Lugnet på landet.

Av: Jag

03 03, 2015

Etiketter:,

Kategori: bilder, foto, foton, photos

43 kommentarer

Bländare:f/5.6
Focal Length:48mm
ISO:1600
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

På torpet efter en tuff vinter. Smarta möss, död telefon, mörkt i badrummet, iskallt. Men sömnen blir god under många täcken efter en god gryta och eldning i spisen.

Idag tillsyn på ägorna, grannbonden har glesat ur vår grandunge. Men: dessa män med sina stora maskiner! Det var visst många träd som var i vägen. Vid timmerstugan ser det ut som ett kalhygge. I höstas gick vi ändå runt med honom och kom överens om vad som skulle tas. Men det är helt tydligt en annan kultur som råder här, vi stugägare vill ha det ombonat och rumsligt, bönder och fastboende vill ha öppet och röjt. Och all bråte; alla stubbar, kvistar, sly, ris och flis som blir kvar där en skogsmaskin gått fram, det kommer att ta oss många många år att röja upp. Jag vet varken till eller från.

43 kommentarer på “Lugnet på landet.”

  1. Låter inget vidare 😦 Men fin bild!

    Gilla

  2. Så tråkigt när det inte blir som man önskat.

    Gillad av 1 person

  3. Den mysiga brasan med en mumsig gryta i magen, låter härligt.
    Mindre roligt med smarta möss och en osmart bonde.
    Du får knalla över till honom och sparka han på smalbenen.
    Bilden är häftig.

    Gilla

    • Tack, RC! Det är ett svårt läge. Bonden har gjort det gratis, han tog hand om veden. Jag förväntas tacka honom och inte bita honom i benet. Men jag är oerhört ledsen för det mysiga gröna rum som försvann vid timmerstugan och att det nu är i stort sett öppet mot grannen intill. De är nöjda, de är bofasta och vill ha koll på vad folk gör. Och jag vet inte hur vi ska orka få någon ordning på tomten.

      Gilla

      • Fy tusan. Låter som ni hamnat i ett mardrömsläge. Ni får försöka göra det bästa av saken. En sak i taget.

        Gilla

        • Jag instämmer. Hans far gick förbi här och berättade att sonen hade avverkat och gjort snyggt och att närmaste grannarna var så nöjda. Jag hoppade i stövlarna och ut för att titta. Gråten i halsen, chockad. Vet inte hur vi ska hantera det. Borde tänka att det är en världslig sak, men det känns som om det har blivit för mycket av bita ihop och gå vidare.

          Gilla

  4. Som du säkert förstår är det bilden jag gillar, inte vad skogsägare kallar föryngringsyta. Vanliga människor kallar det kalhygge.
    Svante

    Gilla

    • Ja, kalhygge är det. Eller nåt sånt. Det fanns en hel del död ved som skulle bort, men han tog en massa annat av bara farten och kanske var grannen där och passade på att önska också. Jag måste låta min chock lägga sig, sen förväntas jag tacka honom för jobbet. Det känns inte så bra.

      Gilla

  5. Usch! Ni får vara några stycken som hjälps åt, och sen massor av god mat och dryck… f.ö. underbar stämning i torpet…

    Gilla

    • Ja. Usch. Det var min tanke också, men jag vet inte om vi hittar folk som orkar. Alla har alltid all tid uppbokad och planerad. Och det som är ödelagt kommer inte tillbaka.

      Gillad av 1 person

      • Men det växer upp igen… kan ni inte bjuda med er några vänner… det behöver ju inte göras med en gång, eller…

        Gilla

        • Stora träd växer inte upp igen, tyvärr, det är därför man ska tänka sig noga för innan man tar bort något. Nej, såna vänner har vi inte, folk i vår ålder börjar bli trötta eller så har de barnbarn eller… Vi får se hur det blir med allt. Nej, det kommer att ta lång tid innan det blir någon ordning. Vi ska just börja med välbehövlig renovering inomhus också.

          Gillad av 1 person

          • Tog de även bort stora träd… försök att släppa det… det är värst nu eftersom ni ‘just’ har sett det… och vi får acceptera att vi inte kan göra allt med en gång utan fokusera på det viktigaste… om det nu kan vara till någon tröst… ❤

            Gilla

            • Ja, det är det som märks, frånvaron av alla stora träd. Timmerstugan står där blottad. Jag vet inte hur det kunde bli så fel. Jag tänker så klart som du, en sak i taget, men det blev för mycket nu som jag måste hålla ifrån mitt huvud.

              Gillad av 1 person

              • Jag vet precis hur det känns, när det blir för mycket. Jag önskar att jag kunde göra något för dig… hjälper det dig om du pratar med dem, så att de förstår? De kan kanske erbjuda kompensation på ett eller annat sätt… ❤

                Gilla

                • Ska snart ut och titta på eländet igen och fundera. Får ta in det lite i taget. Sen får jag ta ställning till hur vi gör. Han verkar inte vara hemma just nu, eftersom far hans passar hunden. Kanske kan vi be honom senare att komma och kapa de träd helt som nu står som spjut i backen, halvt avhuggna. Förmodligen har snön hindrat där. Jag försöker förstå vad som hände. Tack för omtanken, Iréne!

                  Gillad av 1 person

  6. Mysig bild. Det är den bästa värmen som finns.
    Tycker inte alls att du bara ska svälja det hela. Bonden har inte gjort det gratis utan han fick veden för jobbet. Du har all rätt att tala om för honom att ni hade avtalat något annat.
    Styrkekram!

    Gilla

    • Tack, Kristallina! Hoppsan, tankefel. Du har så rätt, han fick ju veden. Men det känns obehagligt trots allt. Och allt extrajobb som har uppkommit som jag inte hade planerat in. Jag orkar inte.
      Kram tillbaka!

      Gilla

  7. 😦 vad tråkigt! Ja det är lätt att det röjs för mycket.

    Gilla

  8. Usch och fy så tråkigt för er. Det är verkligen fult med kalhygge och sly/ris. Hoppas ni ändå kan njuta av stället, du har väl haft tungt så det räcker nu.
    Kram!

    Gilla

    • Ja, suck. Det känns kymigt. Vi försökte hitta en lösning på att gallra ur grandungen som växte sig tät, det är väldigt höga träd. Men det blev fel, det hade varit bättre om vi aldrig hade tänkt tanken. Det är många saker som är förfärligt tunga just nu.
      Kram!

      Gillad av 1 person

  9. Åh va tråkigt att en trodd förbättring blev till det sämre. När man röjer tycker jag att man ska göra det med försiktighet och man ska vara rädd om naturen.
    Hualigen kan inte den som röjt röja bort alla kvistar och grenar själv då det är han/hon som ställt till det?

    Gilla

    • Ja, det känns trist. Jag vet inte vad som gick fel. Idag ska vi gå ut och kolla noggrannare och fundera. Det här är en skogsbonde och han är nog van att ta allt som inte står i givakt. Därmed rykte alla häggar som vackert hängde runt nedre tomten och bildade gröna väggar. Bland annat. Egentligen beställde vi utglesning av grandungen av honom och där har han gjort det snyggt, där är det knappt något kvar att röja, lite glömda grenar bara. Men det andra på vägen dit. Där hände något och det blev inte bra.

      Gilla

  10. Jag tror jag förstår hur du känner det. Jag har upplevt liknande känslor då jag bodde ”hemma” och fick finna mig i att åkrar, jag hässjat hö på, försvann under granskog och att skogar, jag plockat bär och svamp i, höggs ned. Mina minnen, mina skönhetsupplevelser, mina refuger, vilka gav mig ro och psykisk energi, gav ingen gröt på bondens bord. Den fällda skogen gav däremot honom ekonomi och de försvunna åkrarnas unga träd skulle ersätta skogsvärdet av det borttagna. Hans möjligheter att driva verksamheten vidare blev min sorg och jag kände ofta att jag kanske inte hade allt men att jag fortfarande ägde mina känslor kring det som skett.
    En fråga: Är det er eller bondens mark som skövlats?

    Gilla

    • Det är vår mark, våra träd. Jag var ganska skakad förra sommaren när skogen ner till ån försvann, men det var bondens skog och det vara bara att finna sig i det. Nu är det chockartat.

      Gilla

      • Så bonden har egenmäktigt tagit mer än överenskommet?

        Gillad av 1 person

        • Om du orkar läsa kommentarerna ovan så får du en ganska god bild av hur det gick till. Jag har svårt att förstå hur han har kunnat tolka oss så och har en aning om att grannarna kanske har hejat på lite. Vi har en stor tomt med torpet på den övre delen och en timmerstuga på den nedre, skilt av en liten granskog. På ena sidan timmerstugan fanns en hel del döda träd så det är helt ok att de är tagna, jag var bara inte beredd på att han skulle göra det nu. Det ökar känslan av ödeläggelse. Det som är trist är att det på den andra sidan fanns många träd och dessutom en dunge som avgränsning mot grannens tomt. Deras uthus ligger med gaveln precis i tomtgränsen och nu är det helt öppet mot det, en inte så vacker syn. Dessutom ser man rakt på stugan från den skogsväg som går nedanför. Tidigare var den inbäddad i ett grönt rum som jag njöt av att stå i och betrakta. Jag förstår ingenting.

          Gilla

  11. Hej ”Jag”. Vet du om att dina bilder är helt underbara? Jag kommer ibland in och tittar och ibland kan jag inte motstå att spara en bild i min ”vackert”-mapp. (ja du vet man får ju trixa lite innan man kan spara ner bilden men det går! Hoppas det inte gör något.) ALla dina bilder är så otroligt fint komponerade i färger och struktur och skarphet. Jag tycker du har ett otroligt ”öga”, du borde kunna sälja dina bilder till en bildbyrå!

    kramar!

    Gilla

    • Vad roligt att du tittar in, Gloria och att du gillar mina bilder! Är det du som har vandrat runt och höjt mina besökssiffror det senaste dygnet? Du får gärna spara en och annan bild men du kan väl kommentera då du gör det. Vill du använda bilden till något så måste du däremot höra med mig först.
      .
      Jag fick faktiskt några bilder publicerade i en återvinningbok 2013: https://baraenbildavmig.wordpress.com/2013/12/04/tummen-upp/
      Det var förstås jätteroligt men jag har annars inte funderat mer på att sälja eller ställa ut. Jag tampas med min hälsa och stup i kvarten funderar jag på att lägga ner bloggen. Jättekul att du talar om att du uppskattar mina bilder!
      Hoppas att du har det bra!
      Kram

      Gilla

  12. Känner delvis igen mig. Min granne bestämde sig för att förebygga angrepp av granbarkborren.

    Han skulle ta rubb och stubb väster och norr om min skog.

    Men han tog inte allt han sparade tallarna.

    Jag äger 28000 kvm så jag har en buffert så jag slipper ett hygge direkt in på knutarna.

    Gilla

    • Det visade sig att allt växer otroligt snabbt och det är grönt igen, vid timmerstugan, det har ju gått åtta år. Men för övrigt är det kalhyggen lite överallt. Vi far till torpet om några dagar, har inte varit där sen mitten av juni p.g.a. av att maken har varit allvarligt sjuk. Men det ryktas att massor med med skog är borta, så jag är spänd på att få se hur det ser ut efter skogsvägarna. Skönt att du slapp få det kalt alldeles intill dig.

      Gillad av 1 person


Lämna en kommentar