Istider
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, gyllene is
Kategori: bilder, foto, foton, is, natur, photos, vinter
| Bländare: | f/5.3 |
|---|---|
| Focal Length: | 19.4mm |
| ISO: | 200 |
| Shutter: | 1/0 sek |
| Kamera: | DMC-TZ40 |
Här ville jag haft en dikt, men min hjärna har visst fortfarande jullov. Har du någon isdikt på lager? EDIT: Det dök upp en vacker dikt om is. Tack, BeBest!
På nattgammal is
Mil efter mil jag vandrar över nattgammal is,
fastän jag sjunger på färden solens och styrkans pris.
Sviktande isen gungar under min skrämda fot.
Genom det spröda glaset stirrar mig djupet mot.
Slingrande, skymmande alger öppna sin drömlabyrint,
svävande ljusgrand spela, slockna i mörkret blint.
Bara en glastunn skiva håller min vanskliga färd
uppe i solens riken, ovan det sjunknas värld.
Sugande djup där nere, min är din värld likväl!
Solens rymder och mörkrets välva min egen själ.
Bräckligt är skiktet som skiljer avgrund och höjd i mitt jag.
Bara en glastunn skiva, brusten kanske idag.
Jarl Hemmer
(Skärseld – Dokument 1925)
baraenbildavmig 
Hahaha nä, är inte så bar på dikter… Men fin bild 🙂
GillaGilla
Inte? Men tack ändå!
GillaGilla
Iset är kallt
Genomfruset,
Krispigt, döljer en del,
visar annat. Fascinerar, lockar.
Gud, vad fan håller jag på med? Men bilden är vacker.
GillaGilla
Du diktar. ”Döljer en del, visar annat” precis så är det ju med isen och” fascinerar, lockar” – ja, definitivt. Tack, Antonia!
GillaGilla
Jag bara yrade lite.
GillaGilla
Det gjorde du bra!
GillaGilla
Gillar bilden, men har aldrig fått ihop några dikter förr, och inte heller nu lyckades jag.
Svante
GillaGilla
Tack, Svante. Jag tänkte nog främst på om någon kände till någon dikt som handlade om is eller liknande.
GillaGilla
Härlig bild.
Man behöver inte åka till usa för att gräva guld.
GillaGilla
Tack, RC! Nej, det är bara att hoppa i spat. Som vanligt när man är ute efter det som glimmar, lite snabbt sådär, så får man sig ett kallt uppvaknande.
GillaGilla
En dikt om is har jag men den känns inte helt rätt till ditt foto. Den skrevs 1925 av en finlandssvensk poet vid namn Jarl Hemmer.
–
På nattgammal is
Mil efter mil jag vandrar över nattgammal is,
fastän jag sjunger på färden solens och styrkans pris.
sviktande isen gungar under min skrämda fot.
Genom det spröda glaset stirrar mig djupet mot.
Slingrande, skymmande alger öppna sin drömlabyrint,
svävande ljusgrand spela, slockna i mörkret blint.
Bara en glastunn skiva håller min vanskliga färd
uppe i solens riken, ovan det sjunknas värld.
Sugande djup där nere, min är din värld likväl!
Solens rymder och mörkrets välva min egen själ.
Bräckligt är skiktet som skiljer avgrund och höjd i mitt jag.
Bara en glastunn skiva, brusten kanske idag.
Jarl Hemmer
(Skärseld – Dokument 1925)
GillaGilla
Säg inte det. Den passar nog ganska bra in i mitt liv just nu. Och därmed också till bilden. Tack för den!
GillaGilla
Islager på lager.. en sviktar och en bär dina fotsteg.
GillaGilla
Det kan man ju hoppas på.
GillaGilla
Isen ser ju alldeles ”guldbeströdd” ut. Precis som små ljuspunkter vilka ska lysa upp din väg för att du inte ska halka och förlora fotfästet här i livet …
Kram ❤
GillaGilla
De kanske finns där, grevinnan. Det är för mycket som skymmer dem just nu bara.
Kram
GillaGilla
Särskilt raderna ”Bara en glastunn skiva håller min vanskliga färd
uppe i solens riken, ovan det sjunknas värld” passar till din bild.
Som, som vanligt, är mycket vacker!
GillaGilla
Tack, Inger! Jag håller med om raderna, de passar bra till bilden. Jag är glad att jag påmindes om denna dikt av Jarl Hemmer som tydligen gick på nattgammal is.
GillaGilla