bilderna är fotade med väldigt höga Iso-tal och jag blev osäker på vad jag fick med mig hem. Det som skulle funka är om man tog in på vandrarhem eller liknande, då skulle man inte vara så stressad. Det är just närbilder jag skulle vilja fota i bättre ljus, gärna lite släpljus.
GillaGilla
Härliga bilder som tilltalar mig mycket.
Dock tycker jag att det är svårt att se bilderna i ett bra flöde.
Jag försökte det genom att gå in på din sida, men det blir att kolla en bild i taget och sen gå tillbaka och klicka på nästa.
Det tar för evigheter att gå igenom alla bilder.
Klickade jag på pilen hamnade jag direkt på Istiden. Så jag får ta min stora glasögon och nöja mig med att titta på de små bilderna.
Men det är en upplevelse som jag avundas på. 🙂
GillaGilla
Tack, Antonia! Jag tror att du har tryckt på fel pil. Klicka på en av småbilderna och tryck på pilen till höger, efter bilden. Annars är det nåt som är tokigt med bildserien, den ska ju fungera som vanligt.
GillaGilla
ska kolla igen.
GillaGilla
Hoppas det funkar! För mig gör det det.
GillaGilla
Det gick till slut.
Favoriterna är bubblorna. Skulle jag köpa bil så skulle jag köpa en bubbla. Vackert in i förintelsen.
GillaGilla
Tack, Antonia! Det är ett skönt förfall. Du kom alltså in fel första gången. 30 bilder i en bilserie tar inte så lång tid om man klickar sig fram med en pil, annars tar det för lång tid. Bubblorna är fina, min dotter gillar dem också. Bilarna hade mer distinkta former tidigare, nu ser alla lika ut.
GillaGilla
Jag längtar tillbaka till 60-70-talet. + internet. Eller kanske inte.
Pappa hade en Folka. Vi älskade den.
Bilarna ser enformiga ut idag. Även om det finns mycket inuti som inte fanns då, men jag gillar inte allt det elektriska som kan kortsluta och börja brinna.
GillaGilla
Bilar är väl i det närmaste omöjliga att laga själv nuförtiden med all elektronik. Pappas första bil var en bullig Simca men sen var det inte så mysiga bilar vad jag minns. Jo, den gröna Cittran förstå, som var som en sköldpadda, den kunde höjas och sänkas i underredet. Vår familj har köpt de bilar vi har haft råd med och det var två risiga Volvobilar och sen blev det Skoda.
GillaGilla
Min pappa har också kört Simca på sitt jobb. Jag har nog en bild ska kolla om bilen är en Simca.
Nej det är inte Simca, utan nåt annat.
GillaGilla
Vad synd!
GillaGilla
När t.o.m. gamla bilar blir dekorativa. Och på något sätt förmänskligade.
GillaGilla
Det är ett härligt ställe att besöka, denna bilkyrkogård nära norska gränsen. Sen är det väl mitt sätt att umgås med det jag fotar, jag märker att jag gärna besjälar prylarna och naturen.
GillaGilla
Helt underbara bilder. Det var ett nöje att bläddra. Vilka fina ”beskrivningar” du har hittat på. Det gick bara att gilla en gång. Annars hade jag klickat ”gilla” två gånger.
GillaGilla
Oh, tack, Kristallina! Det var allt lite jobb med att välja bland många hundra bilder och att fixa ihop bildserien. Ett tag tänkte jag för enkelhetens skull att jag skulle skippa benämningarna men de poppade upp trots allt, det blir roligare så. Jag höll på med detta i går, valde bilder m.m. och i natt vaknade jag av väldig värk i min opererade axel. Det lär bli en värknatt till eftersom det tog fler timma i anspråk idag. Får preparera mig.
GillaGilla
Jag förstår. Vet precis hur det känns. I min halsrygg finns en inklämd nerv. Måste kännas åt det hållet. Usch….
GillaGilla
Ja, usch. Men efter två års ständig och hemsk värk i bakhuvudet och axeln så har det blivit mycket bättre, nu är smärtan nästan uthärdlig genom att den inte är på hela tiden.
GillaGilla
Inte för att jag gillar att man skräpar ner i naturen men dessa bilder är ju bara såååå häftiga!!!!
GillaGilla
Tack, Christina! Det är ju från början en bilskrot där två bröder har köpt och sålt bilar och bildelar, så bilarna är inte bara tippade hur som helst i skogen, utan uppställda inom ett område.
GillaGilla
Du har ju superfina bilder därifrån du också. Jag ser att plåten är lite fuktig i dina bilder också. Det ger en fin yta med mättade färger. Jag gillar ditt tema ”Öppna dörrar”
GillaGilla
Tack, Willekarlo! Plåten är fuktig i en del bilder. Jag var orolig under färden från Oslo, för det duggregnade. Jag var glad när jag kom på temat, då visste jag vad jag skulle fokusera på när jag valde ut bilder.
GillaGillad av 1 person
Wow; Great location and excellent shots, Jag! (if zoom in, you’ll find some great abstracts).
GillaGilla
Thank you, Harrie! You find abstracts everywhere, i believe. I’d like to go to Båstnäs once more, there is lots and lots to discover.
GillaGillad av 1 person
🙂 That’s for sure; looking forward to your findings.
GillaGilla
Many pics left to show…
GillaGilla
I must tell you that this place is so far away from me so I don’t think it’s possible for me to go there again. But I can dream.
GillaGilla
Wow! Vilka häftiga bilder. Gillar folkabussen lite extra men de matchande bilarna på varandra är också fräcka. Ja – alla bilderna. 🙂
GillaGilla
Tack, Inger! Som jag har skrivit så finns där massor att se och att fota. Jag undrar om jag kommer dit fler gånger eller om jag hamnar i Ryd nästa gång.
GillaGilla
Tror inte att det är lika många bilar kvar i Ryd. Jag måste få tummen ur så kan jag rek:a åt dig. 🙂
GillaGilla
Gör det, få tummen ur!
GillaGilla
Oj oj oj! Nu blir jag alldeles ”sjuk”. Älskar såna här ställen och bilder. Underbara foton…jag är sååå avundsjuk nu 😉 Nu ska jag frossa =)
GillaGilla
Tack, Lena! Ja, det är ett ställe där man verkligen kan släppa loss med kameran. Det enda är att man kan känna övermätthet efter ett tag så det bästa sättet att besöka bilkyrkogården vore att stanna några dagar i Töcksfors och ta det i små portioner, åka ut till Båstnäs några gånger och mellan gångerna åka till ett vandrarhem eller liknande och vila.
GillaGilla
Ja det kan jag tänka mig, att det blir lite väl mycket av det goda till slut. Vore kul att åka dit en gnistrande solig vinterdag med ett tunt lager snö och rimfrost!
GillaGilla
Precis det skulle jag vilja göra!
GillaGillad av 1 person
För väldigt länge sedan, åtminstone 10 år sedan eller mer, hörde jag ett radioprogram där man någonstans ute i de värmländska skogarna hade besökt en bilkyrkogård dit gamla uttjänta fordon fraktades och sedan människor med behov av svåråtkomliga reservdelar till sina veteranfordon for för att söka hjälp. Reportagebilen hade vissa problem att komma därifrån på grund av den strida strömmen av besökare som de mötte på en smal väg. Det kan mycket väl ha varit det här stället. Många märken man känner igen och några har jag även åkt i eller kört.
GillaGilla
Ja, det var Båstnäs, det är ca 25 km slingrig väg där mötesplatserna är få. Vi hade inga problem med trafiken, det var kanske två andra bilar där, men vid bättre väder och sommartid är det säkert många besökare. Om inte annat så är det roligt med igenkännandet, jag hittade vår lilla Austin där, men den bilden blev suddig.
GillaGilla
Superbes photos jag, on a envie d’adopter une voiture ;O)
GillaGilla
Merci, W! Peut-être on pourrait le faire. Il faut y aller, le cimetière de voitures est situé près de la frontière norvégienne, une heure de route d’Oslo.
GillaGilla
Vilka läckra bilder! Jag slås av hur runda och mer estetiskt tilltalande bilarna var förr i tiden.
GillaGilla
Tack, Ludwig! Ja, nog var bilarna vackrare förr, helt klart!
GillaGillad av 1 person
Att skrot kan bli så vackert på bild 🙂
GillaGilla
Oj, har dut hittat hit!? Ja skrot är fascinerande och kombinerat med naturen som här så blir det så vackert, tack Annica!
GillaGilla
Jag var inne på Ludvigs sida och såg din länk där i kommentarerna 😉
GillaGilla
Jag kom på det, att han hade länkat. Jag skulle bra gärna åka dit en gång till, men det är långt.
GillaGillad av 1 person
[…] Båstnäs bilkyrkogård – baraenbildavmig […]
GillaGilla
Lika fantastiskt och imponerande det här inlägget som det du la ut nyligen. Skulle jag hamna där själv med kameran skulle jag nog velat stanna kvar väldigt länge.
GillaGilla
Tack så väldigt mycket, Anita! Det var min första bilkyrkogård och min man gjorde en stor insats när han han gick med på att åka förbi där på väg hem från vår son i Oslo. Mina timmar där medförde nämligen sedan många timmars mörkerkörning för honom och han minns det med en rysning, han avskyr det.
.
Båtsnäs har så många bilar och det finns så mycket att se och fota så man skulle behöva ta det i omgångar, man orkar inte mer än några timmar, sen är man övermätt.
GillaGilla