Funderingar

Av: Jag

28 12, 2016

Etiketter:,

Kategori: bilder, foto, fotografi, natur, park, photography, photos, saker, vinter

82 kommentarer

Bländare:f/7.1
Focal Length:30mm
ISO:400
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D5500

Som jag har skrivit tidigare: vissa bilder väljer sig själva. Jag har nu suttit här i två timmar och klickat runt bland bilderna från gårdagens långa promenad, tittat och synat, valt och valt om, men det är den här bilden jag återvänder till och till slut väljer att visa. Den talar till mig. Ett bord, nyfallen snö, en stenhög och en bit av ett träd. Ja.

Det är det ena. Att det är svårt att välja bilder. Det tar tid. Det är det som är dilemmat just nu. Tid har jag gott om, men om den tiden tillbringas med att klicka och klicka och använda armar och axlar och … så anar ni vad jag vill säga. Igår bestämde jag mig för att ta en ordentlig paus. Idag velar jag.

Kanske kan jag sätta en tidsgräns för mig själv så att jag inte bara blir sittande med bilder och bloggar? Kanske är det viktiga för mig att få visa en bild och… nej. Det är minst lika viktigt att titta på andras bilder och att kommunicera med andra bloggare.

Jag får hitta ett sätt som skonar det som värker och trilskas i min kropp. Det som kan läkas måste få ro att läka, det andra får jag bara stå ut med. Det är uthärdandet jag får hjälp med när jag bloggar.

 

 

82 kommentarer på “Funderingar”

  1. Ja, förstår precis. Måste alltid fundera på hur mycket tid jag lägger på olika saker som blogg, instagram osv. Att fota har jag knappt haft tid o ork till heller den senaste tiden. Men någonstans måste man hitta en balans som håller en så frisk som möjligt. Det får aldrig bli ett tvång.

    Gillad av 1 person

    • Visst är det svårt. Jag har svårt för att begränsa mig. Orkar jag just då så kör jag på, som med promenaden i går. Jag grips av någon sorts eufori över att jag plötsligt orkar göra något och så kommer det surt efter. Tråkigt att du inte har haft ork, jag har saknat dina vackra bilder. Vet att du är på instagram men jag begränsar mig till ett forum. Ja, det är just det där med balansen som jag letar efter, undrar hur man hittar den.

      Gillad av 2 personer

      • Jag har helt enkelt haft för mycket omkring mig… intet fotat heller, så har nästan gett upp instagram också. Men samtidigt har man ju stött på så många fantastiska vänner från hela världen där – så jag vill inte lägga ned kontot. Jag har också ofta svårt att begränsa mig – men har blivit lite bättre på senare tid. Får inte längre dåligt samvete om jag inte hinner med allt heller. Det får bli som det blir. De flesta förstår – alla har ju liv att leva och saker händer, hälsan varierar. Så är det med oss människor. De som inte förstår det är inte så mycket att göra åt! Det viktigaste är att ta hand om sig och må så bra som möjligt!

        Gillad av 1 person

        • Du har så rätt, det är det viktigaste, man glömmer lätt att ta hand om sig när det är för mycket omkring en. Jag funderade tidigare på att skaffa ett instagramkonto, köpte en ny mobil med bättre kamera för den skull, men det stannade vid tanken. För mig handlar det om att komma i kapp efter många sjukskrivningsår då jag samtidigt tog hand om mina sjuka föräldrar. Det mesta förföll och det finns många röror att ta rätt på. Det är mödosamt och det går långsamt när kroppen inte samarbetar. Jag behöver ha det vackert omkring mig för att kunna koppla av.
          Hoppas att du får lite mer tid till fotograferandet framöver.

