Amaryllisen skålar adjö

Av: Jag

02 02, 2017

Etiketter:,

Kategori: bilder, blommor, foto, fotografi, foton, naturkonst, photography, photos, vinter

33 kommentarer

Bländare:f/9
Focal Length:52mm
ISO:200
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D5500

– Oh, så vackra blommor! utbrister vinteflickan och klappar händerna. Hon står framför den röda amaryllisen som har bestämt sig för att säsongen inte är slut än och just har öppnat två nya djupröda klockor.

– De heter… rosor. bestämmer sig den lilla som snart blir tre. Då vet jag: blommor ska hon få på sin födelsedag, så liten hon är. Vi övar en stund på amaryllis… amarrrryllis.

Men den vita skålar adjö – trodde jag, tills jag idag såg en ny knopp sträva upp ur jorden.

33 kommentarer på “Amaryllisen skålar adjö”

  1. Underbar bild igen … snyggt!
    Älskar dina namn på dina barnbarn och älskar tanken med att ge henne blommor på hennes födelsedag.
    Du är rik du min vän och med all rätt /kram

    Gilla

  2. Upp Amaryllis vakna min lilla … den lilla flickan är ju själv en blomma och bestemor med! (Norska om farmor och mormor)
    En fantastisk bild av den vissna …
    Må gott och stor kram!

    Gilla

    • Tack, rara Tove! De vissna är vackra på sitt spröda vis. Och visst är den lilla en blomma i sina klänningar med vidd i kjolen. Detsamma!
      Kram

      Gilla

  3. För det första, en underbar liten story! Klart tjejen ska få blommor 🙂
    Och så bilden, otroligt vacker – ett sådant sken!
    Fredagskram!

    Gilla

  4. Nu har den amaryllisen gjort sitt ..en av de vackraste blommor jag vet..jag försöker spara lökarna till nästa år men har aldrig lyckat få dem att ta sig igen. Så i år slängde jag lökarna .. 😦

    kram

    Gilla

    • Nej, den amaryllisen hade inte heller gjort sitt, till min stora glädje. Upptäckte en ny knopp som är på väg upp ur jorden. De är lite svåra, men de överraskar ibland, som förra våren, då kom min vita.
      Trevlig helg och kram!

      Gillad av 1 person

  5. Ett härligt ljus, en vacker bakgrund och harmonsik varm färgskala = Tycker mycket om din bild 🙂

    Gilla

  6. Det var en härlig bild! Som ett litet konstverk. 🙂 Hade du inte skrivit vad det var så… Fantasin flödar 🙂

    Gilla

    • Bra att man får tänka lite, haha! Jag har en viss faiblesse för vissna växter, kan inte låta bli att fota dem, då får de en andra chans att vara i rampljuset.

      Gillad av 1 person

  7. Amaryllis är inte min favorit men som vissen är den underbar och ljuset om visar alla nerverna. Lyckliga du dom har små runt dej. Kram

    Gilla

    • Det är lustigt, vi hade aldrig amaryllisar i mitt föräldrahem, men undan för undan har de blivit viktiga julblommor för mig. De vita gillar jag särskilt. Och ja, de vissna är roliga att fota, just för genomskinligheten och skirheten. Ja, visst har jag tur som har mina små i samma stad och kan träffa dem ofta!
      Kram

      Gilla

  8. Men oj, så vackert. Gillar de hängande ståndarna som gör bilden perfekt. Tycker om att du vill ge vinterflickan blommor. En alldeles egen bukett. Härligt!!

    Gilla

    • Jag tycker som du, att ståndarna och även pistillen som far ut åt vänster är pricken över i. Tack, Kristallina! Ja, där sa du nåt, måste komma ihåg det i morgon bitti!

      Gillad av 1 person

  9. Så skirt å vackert i motljus, snyggt!

    Gilla

  10. De la fleur et du papillon et de la mort intemporelle…

    Gillad av 1 person

  11. Tänk att det är så vackert med vissna blommor, och som alltid är färgerna i dina bilder så finstämda. Jag kan riktigt se hur ni står där och övar på ordet – a m a r yllissss. Mycket fin stund du beskriver tycker jag, ett av dessa fina ögonblick i livet. Barnbarn måste vara nåt alldeles extra.

    Gilla

    • Man blir glad av att vara med de små, men det är skönt att slippa ansvaret för dem på heltid. I natt har de varit här och det första den lilla gjorde igår när de kom var att gå rakt på en cliviablomma som jag hade satt i ett snapsglas när den råkade trilla av blomman. ”Oohh…” hör jag henne säga och då måste jag varna henne för blommans giftighet. Storasyster (5 år) undrar förnumstigt varför jag har en giftig blomma när det finns en blomälskare som kanske råkar känna på blommorna. De är för härliga. Den lilla fick en kamera i födslis av mig, så nu kan de två fota av hjärtans lust, den stora fick sin förförra året. Tack, Lena för fin kommentar.

      Gillad av 1 person

      • Det är väl just det som är det bästa på sätt och vis, att låna dem utan hela ansvaret. Kul att de delar ditt fotointresse, då kan ni få många fina stunder framöver.

        Gilla

        • Ja, precis så. Men ibland har vi ju dem lite längre… Särskilt den lilla har varit helt förtrollad av kameror sen hon var baby, så nu var det dags.

          Gilla

  12. Det var med amaryllisar som det började, ja mina korsningsförsök alltså. Det var min mor som lärde mig. Hon hade vita med röda strimmor De blommade på långa stänglar och de bar ibland 4 klockor samtidigt med ytterligare knoppar på gång. Sen kunde det komma en stängel till med ytterligare knoppar. En jul fick hon en röd amaryllis. Hon hade läst att gick att korsa amaryllisar genom att ta pollen från en blomma och föra över till en annans pistill. Hon gjorde så och lät stängeln få vara kvar. Många frön blev det och nya färger. Tänk om dina barnbarn fick möjligheten att prova att göra så och på så vis skapa en helt egen blomma.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: