Optimisten

Av: Jag

25 11, 2012

Etiketter:,

Kategori: bilder, blommor, foton, höst

31 kommentarer

Bländare:f/8
Focal Length:55mm
ISO:180
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Sent i november. Grått, mörkt, trist. Men så denna optimist: Hopp om livet.

31 kommentarer på “Optimisten”

  1. En fondtapet till 🙂 Läckert!

    Gilla

  2. Fint, jag tog en promenad runt Saint Michel med kameran i hand, jobbigt var det, är fortfarande sjuk, ett influensaliknande virus, men har varit hemma i flera dar och behövde lite luft fràn La Seine… Det var en klarblà himmel… Ovanligt i Paris den här säsongen…

    Gilla

    • Tack, Maria. Nog vill man ut om himlen är blå, särskilt om man har varit hemma i flera dagar. Jag känner igen det där. Hoppas att du snart är frisk igen!

      Gilla

  3. Så sant…hopp om liv…och en ny vår! :-)!

    Gilla

  4. En del är ena riktiga överlevare! Men nu snöar det i Eksjö och Landvetter så din ros kanske får vänta till nästa sommar!

    Gilla

  5. Jag fann optimister idag, lingon! Kul. Härligt med fägring även om den fortfarande göms bakom kronbladen.
    Kramar och allt gott till dej!

    Gilla

  6. Hej där..häftigt foto som vanligt,fast lite taggigt och läskigt samtidigt=)

    Gilla

  7. Här nere har vi rosor i blom ännu! (Fast inte så många i och för sig.)

    Gilla

  8. Ja nog är det märkligt att vissa växter fortsätter att sätta knoppar ända tills allt fryser inne. De är verkligen beredda att fortsätta in absurdum ifall det skulle inträffa en positiv överraskning som omväxling. Hur redo är vi?

    Gilla

  9. kom att tänka på..Visst gör det ont då knoppar brister…
    varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan ..bindas i det frusna bitterbleka?
    Höljet var ju knoppen hela vintern..vad är det för nytt som täroch spränger? ja visst gör det ont då knoppar brister ..
    ont för det som växer ..ont för det som stänger.

    Knoppar inger hopp om livet!

    kram

    Gilla

  10. Det är klart att jag kan gå in i rätt inlägg, och skriva att jag gillar rosknoppen, men jag är en människa, och människan är lat.
    Svante

    Gilla


Lämna en kommentar