          Gillad av 2 personer

  2. En sån fin bild! Och jag måste fråga (pga ditt onda) – använder du en mus?

    Gilla

  3. En rofylld bild för eftertanke…en tid att blicka tillbaka på året som gått.
    Det är synd på din värk, men så bra att fotandet läker din kropp på sitt sätt 😉

    Gilla

  4. Jag börjar med ditt andra stycke:
    Bra att du velar i ditt beslut. Vore jättetråkigt att inte finna dig i min läsare.
    Dina bilder är, vad jag förstår mycket viktiga för dig.
    Dom är även viktiga för oss som har dig som bloggvän.

    Tredje stycket:
    Jag är dålig på att skriva texter till mina bloggar. Jag vill … men det skiter sig.
    Känns som jag delar ut för mycket av mitt liv. Mina bilder får tala i stället.
    Många gånger är de bearbetade i olika fotoprogram. Men vadå ..!?!
    Låt utvecklingen gå vidare.

    Fjärde stycket:
    Tack för att du härdar ut, trots smärta och värk.

    Första stycket:
    Gör mig glad att du tog en lång givande promenad.
    Bilden är mycket vacker. Den förmedlar både glädje och smärta. En tro på framtiden.
    Jodå … 2017 kommer att fylla läsaren med fina bilder från dina kameror.

    Gillad av 2 personer

    • Tack för din långa kommentar, vännen. Den värmer. Bilder är viktiga, vi visar och vi tittar. Som jag förstår så är även du noga med att ‘se’ en bild och inte bara kasta ett öga på den för att sedan trycka dit ett gillande. Det är därför en bloggrunda tar mer och mer tid, nya bloggar tillkommer, fler bilder, fler kommentarer. Nu känner jag att jag får dela upp den här kommentarer, fick för ont igen. Jag återkommer.

      Gillad av 1 person

      • En gång i tiden var jagen ungdom. Idag är jag något helt annat. Visst är det roligt att fotografera. Men helst skulle jag vilja spela trummor till Toni Iommis gitarr (Black Sabbath).
        Jag ser framåt ditt återkommande.

        Gilla

        • Vi har våra drömmar. Jag förstår att musiken har en viktig plats i ditt liv. Jag vet inte riktigt vad jag skulle vilja som jag inte har gjort. Resa runt i världen förstås men det är som det är med det, långa flygresor är inte möjliga och inga strapatser heller.
          .
          Promenaden var oerhört skön och jag blir alltid exalterad när jag känner att jag orkar. Jag gick inte till några märkvärdiga ställen och såg inga märkvärdiga motiv men bara detta att snön plötsligt fanns där och allt fortfarande var så stilla gav mig mycket.
          .
          Tack för dina fina ord, RC. Det finns inget krav på att skriva på sin fotoblogg, var och en gör som det passar en. Och hur man behandlar sina bilder är också helt ens ensak, du gör ju ofta vacker fotokonst av dina bilder. Det är det som är så roligt med att gå runt och titta på bloggarna, alla har en egen stil, tråkigt vore det annars. När jag startade bloggen var tanken att den skulle vara en ren fotoblogg med bara lite text, men livet lade sig i och krävde en ventil.
          .
          Slutligen bilden. Jag valde bild för ett inlägg och under processen kände jag hur mödosamt det var. Jag vet inte vad bilden vill säga egentligen, kanske är stenarna avlyfta från mina axlar och får inte hamna där igen. Jag sätter mig på bänken och betraktar dem i stället.
          .
          Jag ska försöka hitta ett sätt att fota och blogga utan att skada kroppen.
          Tack, vännen.

