Istider

By: Jag

Jan 16 2015

Taggar:,

Kategori: Bilder, Foto, Foton, Is, Natur, Photos, Vinter

18 kommentarer

Aperture:f/5.3
Focal Length:19.4mm
ISO:200
Shutter:1/80 sec
Camera:DMC-TZ40

Här ville jag haft en dikt, men min hjärna har visst fortfarande jullov. Har du någon isdikt på lager? EDIT: Det dök upp en vacker dikt om is. Tack, BeBest!

På nattgammal is
Mil efter mil jag vandrar över nattgammal is,
fastän jag sjunger på färden solens och styrkans pris.

Sviktande isen gungar under min skrämda fot.
Genom det spröda glaset stirrar mig djupet mot.

Slingrande, skymmande alger öppna sin drömlabyrint,
svävande ljusgrand spela, slockna i mörkret blint.

Bara en glastunn skiva håller min vanskliga färd
uppe i solens riken, ovan det sjunknas värld.

Sugande djup där nere, min är din värld likväl!
Solens rymder och mörkrets välva min egen själ.

Bräckligt är skiktet som skiljer avgrund och höjd i mitt jag.
Bara en glastunn skiva, brusten kanske idag.
Jarl Hemmer
(Skärseld – Dokument 1925)

18 comments on “Istider”

  1. Hahaha nä, är inte så bar på dikter… Men fin bild🙂

    Gilla

  2. Iset är kallt
    Genomfruset,
    Krispigt, döljer en del,
    visar annat. Fascinerar, lockar.
    Gud, vad fan håller jag på med? Men bilden är vacker.

    Gilla

  3. Gillar bilden, men har aldrig fått ihop några dikter förr, och inte heller nu lyckades jag.
    Svante

    Gilla

  4. Härlig bild.
    Man behöver inte åka till usa för att gräva guld.

    Gilla

    • Tack, RC! Nej, det är bara att hoppa i spat. Som vanligt när man är ute efter det som glimmar, lite snabbt sådär, så får man sig ett kallt uppvaknande.

      Gilla

  5. En dikt om is har jag men den känns inte helt rätt till ditt foto. Den skrevs 1925 av en finlandssvensk poet vid namn Jarl Hemmer.

    På nattgammal is

    Mil efter mil jag vandrar över nattgammal is,
    fastän jag sjunger på färden solens och styrkans pris.

    sviktande isen gungar under min skrämda fot.
    Genom det spröda glaset stirrar mig djupet mot.

    Slingrande, skymmande alger öppna sin drömlabyrint,
    svävande ljusgrand spela, slockna i mörkret blint.

    Bara en glastunn skiva håller min vanskliga färd
    uppe i solens riken, ovan det sjunknas värld.

    Sugande djup där nere, min är din värld likväl!
    Solens rymder och mörkrets välva min egen själ.

    Bräckligt är skiktet som skiljer avgrund och höjd i mitt jag.
    Bara en glastunn skiva, brusten kanske idag.

    Jarl Hemmer
    (Skärseld – Dokument 1925)

    Gilla

  6. Islager på lager.. en sviktar och en bär dina fotsteg.

    Gilla

  7. Isen ser ju alldeles ”guldbeströdd” ut. Precis som små ljuspunkter vilka ska lysa upp din väg för att du inte ska halka och förlora fotfästet här i livet …
    Kram❤

    Gilla

  8. Särskilt raderna ”Bara en glastunn skiva håller min vanskliga färd
    uppe i solens riken, ovan det sjunknas värld” passar till din bild.

    Som, som vanligt, är mycket vacker!

    Gilla

    • Tack, Inger! Jag håller med om raderna, de passar bra till bilden. Jag är glad att jag påmindes om denna dikt av Jarl Hemmer som tydligen gick på nattgammal is.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: