Minnesskärvor

Av: Jag

09 01, 2018

Etiketter:,

Kategori: bilder, foto, fotografi, foton, is, natur, naturkonst, personer, photography, photos, vinter

47 kommentarer

Bländare:f/5.6
Focal Length:55mm
ISO:640
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D5500

Minnet skonar en ibland. Är det kanske så sinnrikt konstruerat att det inte kan ta in hur mycket som helst eller egentligen vad som helst?  Min hjärna stängde av det den inte kunde acceptera. Flera timmar tappade jag kontakten med verkligheten efter budskapet, valde att förneka allt, att vägra minnas.

Dan före dan före… kom det sorgliga samtalet som vi hade hoppats skulle låta vänta på sig. Din livstråd klipptes av, kära kusin T, du som var min extrasyster. Små var vi när vi satt i bilen med bagaget tyngande i nacken, på väg mot det nya. Du bodde hos oss i barndomen och sen var vi som ler och långhalm tills du träffade din blivande man.

Minnen. Vi sprang till grannen när kalven skulle slaktas, sina vänner äter man inte. Men det var gott, sa du sen, tårögd. Ensamma åkte vi tåg lång väg till mormor och morfar och knatade kilometervis på landsvägen med våra dockor i famnen när de vuxna glömt vår ankomst. Nattligt fnitter, tissel och tassel i er kökssoffa. Chokladen vi köpte i automat och sen slängde bort, den var mörk och äcklig. Minnen. Skärvor av minnen lagrade i minnet.

I vintras knackade jag på i det hus i norr som mina föräldrar byggde och som du sen bodde i med din familj tills livet förde dig skild en bit söderöver. Nu såg du fram emot julen med dina barn och barnbarn, sonen på väg med sina små, dem som du tyckte du träffade för sällan. De hann inte fram. Men så här slapp du den sista svåra biten med sjukdom. Sov i ro, kära E. Jag saknar dig, jag saknar dig.

47 kommentarer på “Minnesskärvor”

  1. Vackert skrivet, en väldigt vacker bild till texten.

    Gilla

  2. Kramar från Anki.

    Gilla

  3. Så vackert Jag! Både text och bild, det berör verkligen, kram ❤

    Gilla

  4. Det är så vackert att du ser allt det fina ni hade tillsammans 🙂

    Gilla

  5. Vackert formulerat! Väl vald bild till dina vackra ord!
    Ta hand om dig!
    Kram

    Gilla

  6. Livet kan ibland vara en hård resa och vi förväntas, eller förväntar oss själva, att vara starkare än vi egentligen är. Tycker du har skrivit en fin och berörande text som verkligen beskriver din saknad blandat med värdefulla och fina minnen. Döden drabbar alla, vi vet, men vill inte tänka på det och är oftast inte alls förberedda. Vem vill förbereda sig för döden när bara tanken på att mista en nära är hårt nog.
    Sköt om dig!

    Gilla

    • Så sant. Somliga drabbas hårt av livet. Det sorgliga var att hon jobbade hårt och fick inte vara sjukskriven trots svåra smärtor. Alltför sent upptäcktes hennes sjukdom sedan. Nej, jag orkar nog inte skriva mer just nu. Känner att jag har mist alltför många, alldeles för tidigt har de gått bort. Tack, Anita.

      Gillad av 1 person

      • Tror du behöver tid att smälta det som hänt. Ta tillvara på den tiden. Livet är ibland en orättvis resa där vissa drabbas mer än andra. Den enda jag förlorat som jag saknar är min pappa som dog när jag var 17år. Lärde aldrig känna honom men minns honom som genomsnäll. Han var alkoholist och bodde de sista åren på ett speciellt boende. Hade så gärna velat veta mer om honom, lära känna honom och trots att jag vet så lite tänker jag på honom så ofta än idag. Sen gick min mamma bort i cancer för några år sedan. Här är det sorgliga att vi aldrig haft någon fin kontakt och jag kände/känner faktiskt ingenting för henne. Ingen saknad ingenting mer än svek. Till skillnad mot mina tre systrar som saknar henne mycket. Livet är inte lätt alla gånger men även den djupaste sorg lättar om än det tar sin tid. Kram ❤

        Gilla

        • Ja, så är det nog. Hon var sjuk länge och jag borde varit förberedd, men ändå kom det som en chock. Det skrämmer mig också att min hjärna gick i strejk, ytterst obehagligt att bli förvirrad och inte komma ihåg någonting av det.
          .
          Så tråkigt med dina föräldrar. Det är nog just precis för att du vet så lite om din pappa som du tänker på honom och undrar hur det hade varit om du hade känt honom. Det låter så sorgligt att du kände dig sviken av din mamma, det är svårt att ens föreställa sig att föräldrar inte skulle vara viktiga för en. Mina saknar jag mycket, men så levde jag också väldigt nära dem deras sista år. Tack för dina tröstande ord, Anita.
          Kram

          Gillad av 1 person

  7. Väldigt fint skrivet. Ta hand om dig ❤

    Gilla

  8. jag beklagar sorgen. poetiskt vacker text, en hyllning till din kära kusin! låt sorgen ta sin tid.

    Gilla

  9. Beklagar sorgen. Låt sorgen ha sin tid. Livet går vidare trots allt. Fint skrivet av dig.

    Gilla

    • Tack så mycket, Eva. Visst går livet vidare, barnbarnen är en god hjälp, de kommer hit i morgon. Men hennes barnbarn har mist sin mormor/farmor alldeles för tidigt.

      Gillad av 1 person

  10. Jag beklagar din sorg. Varma tröstande kramar.

    Gilla

  11. Kan bara beklagadin sorg..
    Kramar OM gör Nicki

    Gilla

  12. Beklagar sorgen! ❤ Kram!

    Gilla

  13. Beklagar verkligen sorgen!
    Så fint du har skrivit om din kusinsyster. Hon ler i himlen 🙂
    Tunga besked inför julen!
    Kram till dig och dina släktingar och till din kusinsysters familj.
    Jättefint foto!
    /kram

    Gilla

    • Tack så mycket, Ljusletaren! Ja, det var tungt att orka ställa i ordning det sista inför julen. Men det blev ett bra firande trots allt.
      Kram

      Gillad av 1 person

      • Vad vet man om livet?!?! Det är bra att det blev ett bra firande ändå och att du värdesätter de dina ännu mera. Lider med dig men du har många fina minnen av din kusinsyster ❤
        /kram

        Gilla

  14. Beklagar sorgen, Jag! Förstår dig så bra. Hade en kusin som var som en bror för mig. Vi hade inga syskon och höll ihop i vått och torrt. Kommer aldrig att glömma honom. Har liknande minnen.
    Ta hand om dig. Stor styrkekram och låt sorgen har sin gång. Ingenting är viktigare än de människor vi har runt omkring oss.

    Gilla

    • Tack, Kristallina! Jag har levt väldigt nära många av mina kusiner på mors sida, men när man blir vuxen skils man åt och träffas mer sporadiskt. Nu hade jag länge ångest för hur hon mådde och försökte finnas till genom samtal både med henne och hennes mor. Bestämde mig för att åka till henne efter jul trots långt avstånd, men döden kom förr än vi anade. Tack för din omtanke, vännen.
      Kram

      Gilla

  15. Det är i alla fall tur man har sina minnen. Ens kära lever vidare i dem.
    Kram!

    /Skvitt

    Gilla

  16. Får en klump i halsen och en tår i ögat…
    Du beskriver ändå sorgen och saknade så fint ❤

    Gilla


Lämna en kommentar