Tiden sätter sina spår.

Av: Jag

30 10, 2011

Etiketter:, ,

Kategori: bilder, förfall, foton, höst

27 kommentarer

Bländare:f/5.6
Focal Length:48mm
ISO:400
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

27 kommentarer på “Tiden sätter sina spår.”

  1. Åh vad läckert! Kom precis på att jag tog en liknande bild på fattigmansstugan på Gammelvala i somras, vet inte om jag satte upp den på bloggen. Måste kika och åtgärda! Tack för tips! 🙂

    Gilla

  2. […] Blev inspirerad av en av mina favoritfotobloggare Jag som idag hade en härlig bild i sin blogg  […]

    Gilla

  3. Det slitet av tidens tand kan vara mycket vackert ibland…

    Gilla

  4. Det är ett gediget hantverkskunnande som träder fram i dörren. Här har man varit noga med virkesvalet och hur det satts ihop. Senare tider har gått snabbare vägar och när spegeldörren inte längre ansetts modern har den hamnat utomhus i ett enklare sammanhang men den gör ännu sitt jobb och åldras med hedern i behåll och med växande skönhet.

    Gilla

    • Gamla spegeldörrar har nog satts ihop av uttänkt virke av kunnigt folk. Den här dörren har ovanlig många speglar, sex tror jag, två x tre stycken, de är alltså delade av ett dubbelkors på mitten. Det nedersta fältet har ersatts av en målad skiva av nåt slag.

      Gilla

  5. Å, jag älskar sånt gammalt trä, ådringarna… skönheten… det inger mej en närvaro och trygghetskänsla paradoxalt nog, eftersom det tydligen är en dörr som blivit övergiven.. lämnad där ute i vind, regn och kyla, ljuvligt med den turkosa färgen som ännu finns kvar.. ja BeBest har sett att det är en spegeldörr.. och hålet som liknar en skugga är där låset, dörrvredet har suttit.

    Gilla

    • Gammalt nött och slitet trä är härligt. Farmors hus var ett omålat timmerhus som naturligtvist grånat med tiden. VI har också en gammal timmerstuga vid torpet, slarvigt ihopsatt efter forslandet dit av någon, rödfärgat en gång i tiden, men nu nästan grått. Den turkosa färgen blir jag inte klok på eftersom skjulet som det också sitter på är turkost.

      Gilla

  6. Men vad är det som skymtar där inne i skjulet? Vilken spänning det skapar i bilden!!

    Gilla

    • Ja, helt klart. Men jag kikade förstås och det jag kunde skymta i dunklet var ett gammalt badkar. Vad där mer kunde finnas kunde jag inte urskilja.

      Gilla

  7. Jag tror det är gammal ensilageplast som bonden kastat där inne. 😉 Verkligen vacker bild. Gammalt trä som åldrats med värdighet.
    F ö har du en award inne hos mig. Om du vill svara på den eller ej avgör du själv.

    Kram

    Gilla

    • Det är nog ingen bonde som äger den här byggnaden, så det faller. De är nog snarare skrot av diverse slag. Tack, Lindalou!
      Jag såg awarden nyss och blev jättehedrad och glad. Ska fundera lite.
      Kram

      Gilla

  8. För min del är detta skönhet! Jag försökte förklara för min man att jag tyckte att ”snabbigt, gammalt och förfallet” var vackert, och lyckades inte sååååå väl.
    Som sagt underbar bild! Nu reser jag bort en dryg vecka, kanske utan internet…
    Allt gott till dej! Kram!

    Gilla

    • Hoppas att du låter bli datorn när du åker bort – men kameran ska du väl plocka med dig!? Ja, gammalt och nött är vackert, men det ska förstås vara i rätt sammanhang. Tack, Svorskan och hoppas att du kopplar av riktigt ordentligt, vilar och njuter!
      Kramar

      Gilla

  9. Undrar om färgen ska vara där?

    Hemikram

    Gilla

  10. Ja om den är original eller målad i efterhand…

    Gilla

  11. Nu ser jag ju att du redan fått en award, lägg den från mig till handlingen och kom ihåg att jag gillar både dig och din blogg.

    Massa kramar

    Gilla

  12. BS Varsågod !
    Det gick bra på vårdcentralen idag ????

    Tänk OM vi hade kunnat luska fram experter som kunde hjälpa just oss, det vore väl nånting ????

    Massa kramar

    Gilla

  13. […] Här ser ni en annan bild som jag är omåttligt förtjust i. Eller vad sägs om denna? Och denna! […]

    Gilla

  14. […] slutet av september var jag här och fotade förfall. Det finns en till bild från samma ställe. Nyckelhålet godkände jag inte då, så nu var det dags att hämta ett nytt. Gångjärnet fick […]

    Gilla


Lämna ett svar till sjokvist *agnetha* Avbryt svar