Bördor

Av: Jag

10 09, 2015

Etiketter:,

Kategori: bilder, foto, foton, photos, sommar

32 kommentarer

Bländare:f/5.6
Focal Length:18mm
ISO:200
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D60

Hinner göra upp många planer innan jag inser att de fortfarande finns där, de senaste veckornas stenblock som tynger mig och hindrar mig från att göra vad det än vara månde. Gårdagens försök att reda i det hela blev till misslyckade spjutstick i ryggen och ett kanske, vi gör väl så här så får vi se. Ute skiner solen och jag ska som vanligt vara stoisk, men sanningen att säga rinner tårarna. Jag vill inte! Jag vill annat.

32 kommentarer på “Bördor”

  1. Att ha så många stenar, som tynger skulle få vem, som helst att gråta.
    Svante

    Gilla

  2. Jag känner med dig. Har de varit elaka mot dig på sjukan. Låter inte alls bra med den där spjuten de misslyckades de med.
    Hoppas bara att smärtan inte sitter i än. Jag kan inte ge hjälp, heller inga råd, men jag beundrar att du hittar så fina bilder för att beskriva din smärta.
    Krya på dig!

    Gilla

    • Tack, Antonia, Ja. Den där undersökningen är inte hela världen när den fungerar, men att ha någon som vrider och vänder på långa nålar för att komma åt ryggmärgen känns ordentligt. Men det är en sak. Det andra är att jag inte orkar någonting alls igen, känner mig bara förtvivlad. Tack för beröm!

      Gilla

      • Fy för läkare som är klåpare.
        När en gjorde på mig kände ingenting. Och det är jag tacksam för.
        Hoppas att du får tillbaka dina krafter. Skickar styrkande och stärkande kramar!

        Gilla

        • Jag tyckte synd om henne, men sånt händer väl ibland. Det fanns en fördel med att hon inte lyckades och det är dels att jag slapp ligga kvar och dels att jag slapp den där förbenade huvudvärken som kan komma efteråt. Nackdelen är att man får medicinera i blindo. Tack för kramarna och kram tillbaka”

          Gilla

          • Japp, huvudvärken var det värsta slaget. Och då hade jag redan migrän i två veckor och den accelererade till en nivå att jag fick feber och nacken var något stel på grund av att jag tryckte sönder musklerna i nacken för att få någon typ av lindrig. Därmed trodde de att jag fick hjärnhinneinflammation. Det hjälpte inte att jag sa att det är bara migrän. Därför tog de ryggmärgsprov. Sen exploderade huvudet två gånger tom. Först efter provet, och när jag undrade om jag är nu ändå ligger i en sjukhus kan inte de ge nåt så att jag slipper denna smärtan. Och ha jag fick en som gjorde allt bara värre. Tog sen ytterligare två veckor innan migränen klingade av.

            Gilla

            • Oh, fy! Jag har varit med om något liknande och det är inte något som man vill vara med om. Jag började nästan hallucinera till slut.

              Gilla

              • Fy… Det lät ju inget vidare heller. Det är få människor som förstår hur jobbigt vissa smärtor är. Eller smärtor överhuvudtaget.
                Jag hade en dust med min läkare för att hon tyckte att jag var beroende av TREO. Hjälpte inte att jag sa att jag inte har det. För att bevisa detta så har jag inte tagit TREO nu på sex veckor. Istället har jag värk i huvudet dagligen. Ibland undrar jag vad jag håller på. Varför ska jag ha smärta om jag ändå kan lindra med Treo. Men jag härdar ut. Ett litet tag till.

                Gilla

  3. Lider med dig i din orkeslöshet.
    Hoppas du hittar lite krafter till helgen.
    Bilden talar sitt klara språk.

    Gilla

  4. Kram kram kram! ❤

    Gilla

  5. VÄRK är ett helvete. Hoppas du kan få lindring. Har svår Artros i nacken inget att göra Knäna är hyfsade om jag inte går för långt. Vänster är bättre efter operation men höger börjar jävlas. Än så länge klarar jag mej med tabletter. Kramar och lite styrka skickar jag till dej.

    Gilla

    • Värk ä r ett helvete. Utsliten i både nacke och knän, som du, måste vara urtufft. Men jag tycker att tröttheten, oorken är det svåraste. När det känns som om man har svår influensa och man måste tänka efter om man verkligen ska försöka sig på dagens beting, att vattna blommorna inomhus eller om man bara ska ta dem som står i köket… eller om även det är för mycket. Jag har i sommar för första gången på många år känt att jag har haft ork och krafter igen. Jag har jobbat i trädgården bland annat och fått undan sånt som bara fått vara tidigare. Jag har fått betala med svår värk och det har varje morgon känts som om jag sprungit ett maratonlopp, men jag har känt att trots det har jag haft krafter. Jag har tänkt att om jag använder kroppen så får jag ännu mer kraft. Och så kom bakslaget för några veckor sedan. Tröttheten och sjukdomskänslan gick inte över och jag orkar åter igen ingenting alls. Nu misstänker man att det är en neuroborrelios och jag får stark antibiotika och jag hoppas verkligen att det är så, att jag återfår krafterna. Jag har haft smärtanfall också, i hela kroppen då jag inte visste vart jag skulle ta vägen, för allt, precis allt värkte. Då vill man inte vara med längre. Jag tar emot din styrkekram och skickar en tillbaka till dig.

      Gilla

  6. Nu har jag läst hela kommentarsfältet. Det låter sjukt men då önskar jag dig att diagnosen stämmer. Att få borrelia i Sverige är inte det lättaste. Många åker utomlands för behandling. Jag håller tummarna att du får rätt hjälp nu.
    Klantiga läkare är inget nytt. Det finns många av dem där ute, suck….
    Ta hand om dig, styrkekram!

    Gilla

    • Oj, att du orkade igenom allt! Jag vet inte om läkaren direkt var klantig, hon hade nog bara otur, försöker jag tänka. Jag fick borreliabehandling i början av förra året utan att ens ha sett fästingen. Det var en ordentlig screening hos neurologen som ledde till det. Den gången var det inte neuroborrelios. Det händer mycket inom forskningen just nu och jag tror att man börjar ta fästingorsakade sjukdomar på större allvar. Tack, Kristallina och kram tillbaka!

      Gilla

  7. Önskar att mina tankar hjälpte rent direkt! Stenbördan – sten av börda – tycker du är fantastisk som ändå bildar oss läsare som du gör!
    Största kramen!

    Gilla


Lämna ett svar till Antonia Avbryt svar