Madeleinekakan

Av: Jag

06 03, 2019

Etiketter:, ,

Kategori: bilder, foto, fotografi, foton, natur, personer, photography, photos, speglingar, vatten, vinter

63 kommentarer

Bländare:f/6.3
Focal Length:55mm
ISO:400
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D5500

Bläddrar bland foton som jag tagit för några veckor sedan och plötsligt brister jag i gråt. Bilden, en glödande husspegling i en vintrig å, frammanar minnen av honom som var så viktig för mig, för oss, och som jag förgäves försökte få tag på när min dotter tog studenten. Varför just den bilden triggar fram tankarna och den häftiga sorgen kan jag inte förstå, jag kan inte komma på vad bilden har med honom att göra. Insmugen, inbäddad, gömd bakom alla lagren finns kopplingen, fragmentet, i minnets snåriga vindlingar.

Och jag har fortfarande inte läst Proust.

63 kommentarer på “Madeleinekakan”

  1. 6 Mar 2019 at 16:10 Ilse-Marie
    reply

    Minnet går sina egna vägar ❤

    Gilla

  3. 6 Mar 2019 at 18:56 Minton
    reply

    Minnen kan dyka upp utan att det finns någon koppling som man kan se. Bilden är så vacker.

    Gilla

    • 6 Mar 2019 at 21:50 Jag
      reply

      Tack Anki! Så kan det ju vara, men det här var så kopplat till bilden. Även nu när jag tittade på den igen så blev jag ledsen.

      Gilla

  4. 6 Mar 2019 at 19:41 Christinafotograferar
    reply

    Ja, minnen är förunderliga. De väcks i de mest konstiga situationer. Tänk så mycket som finns lagrat inom oss.
    Bilder säger ju också mycket. Det är en väldigt vacker bild med det gula ljuset i vattnet.

    Gilla

    • 6 Mar 2019 at 21:54 Jag
      reply

      Tack Christina! Visst är det förunderligt, men jag tror ändå att det finns en koppling, något som triggade sorgen, något som påminde om det som varit. Ja, om vi kunde skriva böcker om våra minnen så blev det många.

      Gillad av 1 person

  5. 6 Mar 2019 at 21:56 Carinas Photolifestyle
    reply

    Vacker bild!
    Vissa saker försvinner aldrig från minnet.
    Platser, ögonblick, dofter mm etsar sig fast och och när man minst anar knackar det på. Ibland behövs dessa påminnelser för att ”rensas bort” på vägen, en process.
    Stor kram!

    Gilla

    • 6 Mar 2019 at 22:47 Jag
      reply

      Tack snälla Carina! Det är sant, så fungerar det ju. Särskilt dofter kan framkalla minnen. Jag tror precis som du att det är en process och att, som i det här fallet, sorgen gör sig påmind och tar plats ibland för att tumla runt i en och kanske ge nya insikter – eller bara nya frågor.
      Kram tillbaka Carina.

      Gillad av 1 person

  6. 7 Mar 2019 at 06:34 Anki
    reply

    Minnet kan ta konstiga vägar och triggas igång av saker man inte förstår … känslor som gömmer sig långt inne i vårt medvetande dyker plötsligt upp … och man kan inte göra annat än följa med.
    En fin bild … så vacker med huset som speglar sig.

    Gilla

    • 7 Mar 2019 at 10:09 Jag
      reply

      Tydligen är det så. Jag har bara inte varit med om en så stark och plötsligt reaktion tidigare och jag är nyfiken på vad som framkallade den. Tack Anki! Färggranna speglingar är vackra men jag skulle nog inte visat bilden utan upplevelsen, har så många andra bilder som vill ha plats på scen.

      Gillad av 1 person

  7. 7 Mar 2019 at 07:03 evacarolasvensson
    reply

    Minnet och känslor är starka och väldigt sammankopplade. Vissa saker ger oss rysningar fast vi inte förstår varför, mäktigt på sitt sätt. Konstigt på ett annat sätt. Väldigt vacker bild i alla fall. Gråt helar hela kroppen. Cyberkram !

    Gilla

    • 7 Mar 2019 at 10:19 Jag
      reply

      Ja, det är förunderligt med minnet och minnena. Så är det ju, vissa saker ogillar man starkt utan att riktigt tänka på att det kanske finns ett negativt minne kopplat till dem. Och tvärtom. Jag har en känsla av att mycket av allt som hänt mig tränger fram ur gömmorna, har nog tryckt undan lite för mycket.
      Tack för cyberkramen Eva och kram tillbaka.

      Gilla

  10. 7 Mar 2019 at 15:41 Antonia
    reply

    En skön vinterbild på öppna vattnet. Man kan få ihop känslorna ibland av just ingenting också.

    Gilla

  11. 7 Mar 2019 at 20:01 Kristallina
    reply

    Vi har en komplex hjärna. Någon koppling finns där som triggade igång sorgen och känslor. Även om du inte kan ”se” den.
    Då är det dags att läsa ”På spaning efter den tid som flytt”.

