Kanske en självanalys.

By: Jag

Mar 26 2015

Taggar:,

Kategori: arkitektur, Bilder, Foto, Foton, konst, Photos, Rost, statyer

47 kommentarer

Aperture:f/8
Focal Length:40mm
ISO:100
Shutter:1/59 sec
Camera:NIKON D60

47 comments on “Kanske en självanalys.”

  1. Spännande bild, men jag begriper inte alls vad det är. Del av ett konstverk?

    Gilla

  2. Fin bild men det där med rubriken självanalys kan man ju undra över. Är det din egen så verkar den lite rostig och rörig😀 Så kan det väl inte va ?😀

    Gilla

  3. Oj! Låter bild och text sjunka in, kommenterar senare…

    Gilla

  4. Gjort av det ”rätta virket” var den första tanken som dök upp i min hjärna…då jag läste överskriften och såg bilden.

    Liked by 1 person

  5. Jag tror.. inte att att Du är såå hård och kantig…

    Gilla

    • ”Låt dig ej förhärdas…” sjöng Lena Granhagen en gång i tiden, men ibland måste man för att klara av tillvaron. Men du har rätt, Björn. riktigt så där kantig är jag nog inte.

      Gilla

  6. Fantastisk bild! Det ser lite ut som ett rostigt pussel där bitarna inte riktigt passar ihop.

    Gilla

  7. En läcker delbild av… vad det nur är. Tyckte ”självanalys” pratade direkt till mig. Här finns varken fram eller bak. Ingen vägledning. Åt vilket håll? Ostrukturerat och kantig. Min hjärna!

    Gilla

    • Det är en större staty som jag inte lyckades fånga på ett vackert sätt. Får se om jag gör det en annan gång. Haha, det är ju intressant att även du kan känna igen dig i detta. Men jag menar nog hela min person just nu.

      Gilla

      • Det ska ju vara kugghjul i min hjärna, det ska gå runt. Hittar inte vägen dit. Måste börja få ett liv igen. Det går inte när det ser ut som på din bild. Suck…
        Nej, nu tar vi nästa tema😉

        Gilla

        • Ja, kugghjul är ju förstås en fördel, de hakar i varandra och får maskineriet att fungera. Men har det blivit överbelastat så behövs tid för att det ska läka.

          Liked by 1 person

  8. Ser ut som en vägvisare.
    Frågan är bara, hur pass mycket visare man blir av detta. Kanske ska man ta till vänster i rondellen och fortsätta rakt ut i geografin.
    Häftig bild är det iallafall.

    Gilla

    • Tack, RC! Hmm. Vägvisare. Nej, man blir nog inte så mycket visare om man följer det som spretar hit och dit. Det fanns nog ändå en tanke bakom, tror jag.

      Liked by 1 person

  9. Läcker bild! Undrar just hur det ser ut i sin helhet?
    Ha en bra dag!

    Gilla

  10. Det där är Rorschachtestet, varje individ ser det på en personlig tolkningsnivå.
    Samtidigt en påminnelse om Picasso.
    rost är till för att putsa upp och göra vacker. Så skenet syns ända ut till universums slut.

    Gilla

    • Ja, det var träffande, man ser det man är uppfylld av. Han Picasso verkar vara närvarande överallt. Du har rätt, vår inre rost ska vi försöka putsa bort och få oss att skina. Rosten i statyn är där för effekten, den är gjord av ett Cortenstål som rostar långsamt men inte rostar sönder.

      Gilla

  11. Det var en rolig och spännande skapelse som tack vare ljusets spel bör få många skiftande former att träda fram ur virrvarret.
    Det är möjligt att du själv känner dig så men jag uppfattar dig inte alls så hård, kantig och sönderskuren.
    I min värld är du en klok, rättvis och mycket omtänksam och känslig människa. Du drar dig för att säga vad tycker men du framför det på ett sätt så mottagaren kan ta till sig budskapet samt förstå, uppskatta och respektera värdet i det. Du må känna dig liten ibland men du är en stor människa!

    Gilla

    • Tack snälla Bebest för dina fina ord, de värmer. Jag gissar att det fattas ett ”inte” i en mening ovan. Det är nog så att jag försöker förhärda mig för att klara av allt som händer och situationer som kräver hårdhet och styrka, men sorgen över omständigheterna bryter igenom ibland. Det är väl då jag kan känna mig sönderskuren av både fysisk och psykisk smärta.
      .
      Vad gäller statyn så försöker jag hitta uppgifter om den men det är svårt. Den biten som jag visar är en del av basen och jag har en känsla av att bitarna som syns är det som blev kvar när man skar ut det som blev ovandelen.

      Gilla

      • Du har rätt! Slarvern i mig förnekar sig inte. Så här skulle det ha stått i mitt svar ovan:
        ”I min värld är du en klok, rättvis och mycket omtänksam och känslig människa. Du drar dig INTE för att säga vad tycker men du framför det på ett sätt så mottagaren kan ta till sig budskapet samt förstå, uppskatta och respektera värdet i det. Du må känna dig liten ibland men du är en stor människa!”

        Gilla

  12. En vacker bild och så många sätt att se på den.Och fina ord och tankar. Tror att alla känner sej lite hårda.kantiga och vilsna
    ibland. Sen kommer en ljusglimt och då försvinner detta. Tack och ha en skön kväll

    Gilla

    • Tack, Minton! Så är det nog, alla kan vi känna oss taggiga och sönderskurna som en staty av rostigt järn. Men de ljusa bitarna finns ju där beredda att titta fram!
      Detsamma!

      Gilla

  13. Sagolik bild, det säger något om dig … känsla, närhet och distans kanske .. hur som så länkar jag dig på min blogg ..

    Gilla

  14. Självanalys, eller ett intressant livsbygge? En bild av livets labyrint, bit för bit sammankopplade upp mot toppen. 🌻
    Du har så fina, tankeväckande bilder. Tant märta gillar!

    Gilla

    • Alltid lika roligt när du tittar in, tant Märta/tant Grå! Hur är det med dig? Ett livsbygge kanske det är, en labyrint eller ett livspussel, Och på toppen en flykt, jag får visa det i ett annat inlägg. Roligt att höra att du gillar mina bilder och att de väcker tankar! Hoppas att du har hittat nya vägar i din labyrint!

      Gilla

      • Jag tar den ena foten efter den andra, å gillar att vara min egen stigfinnare igen. Hårda tider, tuffa tider men jag har hittat harmoni igen. Åtminstone bitvis. Om man som jag valt ett tärande yrke, så ska man nog inte bli förvånad när man tappar greppet. Huvudsaken är att man/jag hittar det igen antar jag.
        Kort sagt – jag lever och jobbar faktiskt lite igen. Lite🙂
        Resten av tiden mediterar jag och äter vitaminer skopvis, för de hade tagit slut i min kropp.
        Min son sa,när det var som värst att du klarar detta mamma och du har familjen bakom dig. Jag har mao tur ändå🙂

        Gilla

        • Det gläder mig att du är på god väg att komma i balans igen och har metoder för att må bättre både psykiskt och fysiskt. Att ha stöd av folk omkring sig betyder oerhört mycket.

          Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: