Underbart är kort

By: Jag

Sep 01 2016

Taggar:,

Kategori: arkitektur, Bilder, Foto, Fotografi, Foton, Photography, Photos, Skuggor, Sommar, speglingar

52 kommentarer

Aperture:f/4.5
Focal Length:26mm
ISO:400
Shutter:1/80 sec
Camera:NIKON D5500

Kastade ett öga in i gästrummet på torpet. Sprang efter kameran, tog ett foto och i nästa stund var det en annan bild, helt utan den magiska blå reflexen. Det gäller att vara påpasslig.

52 comments on “Underbart är kort”

  1. En liten spöksaga.

    Gilla

  2. Jag håller med Antonia. Jag får en spooky känsla. Väntar bara på att en vampyr skall uppenbara sig. Haha!
    Häftig bild.

    Gilla

  3. Sant! Ofta man inte hinner. Oavsett om det är ljusets gång eller kossors.
    Men bilden blev läcker ändå.

    Gilla

    • Aha, har det försökts fotas kossor? En bild fick jag på det blå, så det var tur att den blev bra! Sen försökte jag flytta på den blå burken i fönstret för att få solen att träffa den igen, men det gick inte alls. Showen var över. Och tack!

      Gilla

      • Utanför min uteplats är först en liten bit med gräsmatta, typ en gång bakom hela huset. Sen är det en bit med snår – och grannens ”trädgård” (läs: överdrivet med buskar) och sen en äng där det släpps kossor på sommaren. Avståndet dit är inte särskilt långt. Kan gissa på kanske 15 max 20 meter. Men de där kossorna syns ju bara delvis mellan de små glipor som finns i det gröna, och sen rör de på sig hela tiden. Ganska sakta viserligen, men ändå hinner man inte ta en bild när nån av dem syns som bäst. Och sitta med kameran beredd framför ögat och fingret i klick-position det gör man ju inte. Inte jag i alla fall. Kossorna kan plötsligt bege sig iväg i helt annan riktning. Tänker ibland att nedrans granne att ha såna där buskar på hela den plätt hon mutat in, men om inte hon gjort nåt hade det ju varit s.k. naturligt buskage och minst lika ogenomträngligt. Men kunde hon inte hållit lite låg profil? Så att säga. Eller gillar hon att gömma sig? Jag misstänker det. Hon kan ju sitta därnere och ha fri sikt ut mot ängen.
        Åh vilken fin utsikt du måtte ha mot ängarna och ån, brukar folk säga när jag säger var jag bor. Men det har jag inte. Inte ens om det hade varit fri sikt mot kossorna, hade jag kunnat se ån härifrån. Trots att det nog bara är några hundra meter dit, fågelvägen.

        Gilla

        • Då förstår jag, det är retligt, men kanske kan du prata snällt med grannen så att hon kanske kan ta ner någon buske. Det minns jag att grannarna ovanför min föräldrars stuga gjorde. Pappa tog ner träden som skymde sikten och fick en häck av grannen i stället, som de såg över från sin tomt. Att det innebar att de såg rakt ner på tomten där vi gick omkring i nattlinne eller satte oss och kissade bakom ett träd, det fick vi bjuda på. Pappa var snäll.

          Gilla

          • HAHAHA! Bra råd, men det har jag förstått att hon aldrig skulle göra! Min option är i så fall att röja plätten rakt nedanför min uteplats, man jag har ju inte ens orkat göra nåt åt min plätt alldeles precis utanför altanen. Än mindre då nån slybevuxen yta även om det inte är nån enorm stor yta. Hade nog knappast iddats göra det om jag hade klarat av det rent fysiskt. Har ju faktiskt inte ens hackat bort de strån och blad som växer mellan stenplattorna på själva altanen. Eller skrapat bort mossan. Inte sen i början av maj – före ischiasen. Då var det till och med lite kul och inte alltför betungande.
            Att ån inte syns härifrån beror på landskapet i stort. Den slingrar sig bakom några lägre kullar, och så ligger det några hus där nere också. Som heller inte syns, annat än några skymtar av på vintern.
            Jo, nog bor man med natur runt knutarna alltid!😀