          Gillad av 1 person

  5. Förstår och känner så väl igen dina tankar fast jag, tack och lov, inte har en kropp som trilskas. Att välja ut bilder som man tagit och som man vill lägga ut på sin blogg är ofta en riktig tidsslukare, samtidigt som det väldigt roligt. Vet inte hur mycket tid jag lagt ner på att sortera, vända och vrida, ändra lite här och där för att till slut lägga bilderna åt sidan eller kastat dem. Sen sitter jag ofta där och undrar vart tiden egentligen tog vägen, utan att jag skapat något riktigt resultat 😕 Sen det där så viktiga, att hålla kontakten med andra bloggare, vilket för mig och säkert även för dig, är själva drivkraften, där går också tiden så rasande fort. Vore jag ensam skulle jag sitta här så mycket längre, men min man sätter gränser, på gott och ont. Vi har tidigare haft väldiga konflikter när det gäller mitt bloggande, vilket för mig är kontakten med omvärlden, medan han känner sig åsidosatt. Därför är jag är idag ganska så begränsad när det gäller tid liksom du är begränsad av andra skäl.

    Nu fick du mig att sitta här framför datorn och skriva istället för att leta bild till dagens inlägg. Hahaa.. det var det säkerligen värt för jag har ingen aning om vad jag ska välja 😉 Tycker du gjorde ett väldigt bra val och tycker om din bild som påminner om den vinter som finns någon annanstans, långt därborta men samtidigt väcker minnen om hur det en gång var 😀

    Gilla

    • Tack, Anita för att du tog dig tid att skriva en lång kommentar trots att du skulle blogga. Som jag väl har nämnt så är vintern en viktig årstid för mig och att vi hade fått lite lite snö igen gjorde mig lätt till sinnes. Jag hoppas på en vintrig januari och ska faktiskt också åka norröver en sväng senare i vinter.
      .
      Det är tråkigt om bloggen känns som en tidstjuv för din man när den för dig är en trevlig och givande stund i vänners sällskap. Jag och min man gör mycket för oss själva, sitter och pular var och en på sitt håll, han i källaren och jag i vardagsrummet. Ibland sammanstrålar vi och utbyter några ord och tankar sen gör vi vårt igen. När jag antyder att jag kanske skulle sluta blogga så tycker han att det vore dumt när det ger mig glädje. Jag får försöka hitta ett sätt som inte sliter på kroppen så mycket, precis som ni har balanserat för att ni båda ska må bra.
      .
      Sen det där med bildväljandet: jag har försökt träna på att inte vara så noga, att få till ett inlägg lite snabbt bara, men jag faller tillbaka. Ibland finns ju den där självklara bilden där, den man vet att man vill visa, en annan gång behöver man låta bilder ligga, återkomma till dem och fundera och om det gäller flera bilder så småningom komma på en ingång, ett tema som förenar. Man får väl säga att det är ett skapande och en process. Där verkar vi vara lika, du och jag.

      Gillad av 1 person

      • Låter härligt att du uppskattar vintern, alltså riktig vinter med snö och kyla vilket du säkerligen får uppleva när du åker norrut.

        Ja, det är ett dilemma det där med att avsätta tid till bloggen och jag avundas dig lite som har en man som istället uppmuntrar dig även om han nu får sitta i källaren 😉 Nej, skojar bara, men som det är nu försöker jag minimera tiden framför datorn så mycket jag kan, för hans skull. Till och med så att jag får dåligt samvete när jag kommenterar eller håller på med bilder på grund av allt trassel som varit tidigare. Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på, tycker ju att det är så himla roligt och när han samtidigt håller på att måla tavlor då fungerar det.
        Nåja….hoppas du finner ut ett sätt som inte sliter på kroppen när du sitter vid datorn. Det låter ju inte roligt det heller, att ständig behöva brottas med värk. Vi har alla något positivt och negativt i tillvaron och det går upp och det går ner och vi kämpar på för att finna en harmonisk balans.

        Känner mycket väl igen mig i vad du skriver när det gäller bildval och nu ska jag försöka välja någon till dagens inlägg, om jag nu hinner med ett inlägg 😉

        Gilla

        • Jag växte upp I Kiruna och särskilt vårvintrarna där uppe med sol på snö längtar jag efter, det har vi så sällan.
          .
          Du får å din sida uppmuntra din man till att måla mer så kan ni sitta och syssla var och en med sitt.
          .
          Jag måste ta en ordentlig funderare, det här håller inte, rätt som det är sitter jag här alldeles för länge, trots att jag känner att det gör ont. Dagens bildval gick ganska fort dock.

          Gillad av 1 person

  6. Vela hit och dit
    ett slags slit
    välj din väg idag
    och imorgon
    Den glädje du mig/oss ger med dina bilder och faktisk tänker jag så mycket bildligt ljus du sprider
    även om du lider
    Men låt dig själv gå före
    som ett rättesnöre
    om du vilar blir jag också glad 🙂
    Kram och dagens bild är inbjudande, varsågod och sitt en stund!

    Gilla

    • Bildligt ljus, det är ju toppen, Tove, tack för din flinka och roliga dikt! Jag ska hitta ett sätt, kanske sitta på fler bänkar en stund.
      Kram

      Gilla

  7. Väldigt rogivande bild.

    Gilla

  8. Det är bra att fundera ibland på vad det är man håller på med. Att reflektera är bra och att deala med sig själv..om vad som är bäst för en.
    Är lite som du och har svårt att avbryta mig då jag blir uppfylld av något jag gör.
    Fin bild du valde ..bra komposition.
    kram

    Gilla

    • Tack, tant Otto! Ja, jag har anat att du är en sån som ger dig hän och glömmer tid och rum. Det är stoppknappen som saknas. Något måste till nu, det är helt klart men hur jag löser det återstår att se.
      Kram

      Gillad av 1 person

  9. Det kunde jag har skrivit. Just de sista dagarna har jag suttit och tänkt ”Nej, jag orkar inte, orkar inte, orkar inte….. och nerven är en enda plåga och smärtan bara tilltar. Ändå kollar jag alla andra bloggar, skriver en kommentar och vet samtidigt att jag inte borde. Får ju ”äta upp” det senare. Det blev inga bilder heller den sista tiden.
    Det är så himla svårt att sätta gränser, suck……
    Sedan jag lever ensam har bloggandet blivit en viktigare del av det sociala livet.

    Gillad av 1 person

    • Klart att bloggen är ett bra sätt för dig och många andra att umgås med andra på ett lättsamt sätt. Men kraven finns ju ändå där och den dagen de känns för tunga får man tänka om och försöka ta bort en bit. Jag har sett att du inte har visat några bilder den senaste tiden och undrat hur du mådde. Det där med att hitta balansen är svårt. Vi får försöka hitta ett sätt så att vi inte triggar smärtorna ännu mer. Hur är fortfarande en gåta.

      Gillad av 1 person

  10. Den här senhösen har jag suttit mycket framför datorn och redigerat om foton. Det kräver koncentration och då är det risk att man spänner nack och halsmuskulaturen. Jag känner av det. Av den anledningen går jag då och då ifrån och gör något helt annat som engagerar andra muskler eller lägger mig och tar en slummer för att rensa hjärnan en stund.

    Nu har jag gått igenom det mesta och fått det gjort som jag ville få utfört. Just nu känns det som mycket har vänt. Jag kan till och med komma upp före solen och ta med mig kameran och plåta soluppgångar.

    Gilla

    • Jodå, det där med pauser är bra, men jag glömmer mig. Mitt på dan gör jag nästan alltid något annat men på förmiddagen och kvällen hamnar jag ofta vid datorn alldeles för långa pass. Att vila raklång med en ljudbok är en daglig och trevlig vana. Men just nu är jag där när allt smärtar, det har varit för mycket med både tomt och hus också sen hösten.
      .
      Trevligt att du har fått dina foton som du ville. Den disciplinen eller kanske framför allt orken har inte jag. Det låter mer än bra att det har vänt för dig och att du har hittat fotolusten igen! Ska titta in till dig vid tillfälle, men får portionera ut bloggbesöken. Att svara på kommentarerna här räckte nog för i dag.

      Gilla

  11. Ja det tar sina timmar… har du hjälpmedel så det blir så bra avlastning för dig som det går?? Dataanvändandet är ju ett mök för axlar/nacke/armar/rygg. En moustrapper brukar underlätta om man scrollar mycket så slipper man belastningen på högersidan.

    Nog har man tänkt hålla sig borta från bloggandet men det är som det är med den ventilen, den behöver vara öppen 🙂 Tacksam så länge du orkar vännen. Kramiz!

    Gilla

    • Det gör ju det. Jag har inga som helst hjälpmedel och behöver se över mitt sätt att sitta med datorn. Kanske ska jag testa att stå i stället. Jag gissar att de funderingarna dyker upp då och då för de flesta, men i perioder av svår smärta så måste man göra något åt det. Tack, vännen!
      Kram

      Gilla

  12. En fin bild med vacker blåton … rofylld och vacker…
    Känner igen mig i dina tankar – sitter också och väljer länge, länge… och kroppen skriker av smärta – går ifrån en stund, men är snart tillbaka vid datorn 🙂

    Gilla

    • Tack, Anki och välkommen! Den blå tonen gillar jag själv, tiden innan solen hade vaknat.
      .
      Datorn drar, det finns mycket man kan roa sig med där och särskilt fotona och bloggarna. Det där väljandet blir lite för påfrestande för kroppen så det gäller att bryta det och ge kroppen en chans att återhämta sig.

      Gilla

  13. Väldigt fint att du reflekterar och väljer noga.
    Jag är mer den hafsiga sorten, men vi kompletterar ju varandra vi bloggare!
    En fin bild igen en gång!

    Gilla

    • Tack, Carita. Ja, vi kompletterar varandra, vi som bloggar. Det jag ville ha sagt var att timmarna med fotona och ute på bloggarna kostar på och att jag inte riktigt orkar för att kroppen tar stryk. Därför blir de inte heller så många kommentarer ute på andra bloggar för tillfället. Jag måste fundera hur jag ska hantera allt.

      Gilla

  14. Två svåra dilemman, både att välja bilder och att begränsa och balansera tiden för vad som ger och vad som tar kraft. Jag hoppas att du hittar en bra balans för dig som du mår bra av och slipper ha allt för ont samtidigt som du kan fortsätta att visa dina vackra bilder och kommunicera med oss andra. Det är så lätt att tiden drar iväg med en när man sitter här och hänförs av allas bilder. Jag hoppas såklart att du ändå orkar kika in här med en bild lite då och då, det vore trist utan dig och dina inlägg.

    Gilla

  15. En finstämd blåtonig vy i nysnö.

    Gilla

  16. Fin bild! Förstår att du måste välja hur mycket du ska sitta när du har i nacken och det. Jag tycker också om att sitta och titta på andras bloggar, speciellt på din! Styrkekramar till dig! ❤

    Gilla

  17. Kanonbild!

    /Skvitt

    Gilla

  18. Känner igen mig i dina ord. Jag tycker så mycket om dina bilder och texter, men har inte orkat kommentera såsom jag vill egentligen. Tack för en fin och tänkvärd blogg.
    Önskar dig en god fortsättning på 2017, så god som bara är möjligt.
    Tack ❤
    //P-L
    Livets Skiftningar

    Gilla

    • Jag förstår att du gör det, men för dig är det ännu värre har jag förstått. Så jag förstår också att du inte orkar kommentera eller ens blogga som du vill och det är väldigt tråkigt. Att blogga ger ju glädje och gemenskap och hjälper en att stå ut när livet krånglar. Tack, Piia-Liisa för dina fina ord och för din fina blogg. Detsamma önskar jag dig!

      Gillad av 1 person

  19. Har du provat att surfa via en iPad eller annan surfplatta?

    Gilla


Lämna en kommentar