Ingen ko på isen

Av: Jag

23 09, 2017

Etiketter:,

Kategori: bilder, djur, foto, fotografi, foton, höst, natur, photography, photos, sommar

46 kommentarer

Bländare:f/8
Focal Length:55mm
ISO:400
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D5500

Överallt dessa kossor, färister och stättor. På väg i regnet på en smal kustväg får vi plötsligt ett väghinder. En kompakt massa kor. Eller… hmm… tjurar. Det är fler och fler som ansluter till hjorden och de står där och stirrar rakt på oss och ser ut att vilja fortsätta framåt utan att bry sig om hindret som vår bil utgör. Eller kanske är det just det  de gör, tänker jag, de vill nog bli av med det… Faktiskt blir jag nästan rädd, de kanske ger sig på att sparka på bilen eller knuffa på den lite. Ett tryck på signalhornet och de blängande tjurarna rycker till, tvekar och bestämmer sig sedan för att vända helt om och låta oss passera. Men mycket motvilligt, det märks, trots att några ser hyggligt förskräckta ut där de skuttar iväg. Nästa gång tänker de minsann hämnas. Vägen är deras.

Ett stort befriande gapskratt blir följden av att ko.. tjurarna skingras. Vi skrattar och skrattar så tårarna rinner. Helt klart blev det en av dagens höjdpunkter, närkontakten med de tjuriga tjurarna.

Ursäkta bildkvaliteten: genom ett immigt och regnfläckat bilfönster.

Koskylt

 

 

46 kommentarer på “Ingen ko på isen”

  1. Haha, du förekom mig, trodde mig kunna få va vitsig och skriva nåt om de tjurade eller inte.

    Gillad av 1 person

  2. Kor (eller för all del tjurar) är lite läskiga tycker jag. Jag skulle nog också ha känt mig en aning obehaglig till mods i det sällskapet 😉

    Gillad av 1 person

    • Vi upptäckte att det faktiskt var mest tjurar som betade i hagarna. Då klev jag inte över stättan in i hagen som jag ibland hade tänkt. De här kändes en aning hotfulla. Visst kan även kor vara lite argsinta så det är bäst att vara försiktig, men för det mesta upplever jag dem som sävliga och hyggligt lugna där de går och betar.

      Gillad av 1 person

      • Märkligt nog har jag, som ändå är uppväxt på en gård med kor, stor respekt för just kossor. Vad jag kan minnas så var de inte alls elaka eller argsinta men av någon anledning har de satt sig i respekt ändå 🙂

        Gilla

        • Jag har ett barndomsminne: Farmor hade varnat oss för korna, det fanns en argsint ko bland dem. Vi skulle plocka åkerbär, min syster och jag. I den andra hagen fanns hästarna som kunde sparkas. Det slutade med att vi satt på gärsgården med korna blängande på ena sidan och de nyfikna hästarna på den andra. Det är ju stora djur så jag förstår din respekt för dem.

          Gillad av 1 person

          • Ha ha… så kan det gå.
            Respekt för stora djur, eller för alla djur, är nog bra trots allt. Sen tror jag min respekt för just kor vuxit till lite orimliga proportioner utan någon egentlig anledning.

            Gilla

  3. Vilken härlig bild du fick av korna! 🙂 Jag gillar inte att gå in på samma hagar och ängar som korna, de kommer galopperande emot en. När jag behöver gå över något elstängsel för att fota, då håller jag mig så nära det jag kan, fall ifall… När jag var på Degeberga backar så stod jag plötsligt fem meter ifrån en flock med tjurar, jag vände försiktigt och gick tillbaka. 😀

    Gilla

    • Tack, John! Nu var rutan immig och regnblöt så det blev som det blev, men jag ville visa den ändå. Man får nog tänka sig för innan man kliver in i en hage med betande djur. På ett ställe såg jag en skylt om ”På egen risk”! Jag var nog också inne i en hage med tjurar någon gång, det visade sig mest vara det i hagarna på Öland, men ofta bryr de sig inte om folk. Men man kan aldrig veta. De här var helt klart inte glada över intrånget.

      Gillad av 2 personer

  4. Kossorna är ju väldigt nyfikna.

    Gillad av 1 person

  5. Rörliga väghinder. Snacka om närkontakt.
    Kor och tjurar kan vara väldigt närgångna De väger ju en del så man vill inte gärna bråka med dom. Den dubbelkönade varningsskylten var rolig.

    Gillad av 1 person

  6. 🙂 jag skrattar med dig – först blir en orolig och när tutan blåser faran över så kommer det befriande skrattet 🙂 och vilken fin och häftig ko …tjurbild, de ser ju även på mig ju!
    Koig kram inte tjur-ig

    Gillad av 1 person

    • Det är ett roligt minne som du verkar känna igen dig i, haha! Tack, Tove, de ser verkligen intensivt på en!
      Tack för den koiga kramen och kram tillbaks!

      Gillad av 1 person

  7. Här finns jag: http://strimman.bloggo.nu/
    Notera det för det går inte att logga in på annat sätt än via min gamla blogg.

    Gilla

  8. Verkar vara ett gäng kossor med stark (o-)vilja 😉 Eller tjurar då om det ska vara korrekt fast jag ser då ingen skillnad. Bilden är suverän!!.

    Gillad av 1 person

  9. Snyggt fotat trots immig ruta och regn. Man kan se och känna deras bestämdhet …ett steg till så ….haha 😀

    Gillad av 2 personer

    • Haha, tack så mycket, Annica! Kul att du ser det, de var bra nära dessa tjurigt bestämda tjurar!

      Gillad av 1 person

      • I dag avhornas dom som små kalvar, tidigare hade de alla långa horn. Jag är uppvuxen på en bondgård och vissa både kor och tjurar hade horn som i vilda västern 😀 Min bror hade otur en gång…en argsint ko fick in sitt ena horn i hans jacka och fullkomligt slängde iväg honom 😉

        Gillad av 1 person

  10. fin bild på tjurkalvarna. nä, jag går inte in en hage med tjurkalvar eller kvigor. men kor är inga problem. är ju bonddotter och nötkreaturen har funnits i mitt liv alltid. kor är ju vana att hanteras av människor, så dom brukar vara lugna och fina. naturligtvis finns det surputtar bland dom precis som bland oss människor.

    Gillad av 1 person

    • Tack, Heanku, det var inte så bra förutsättningar precis med regn och immig ruta. Ja, det är klart, kor blir ju vana vid människor genom mjölkningen. Jag har nog aldrig sett så mycket nötkreatur som på Öland. Överallt fanns de. Surputtar, haha, det var bra!

      Gillad av 1 person

  11. J’aime les vaches ;o)

    Gillad av 1 person

  12. Vilken kul bild. Tjurarnas ögon glöder, ha….ha…. Det blev en extra respektingivande effekt.
    Jag växte upp bland kossor och sprang runt på gården överallt. Fick sitta på en ko när min pappa mjölkade men….. jag fick under inga omständigheter kommer nära tjurarnas stall. Min pappa såg till att jag var så rädd för dem att jag gick omvägar för att komma till kossorna eller till honom.

    Gilla

    • De var respektingivande, tro mig, känslan var att de skulle fortsätta framåt trots att de stod så nära bilen. Låter mysigt att umgås så nära kor, sitta på ryggen, det har jag aldrig hört tidigare. Han hade nog skäl, din far, att skrämma dig för tjurarna. Tack, Kristallina!

      Gillad av 2 personer

  13. Ha! Ha! Les taureaux aussi ;o)

    Gillad av 1 person

  14. Kor är lätta att skrämma iväg. De här ungdjuren var nog mes nyfikna och ingen tjur kan jag se på fotot möjligen är några unga stutar.

    Gilla


Lämna en kommentar