Blå blomster.

Liten blå blomma vars namn jag vet, men som sitter väl inlåst in något hjärnfack. Litet pausblomster, jag har så lite ork dessa dagar att åstadkomma vad det än må vara.

33 kommentarer på “Blå blomster.”

  1. Kan det vara jordreva du tänker på?

    Fast blomman har å andra sidan teveronikans blå färg …

    Gilla

    • Teveronika stämmer bra på det ord jag har i hjärnfacket! Tack! Det är ju ett vackert namn också, så det köper jag.

      Gilla

  2. Jättefin! 😉

    Gilla

    • Tack, Rosie! Teveronikan är en älsklig lite blomma som man får studera nära för att verkligen se dess försynta skönhet.

      Gilla

  3. den vilar så skönt på det stora bladet
    lessen att det stör ((tyvärr har jag inte lyckats lösa det där med bloggadressen ..blev tvungen att sätta tillbaka inst ))

    Gilla

    • Jag tycker att det är en del av charmen och skönheten med våren – mötet mellan det gamla vissna och det nya fräscha, grönskan och vårblommornas färger. Det blir ett vackert möte, en kuliss som lyfter fram vårens föreställning.

      Gilla

      • ah ..intressant !!
        vad jag lär mej av dej !!
        det där ska jag bära med mej ut ..i morgon då det förhoppningsvis är sol igen
        precis rakt in i min oförsoningspunkt ..
        jag står och ser på förödelsen i min trädgård det gamla skräpiga som städproblem .. fastnar i nån sorts stökförvirring ..i frågan vad är det för ide’ att jag använt min energi varje sommar för att föbättra och fixa med den här bångstyriga jorden ..då det åter ser ut så här
        har t.o.m svårt att focusera på.. uppskatta det nya som sticker upp.. just nu

        Gilla

        • Ajdå Alwfe, oförsoningspunkt, bra ord! Du får lägga dig på knä om vätan är borta och även om den inte är det kan du hitta knep att komma nära och betrakta.
          Scillan som trängt som ett blått spjut genom det vissna lövet, tusenskönans knubbiga knopp mitt i det torra tufsiga gräset, lupinernas fladdrande fingrar som sträcks mot skyn genom riset: ”Vi vill upp, vi vill upp!” Vårlöken som trotsigt höjer sig under fjolårslöven…. se, njut och försonas. Och gå nu till min sparade sol i nästa inlägg och insup lite ljus!

          Gilla

      • himla fint du formulerar det också ..möte .. kuliss som lyfter fram vårens föreställning”

        Gilla

  4. Vad kul att du funnit lite blått! Denhär kalla våren behöver färg!
    Vad tråkigt att höra att det är ont om ork.
    Kramar och allt gott till dej!

    Gilla

    • De är små de här blå! Ja, det är inte roligt att vara helt däckad och slut när trädgården och naturen kallar, du vet hur det är.
      Kram

      Gilla

      • Jepp, det har jag alltför tydlig erfarenhet av. Hoppas innerligt att du snart mår bättre!
        Stor kram och allt gott till dej!

        Gilla

        • Jag tror kanske att jag är lite extra trött av min antiinflammatoriska behandling också, den slutar jag med efter helgen. Jag har nedsatt njurfunktion så alla mediciner påverkar mig starkt.
          Kram

          Gilla

          • Ah. Det låter som om du måste ta medicinen, och att du kommer att må bättre när kuren tar slut. Håller tummarna för det!
            Kram och allt gott till dej!

            Gilla

  5. Åh sicken liten fin blå blomma…jordreva …heter den så?
    Hoppas att du snart får orken tillbaka…här tar det vackra vädret lite paus idag …ösregnar ute ..jag som skulle sopa grus vid vårt hus , förbereda inför årliga vårstädningen som är nu på lördag.
    Jag som har jobbhelg slipper ..men tror inte det blir mycket gjort för det ska visst komma snö oxå.

    ha en skön helg och sköt om dig

    Kram/otto

    Gilla

    • Jag tror att det är en teveronika, visst är det ett vackert namn? Jag har ju inte så mycket till ork vanligtvis heller, men nu är jag formligen däckad, låg som en planka hela dan i går. Jag tror att den medicin jag står på just nu kan bidra. Vi har också grått och blött idag, inget väder att vilja var ute längre stunder i. Frågan är om jag orkar iväg till mamma idag. När gruset är bortsopat känns det så rent och då spricker rollerbladesåkarna fram ur sina knoppar och även andra hjulförsedda får fart på gator och trottoarer!
      Detsamma, tant Otto!
      Kram

      Gilla

  6. Jordrevans blommor är mörkare med en dragning mot lila. Det som förvillade mig var bladen.
    Men blommans troskyldigt ljusa blå färg är teveronikans signum!

    Gilla

  7. Kikar inom med en kram och kollar ditt vackra.

    Trevlig helg vännen !

    Kramar

    Gilla


Lämna en kommentar