            Gilla

            • Vi har ju också ånära läge här på torpet, men ser inte minsta skymt av den då det är kuperat. Skatteverket försökte med det när vi flyttade hit, men vi fick det ändrat.
              .
              Att röja sly är tungt, det behöver man hjälp med. Ogräs mellan stenplattor, ja jag röjde hela vår gång i stan i förra veckan och det är nog därför jag känner mig så sjuk nu. Men fint blev det. Så fortsätt ta det lugnt. Mossa är fint.

              Gilla

              • Kan tycka att jag kanske tar det lite väl lugnt…😉 Särskilt med hushålls- och hemarbetet. Denna veckan har jag dessutom haft saker för mig inne i stan. Optikern, sjukgymnasten, några sammanträden på kyrkan, ett par grupper jag gärna vill vara med i för att träffa folk… Och nu när hösten kommer börjar ju fler evenemang som ska ha affischer och liknande… så även om jag kan göra en stor del av datorarbetet hemifrån, så händer det saker nu. Skönt och roligt – men hemma sen sitter jag mest med en patiens eller tittar på film. Orkar inte ta mig för nåt särskilt. Skriver och läser iofs mera nu, men inte varje dag (tyvärr), så koncentrationsförmågan har jag fått tillbaka hyfsat av. Skrivandet är jätteroligt och kan hålla på flera timmar åt gången när jag väl kommer i gång. Men mycket av skrivandet försiggår ju i huvudet innan man sätter sig ner vid nån av datorerna någonstans, så just det bekymrar mig inte att jag inte gör varje dag. Bloggande och kolla andras bloggar kommer i skymundan. Å andra sidan är det inte det jag vill ha som primärt i livet. Det är skrivandet av romaner, noveller o liknande

                Gilla

                • Det låter som om du är fullt sysselsatt, så där mycket orkar jag inte göra. Datorn är inte min bästa vän, klickandet och skrivandet straffar sig; axlar, armar, skuldror och nacke reagerar genast. Just nu känner jag mig helsjuk och lite ledsen, vi for ut hit för att vi hade saker att ta itu med. Hatar att vara så begränsad. Roligt med ditt skrivande!

                  Gilla

                  • Jag måste röra på mig, att cykla in till stan t.ex eller nån runda, är det som räddar mig! Tyvärr är det bara så att jag inte på långa vägar klarar de sträckor jag skulle vilja göra. Sen är det ju olika olika dagar. Sitter jag för mycket är inte det bra, tar jag i för mycket, är inte det bra. Och jag fattar inte vad det är som hände då i början av maj när ischiasen började spöka! Det beror inte på nåt diskbrock! Och det är det som påverkar mig mest nu för tiden, upplever jag.

                    Gilla

                    • Ja, jag längtar också efter att röra på mig och därför gör jag saker som inte är så bra för mig. Ischias är ett elände. För mig är det diskbråcket i nacken och axlarna som jäklas förutom den allmäna värken.

                      Gilla

                    • Fibromyalgin ja… men det är nästan så den kommer i skymundan från ishiasen i ändan och baksidan av benen, låren, vaderna – vilket i sin tur påverkar ryggen
                      Fast idag var det himla skönt att bara vara hemma! Att tvätta är inte så farligt. Det är inte utan att jag börjar fundera på nåt blogginlägg nu. Gjort en bild…

                      Gilla

                    • För mig är tvätt det jag gör när jag inte orkar något annat, för att känna att jag har gjort något. Men då har jag egen tvättstuga. Då får jag se snart vad det blev!

                      Gilla

                    • Den ligger på Words & Pics nu! Lataste fotografen man kan tänka sig. Jag alltså. Hemmablind… HAH!!!

