Den sten du passerar.
Av: Jag
Etiketter:aftonbladetblogg, stenägg
Kategori: bilder, foto, foton, natur, naturkonst, photos
| Bländare: | f/8 |
|---|---|
| Focal Length: | 50mm |
| ISO: | 100 |
| Shutter: | 1/0 sek |
| Kamera: | NIKON D60 |
baraenbildavmig
Ja, en bild och några ord eller så.
baraenbildavmig 
Lite jordkänsla över den. Vi blir tillplattade av makten mer och mer. 🙂
GillaGilla
Din tolkning, så kan det kännas. Men det här är mina andningshål och källor till tröst.
GillaGilla
Ja, det är så.
men allt sitter ju i betraktarens öga och öra.
Det är samma sak när man läser en text eller en kommentar. Tolkningen beror på hur man mår när man ser/läser den.
Och fel tolkning kan lätt skapa spänningar.
GillaGilla
Ja, tolkningarna är lika många som betraktarna. Det är intressant att få ta del av dem. Det är sällan jag blir ”störd” av någons tolkning, men det har hänt någon enstaka gång, att bilden känts lite solkig. Det brukar dock lägga sig efter en stund.
Känner du dig tillplattad och förtryckt?
GillaGilla
Haha…inte det minsta.
Jag var mest orolig att jag trampade snett. 🙂
GillaGilla
Alla har ju sina associationer, Jag älskar att titta nära på naturen och dess nyanser och den plattar sällan till mig, haha!
GillaGilla
Sant.
GillaGilla
Mmm.
GillaGilla
Du har så rätt när det gäller stenar. Kollar man närmare så finns det oftast en helt ny värld att upptäcka. Tack för denna inspirationskälla. Ska nog ge tid till detta framöver.
De stenar man dock bör undvika, är njur- och gallsten.
GillaGilla
Ha! Just när det hugger i ryggen som det brukar göra när gallan spökar. Lättare sagt än gjort att undvika dem. De stenarna kanske också har olika nyanser?
GillaGilla
Jag har haft njursten en gång, ingen trevlig upplevelse. Tog mig till akuten. När jag äntligen fått smärtstillande, somnade jag i väntrummet. Jag skulle vidare till röntgen, blev väckt av en sköterska. Sedan blev jag röntgad upp till ett dygn, för att de skulle kunna följa händelseförloppet. När den väl hamnade i urinblåsan, drog jag en lättnads suck, smärtan var borta.
Morsan hade gallsten och blev opererad, hon fick med sig dom hem. Om jag minns rätt så var det inga nyanser i dom stenarna, för blotta ögat.
GillaGilla
Jag har haft både och, men inte så våldsamma smärtor av njurstenen. Jag skulle fara till fjällen så jag fick starka smärtstillande. Gallstenen var stor och stasade ordentligt, jag låg inne fem dygn för befarad hjärtinfarkt och inte förrän hemma fick jag reda på att det var en stor gallsten. När man skulle åtgärda den så var den pust väck.
GillaGilla
Fy bubblan. Skrämmande med befarad infarkt. Tack och lov för att det avlöpte väl.
GillaGilla
Det var inte roligt. Lite för spännande när de springer i korridoren med båren.
GillaGilla
Kan förstå det. Jag har jobbat på vårt Universitetssjukhus i sammanlagt 1 år och 3 månader. Inte som vårdansvarig, utan med andra arbetsuppgifter. Jag har sett det mesta och lite till (från förlossning till obduktion). Jag tyckte aldrig att man vande sig. Man bör nog vara lite som en Moder Teresa, om du förstår vad jag menar.
GillaGilla
Jodå, jag förstår. Jag har tyvärr alldeles för stor erfarenhet av akut- och intensivvårdsavdelningar de senast åren, både för egen del och med mina föräldrar.
GillaGilla
Sköt om dig och ge oss många fina bilder från din vardag framöver.
GillaGilla
Tack och tack detsamma!
GillaGilla
Jag samlar på stenar från olika platser jag besök. Har många stenar från Grekland tycker om att titta på dem och hålla i dem och minnas var jag varit.
GillaGilla
Stenar är meditativt. Jag kan inte heller motstå vackra stenar, men numera får de oftast följa med i kameran. Mindre och väldigt speciella kan dock slinka med hem.
GillaGilla
Jag har vid några tillfällen berättat om en sten jag ofta passerat utan att bry mig så mycket om den. Faktum är att jag vid några tillfällen även fått med den på något foto från stigen men en dag i december såg jag stenen och den tittade på mig.
Numera går jag inte förbi den utan att först ha tagit ett porträtt av ansiktet i stenen. Stenar är mer än bara något slags livlöst mineral!
GillaGilla
Jag minns din sten och att du har visat den ganska nyligen. Det är roligt när stenar talar till en eller när man ser skönheten i den som kanske inte märks vid första anblicken.
GillaGilla
Jag kan gå i timtal på stranden och beundra vackra stenar som sköljs av vågorna. En hel del får följa med hem till balkongen där de torkar och blir intetsägande grå. Men så kommer ett regn och återupplivar dess skönhet. Känns magiskt.
GillaGilla
Det var många år sedan jag gick så på en strand, men de stenar som har fått följa med hem har jag i en stor glascylinder med vatten i på altanen. Ibland glömmer jag att ta in den över vintern och den fryser sönder, men de är inte dyra att köpa så det blir en ny. Även snäckor har jag förvarat på det sättet, men i badrummet, färgerna kommer till sin rätt då.
GillaGilla
Vatten gör också stor skillnad även här! 🙂
GillaGilla
Vatten är en livgivare på många sätt!
GillaGilla
🙂
GillaGilla