Och nu du

Av: Jag

23 11, 2016

Etiketter:,

Kategori: bilder, foto, fotografi, foton, fruktobär, höst, natur, personer, photography, photos, vinter

35 kommentarer

Bländare:f/8
Focal Length:55mm
ISO:200
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D5500

När nyheter handlar om någon man känner blir chocken så mycket större. Nu du, Karin. Vi hade barn tillsammans, hur låter det? Våra barn i ett trefamiljssystem med en barnsköterska som turades om att vara i respektive hem. Jag minns din röst i telefon när jag ringde dig från landet och talade om att vi skulle börja en vecka sent. Du fastnade för min äldstas namn, det vackraste du visste, om du hade haft en dotter hade hon hetat så.

Jag minns också ett samtal vi hade vid en av dessa hämtningar när man gärna stannar ett tag och pratar. Vi var ju i varandras hem i lugn miljö. Du blev förvånad över ett beslut jag tagit och undrade om man verkligen kunde göra så. Det fick dig att ompröva ditt eget.

Senast vi träffades gällde det en av dina böcker som jag gärna ville att du skulle skriva i, till en av mina döttrar. Du kloka, väna, behagliga, Karin. Jag är stum, har inte tagit in att världen är utan dig.

35 kommentarer på “Och nu du”

  1. 23 Nov 2016 at 13:12 Antonia
    reply

    Jag förstår din smärta.

    Gilla

  2. 23 Nov 2016 at 13:47 Replicant Core
    reply

    Jag läser detta som ett förhållande som gått i stöpet.
    Med sorg, då det fanns ett barn med i bilden.
    Barn skall man måna om. De är det vackraste livet kan ge oss.

    Vad vore vi utan dessa möten och förhållanden?
    Känner medlidande med dig.
    Sköt om dig.

    Gilla

  4. 23 Nov 2016 at 16:04 Iréne
    reply

    Jag blev så ledsen när jag fick reda på det – det är så fruktansvärt sorgligt! Jag förstår din smärta… ❤

    Gilla

  5. 23 Nov 2016 at 20:07 maltanita
    reply

    Tror mig förstå att det ligger många känslor bakom dina rader som jag inte förstår men naturligtvis kan tolka på mitt sätt varav på mitt sätt jag inte tänker skriva. Men kommenterar gärna din bild som också känns känslofylld med den dova färgtonen och droppen som tagit till sig en spegling. Vackert.

    Gilla

    • 23 Nov 2016 at 20:25 Jag
      reply

      Jag skrev kanske lite väl kryptiskt: Det är en författare, en idé- och lärdomshistoriker som vi lärde känna genom att vi hade barntillsyn tillsammans som har dött. Jag är chockad och bedrövad. Det slår mig att hon nog inte hade velat bli kallad behaglig, för hon reagerade starkt emot att kvinnor skulle behaga, men det kan inte hjälpas, hennes sätt var just behagligt. Tack, Anita!

      Gillad av 1 person

  7. 24 Nov 2016 at 08:59 Tove Olberg
    reply

    Finstämd vackert, lite melankolisk, stark och svag på samma gång. Underlig är den upplevelse jag haft av henne då jag läst och sett henna i olika sammanhang på tv så blir den bilden liksom tydlig när jag läser dina ord, du som kände henne. Tusen tack du fina vän i blogglandia.
    ❤

    Gilla

    • 24 Nov 2016 at 12:34 Jag
      reply

      Tack, Tove! Vi har all våra bilder av folk vi möter i levande livet eller i media. Jag har ofta upplevt att jag har fått ändra min bild av en person som jag bara läst om men sedan sett i något program på tv. K:s melankoli stämmer väl överens med min egen och hennes styrka och intelligens parad med vänligheten, vänheten är det jag bär med mig av henne.

      Gilla

  8. 24 Nov 2016 at 08:59 Tove Olberg
    reply

    Bilden är invävd i din text …

    Gilla

  9. 24 Nov 2016 at 09:30 Tant Otto
    reply

    Vackert skrivet..världen blir aldrig mer sig lik då någon man tycker om dör..det blir ett tomrum som man aldrig kan fylla igen ..saknad och sorg är kärlek som inte vill ta farväl.
    Kram

    Gilla

    • 24 Nov 2016 at 12:35 Jag
      reply

      Det stämmer så bra, tack tant Otto. Det är tydligt att K har berört många och att många kommer att sakna henne.
      Kram

      Gilla

  10. 24 Nov 2016 at 14:48 Ljusletaren
    reply

    Vilken underbar bild med två olika mönster i droppe och knopp.
    Beklagar din sorg/ kram

    Gilla

  11. 24 Nov 2016 at 18:21 BeBest
    reply

    När någon oersättlig eller något oersättligt försvinner uppstår ett tomrum. Kanske återfylls det med tiden men vad som var oersättligt för sin samtid kommer att förbli det för dem som då blev kvar.

    Jag har inte läst något av K vad jag vet men hennes avhandling ”Magnetisörens tid” vill jag minnas skapade en hel del rubriker och debatt.

    Gilla

    • 24 Nov 2016 at 21:03 Jag
      reply

      Så är det ju, ett ordentligt tomrum, inte minst för de nära som mist maka/mor/farmor. K har nog betytt mycket för den medicinhistoriska forskningen särskilt vad gäller att synliggöra olika diagnoser som ett slags kvinnoförtryck.

      Gilla

  12. 26 Nov 2016 at 08:58 Suttecity
    reply

    Den där Herr Döden kommer jag aldrig bli vän med kan jag säga… blir stora sår… men ändå vet man att det är en ett som är säkert, man stöter på’n oftare än man vill..

    Vackert fångad bild – uppskattar att få se världen genom ditt fotoöga. Kram ♥

    Gilla

    • 26 Nov 2016 at 10:48 Jag
      reply

      Ja, så är det tyvärr. Men som jag brukar säga, det borde vara lag på att man inte får dö i förtid. Igår såg jag annonsen för en kollegas man, i sina bästa år.
      .
      Tack, Lena! Just nu verkar något hända, jag tappar läsare/tittare och funderar på om det är så att annonserna som vissa tydligen ser skrämmer bort dem.
      Kram

      Gilla

  13. 28 Nov 2016 at 21:21 annicaaktiv
    reply

    Vacker bild med livets droppar till att hedra din vän.
    Kram ❤

    Gilla


Lämna en kommentar