Det är märkligt.

Den lilla backsippan stod där och lyste så blå mitt bland sina fränder i olika lila nyanser. Den drog förstås blickarna till sig, den rara sippan. Och jag funderar:  Varför uppskattar vi människor en växt som inte är som de andra, som sticker av i färg, form eller annat, varför höjer vi den till skyarna som något bra och unikt? En människa som sticker ut, som är annorlunda, som bryter mönstret, ser vi gärna som just avstickare och udda.

25 kommentarer på “Det är märkligt.”

  1. Fint, jag ska iväg i eftermiddag och fotografera fàglar, har saknat det… Fast jag har nog blivit bättre pà porträtt nu… Kram

    Gilla

  2. Inte nog med att bilden tilltalar, du får med din text fram mobbningens kärna.
    Svante

    Gilla

  3. Ja, att assimileras med flocken är viktigt på gott och ont men det betyder också att utveckling avstannar…

    Personligen så föredrar jag de avstickande människorna, de är intressantare

    Hemikram

    Gilla

    • Det handlar väl om att tillåta olikheter, att inte kräva alla stöps efter samma mall. Kanske har vi blivit lite lite bättre på det genom moderna media, men ibland tvivlar jag.

      Gilla

  4. Instämmer med Svante 🙂
    Underbar bild!
    Kram

    Gilla

  5. Vacker färg! En sådan har jag nog aldrig sett häromkring…bara de rosalila.

    Gilla

  6. Höll på att skriva ‘härlig undran ‘ du formulerar ..och hittar inte just nu några andra ord ..f.ö håller jag med Hemis,jag blir ofta trött på dem som är för mycket meistream..men inte är detnån lätt fråga ..alla har kanske ändå sina …*urvalsprinciper *

    Gilla

  7. Fantastiskt vacker blå färg på den sippan!

    Det annorlunda gör skillnad. Om skillnaden upplevs som tilltalande blir vi vid gott mod.

    Inom den egna gruppen är det något annat som gäller. Där är annorlunda och avvikande oroväckande. Man vet inte var man har den som inte beter sig eller ser ut som övriga. För sig själv och med sina gelikar söker man då samförstånd och listar egenskaper och beteenden och regler som borde has och följas av alla.
    När så detta kokats ner till en minsta gemensam nämnare står man där med sin clownnäsa, vita mun och plustecken till ögon men man ser det inte själv för man tycker det är normalt och de övriga man söker gemenskap och samförstånd med skrattar åt en bakom ens rygg. Och de i sin tur inser inte att även de i sin strävan efter konformitet är lika goda avvikare och pajaser, som någonsin den de kastar sin skit på.

    * sätter på mig dumstruten och ler mitt clownleende *

    Gilla

    • Varje vår står där någon som drar åt blått, men en så här tydligt blå har jag inte tidigare sett!
      .
      Jaa, du. Vem som är clown och vem som är publik är inte alltid lätt att veta. Idag var jag helt tydligt clownen, men nog en ganska intressant sådan och bara lite lagom avvikande när jag gick inomhus och sen i regnet och på bussen med mina stora solglasögon. Jag fick åka akut till ögonmottagningen och har nu pupiller som är lika stora som iris. Inget hål på näthinnan tack och lov, men är tillsagd att vara observant den närmaste tiden. Pust.

      Gilla

  8. En tokvacker bild på backsippan! Ojojoj. Och vilken läcker färg! Och, den bär päls eller något, för den är rejält luden! 🙂
    Kramar och allt gott till dej!

    Gilla

    • Backsippor är ju tokvackra! Det var så roligt att hitta den här blå mitt bland alla lila. Den fryser nog inte. Jag har ju några sippor i början av min blogg, i juni tror jag och där finns också en med en matchande fjäril.
      Kram

      Gilla


Lämna en kommentar