Ett litet utdrag ur Viktor Rydbergs Kantat vid jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877:
Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.
Hmmm. Det är det där med de rätta tankarna. Det borde räcka med a t t man tänkt. Det kan ju också bli som i travestin: ”Vad rätt du tänkt, fast det blev fel.”
Tack, Maria! Då får ni njuta av sommaren lite till då. Hos oss kom värmen tillbaka efter några dagars kall klar luft. Nu är det varma vindar som får löven att fladdra runt.
När jag ser din bild kommer jag att tänka på lillkillen som inte kunde säga R, och nyss börjat i skolan, där Rektorn hette Kling. Läraren frågade honom vad han gjort på rasten, och killen svarade att han ”spalkat kling i löven”. Läraren tyckte inte det var bra.
Svante
Vet du, Svante: du har berättat den förr. Minst två gånger. Sen kan jag väl avslöja att jag ”spalkal kling i löven” så fort jag är ute och går på hösten. Och ibland tänker jag på dem som förtjänar det.
Smart 🙂
GillaGilla
Man får inte vara dum.
GillaGilla
Smart drag i dubbelbemärkelse.
GillaGilla
På nåt vis påminner det mig om när jag som tonåring låg under sängen och mediterade när jag skulle torka golvet där.
GillaGilla
Var också en bra lösning. 😆
GillaGilla
Jag var klok redan som barn.
GillaGilla
Tankens kraft ska inte underskattas!
Ett litet utdrag ur Viktor Rydbergs Kantat vid jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877:
Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.
GillaGilla
Hmmm. Det är det där med de rätta tankarna. Det borde räcka med a t t man tänkt. Det kan ju också bli som i travestin: ”Vad rätt du tänkt, fast det blev fel.”
GillaGilla
Här har inte hösten börjat ännu, förutom vindarna fràn Atlanten… Fint foto!
GillaGilla
Tack, Maria! Då får ni njuta av sommaren lite till då. Hos oss kom värmen tillbaka efter några dagars kall klar luft. Nu är det varma vindar som får löven att fladdra runt.
GillaGilla
När jag ser din bild kommer jag att tänka på lillkillen som inte kunde säga R, och nyss börjat i skolan, där Rektorn hette Kling. Läraren frågade honom vad han gjort på rasten, och killen svarade att han ”spalkat kling i löven”. Läraren tyckte inte det var bra.
Svante
GillaGilla
Vet du, Svante: du har berättat den förr. Minst två gånger. Sen kan jag väl avslöja att jag ”spalkal kling i löven” så fort jag är ute och går på hösten. Och ibland tänker jag på dem som förtjänar det.
GillaGilla
Om det var jag som skrev det tidigare får jag väl skylla på att åldern tar ut sin rätt, och seniliteten börjar ge sig till känna.
Svante
GillaGilla
Man kan väl inte komma ihåg allt man skriver på alla bloggar, tänker jag. Jag måste ibland kolla om jag har skrivit ett liknande inlägg eller inte.
GillaGilla
Bra arbetsmetod!
GillaGilla
Stundtals tycker jag det.
GillaGilla
Ja! God idé! Bara att dirigera löven dit! 🙂
Vackert med ljuset, färgerna och mönstret.
Kramar och allt gott till dej!
GillaGilla
En av mina bättre idéer, tror jag. Ja, det var ljuset som fick mig att stanna till vid korgen innan jag gick på en runda.
Kram
GillaGilla
Du är ju ljusmästare, så jag förstår att det var det som drog 🙂
Kraaam och allt gott till dej!
GillaGilla
Tack för det!
Kram
GillaGilla