    Gilla

    • 7 Mar 2019 at 21:45 Jag
      reply

      Ja, jag är övertygad om att det är så, det finns något där som jag inte kan komma på. Det var en så intensiv upplevelse, som ett meddelande som blixtrade till och försvann.
      .
      Jag skulle verkligen vilja ta mig an bokverket, men jag känner att jag då borde göra det på franska. Det är bara det att min franska är så rostig så jag vete tusan om jag klarar det.

      Gillad av 1 person

      • 7 Mar 2019 at 22:12 Kristallina
        reply

        Förstår dig. Jag kan ingen franska och då kan jag läsa en översättning. Fast är det en tysk författare läser jag det endast på tyska och en svensk på svenska. En och annan engelsk bok blir det ibland men bara tunna böcker. Kunde flytande engelska men när jag fick lära mig svenska för över 30 år sedan försvann en hel del där.

        Gilla

        • 7 Mar 2019 at 22:26 Jag
          reply

          Jag förstår att du läser tyska författare på ditt hemspråk. Jag har tyvärr inte alltid läst finska författare på finska men när jag började med det så blev jag så otroligt berikad. Franska var det så länge sen jag läste, men jag borde ju ta det som en utmaning. Kruxet är, som du vet, att jag numera har svårt med pappersböcker över huvud taget. Just nu är det både koncentration och ögon som krånglar. Böcker på engelska har jag aldrig kommit igång med att läsa, har bara läst några enstaka. Äldsta barnbarnet började med det för flera år sedan, hon är sexton nu, hon läser det mesta på engelska och även sonen min. Lite avundsjuk är jag. Men jag har faktiskt läst ett par böcker på tyska en gång i tiden! Lite tråkigt att man tappar sina språkkunskaper, men det gäller ju att underhålla dem.

          Gillad av 1 person

  12. 7 Mar 2019 at 21:16 Eaqhan
    reply

    Snyggt med den röda speglingen.

    /Skvitt

    Gilla

  14. 8 Mar 2019 at 11:16 kopfundgestalt
    reply

    Ich habe den Text nicht richtig verstanden/ I didn’t get the text somehow…
    aber das Foto ist großartig/ the pic is great indeed.

    Gilla

    • 8 Mar 2019 at 11:30 Jag
      reply

      Thank you so much! It’s not so easy to understand, but I’ll tell you. I presume you have heard about the Madeleine cookie/biscuit and Proust’s novel. When I saw this photo, I started to cry. Somehow it reminded me about my very good friend who died many years ago, but I don’t know how. I can’t find anything in the picture that would tell me why I suddenly thought of him and became so sad.

      Gillad av 1 person

      • 8 Mar 2019 at 11:59 kopfundgestalt
        reply

        Madeleine and Proust were unknown to me. But I read a bit about it right now.

        I think such pain is covered somehow deeply and it only needs a tricker to let experience the pain again.
        It’s always a sad loss. Not to be able to talk to such a good friend again.
        I wrote that in my simple english witjhout using a translator.

        Gilla

  15. 9 Mar 2019 at 12:50 annicaaktiv
    reply

    Vackert Jag! Visst är det fantastiskt vilka känslor naturen och ett foto kan framkalla hos oss.

    Gilla

  16. 9 Mar 2019 at 12:51 annicaaktiv
    reply

    Jag hann inte slutföra min kommentar…naturen är som balsam för själen och gråten är bra, den ska ut. Kram ❤

    Gilla

    • 9 Mar 2019 at 13:04 Jag
      reply

      Naturen hjälper och helar, helt klart. Jag tror som du, jag har nog en massa som bara är intryckt och bortträngt under åren och som pockar på att få komma fram och behandlas.

      Gillad av 1 person

      • 9 Mar 2019 at 13:12 annicaaktiv
        reply

        Så kan det vara Jag. Gå och sätt dig vid en forsande bäck på våren, låt dina minnen/känslor komma fram…släpp på trycket, öppna dina dammar och låt allt vatten skölja bort det du behöver rensa bort.

        Gilla

  17. 9 Mar 2019 at 16:48 Inger Hansson
    reply

    I bilden ser jag ett rött hus med vita fönster. Uppochner. Rännstensbrunnen i förgrunden blir till husets skorsten. Vad bilden speglar ur ditt förflutna kan jag däremot så klart omöjligt läsa ut. Lindblomste är för övrigt överskattat. Doften av blommande lindar däremot: min ungdoms Norrköping! 🙂

    Gilla

    • 9 Mar 2019 at 16:50 Inger Hansson
      reply

      Ser nu att föremålet i förgrunden inte är en rännstensbrunn. Men ändå.

      Gilla

      • 9 Mar 2019 at 17:47 Jag
        reply

        Ja, jag skrev i texten att det är en husspegling men det är nog mer åt det orangea hållet. Det vore ett under om mina läsare såg kopplingen och inte jag, haha. Lindblomste har jag aldrig druckit men det var väl kakan som framkallade minnena hos Proust. Har du läst böckerna? Vi har alla våra doftminnen, det låter härligt med doften av blommande lindar. Skorstenen är nog ett metallbeslag av något slag.

        Gillad av 1 person


Lämna en kommentar