                      Gilla

                    • Kollar snart!

                      Gilla

  4. Nu ser jag Kristus i det vänstra hörnet.
    Underbar bild!
    Undra vad du får för budskap till dina bilder🙂
    /kram

    Gilla

  5. magnifique, quelle belle ”peinture”…merci!!

    Gilla

  6. Så spännande och spöklik bild! Huuuu Bööö😀 Fint fotat!

    Gilla

  7. Can’t say I understand this, but I think the little blue above does give some delightful balance

    Gilla

    • The sun was shining into the room and made shadows and reflexions on the floor. The blue thing is a blue vase standing in the window. I liked the blue and took the picture.

      Gilla

  8. Amazing bild ..så är det med fotografering att man måste fånga ögonblicken och ljuset. Man liksom målar med ljuset..jag kunde vänta in ljuset i timmar för att få till rätt sken i bilden.
    kram

    Gilla

    • Tack, tant Otto! Är du inne på engelska…? Ljuset är viktigt, det är sant och ögonblicken vill man fånga. Men timmar, nej, det kan jag nog inte påstå att jag har väntat i.
      Kram

      Liked by 1 person

      • Nja jag använder engelska ord ganska mycket ..kanske kom jag in på engelska lite mer då dotterns amerikanska kompis var här i somras. Jag kan se ett vackert motiv och ljus och åka tillbaka dit med kameran för att fånga just det ljuset. Då kan man få vänta med att fotografera tills en annan dag för att få till just det ljuset…om du förstår hur jag menar.Ibland använder jag ficklampa för att belysa det kan bli fina effekter. Annars är dagsljus bäst att fotografera i..utan blixt. Blixtbilder kan bli lite hårda.
        Din bild förstår jag är en ögonblicksbild..för ljus kan försvinna fort och då blir resultatet ett helt annat.
        Kram

        Gilla

        • Javisst ja, du hade ju amerikanskt besök nyligen. Ja, på det viset gör man ju, väntar på eftermiddags-/kvällsljuset innan man beger sig till en plats men jag har inte stått länge och väntat på ett visst ställe. Känner man platsen man fotar på och vet hur ljuset brukar falla så kan man ju planera utifrån det. Ja, här var det bara att trycka av, haha!
          Kram

          Liked by 1 person

  9. Tillfällena kryper sakta och oförmärkt fram och försvinner med ljusets hastighet. Plötsligt ser man dem och har man tillräcklig tur hinner man ta fotot också. Du fick ett mycket intressant foto därför att du upptäckte tillfället i tid och han föreviga det.

    Gilla

    • Sant det därmed ljusets hastighet. För övrigt vet jag inte. Jag som gillar skuggor och speglingar gillar att jag hann ta den här bilden, de blåa i den gör den lite speciell. Och strukturen i golvmattan. Och så ligger där en bjälke, ja den ligger mitt över golvet, syns till vänster i bilden. Jo. Jag är nöjd.

      Gilla

  10. Ibland lyckas man ta bilden och det gjorde du. Stämningsfull tycker jag. Ha en trevlig helg.

    Gilla

  11. Dessa korta ögonblick. Tur att du hann hämta kameran. Det blev en väldigt intressant bild om man inte vet var den blåa färgen kommer ifrån. Det gör att man stanna upp och funderar ett tag. Gillar jag skarpt!

    Gilla

    • Tack, Kristallina! Ja, jag hade nog trott att jag skulle hinna med flera bilder men tur var det att jag fick den här. De är korta de där ögonblicken ibland.

      Liked by 1 person

  12. En magisk bild, dessa korta ögonblick man jublar inombords när man hinner fånga och kan gå och le åt i flera dagar efteråt. Mycket läckert!

    Gilla

  13. Superdupersuperbt bra och outstanding kreativt!

    Kram!
    /Skvitt

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: