Rockbjörnen

Rockbjörnsgalan har nyligen gått av stapeln och de rockande björnarna har delats ut till utvalda artister.  Han är en tuffing björnen som stjärnorna belönas med.  Men få vet vem som skapade den rockande björnen. Han hette Anders och han var vår vän. Han var en i Kirunagänget som flyttade söderut för att studera. Jag såg upp till honom för att han var konstnärlig och så vuxen jämfört med de andra i klassen. Här bodde han  i kollektiv med min syster, sin bästa vän och några till. Vi åkte till Sitges en sommar och en natt gick Anders i sömnen och ställde sig på hotelltrappan och kissade. Många var de fester vi hade tillsammans och ibland åt vi palt tills vi fick paltsvimma.

När han ritade rockbjörnen jobbade han på Aftonbladet som tecknare. Han inspirerades bland annat av den rakade björnen i John Irvings Garp och hans värld. Björnen lever vidare, men Anders dog ung, hans lungor sprack av astmaattacken som han fick på torpet i Småland, ambulansen hann inte fram i tid.

Jag satt under körsbärsträdet på mina svärföräldrars torp och ammade min sommarflicka. Solen strilade ner genom lövverket. Min man som läste Aftonbladet kraschade idyllen när han sa: ”Anders är död.”  ” Det kan han inte vara, sa jag, det måste vara nån annan med samma namn.”  ”Det är Anders, det finns en bild på honom”, sa han. Telefon hade vi ingen på torpet och mobiler var inte ens påtänkta då. Där tog den sommaren slut. På begravningen uttryckte min babys gråt allas vår förtvivlan. Men Malin hade blåa skor.

 

22 comments on “Rockbjörnen”

  1. Fin hyllning och bild… Nominerar dig till en sk bloggaward… Pà La vie sauvage…

    Gilla

    • Tack, Maria! Vad glad jag blir, ska kolla!
      .
      Kollade och står över den här gången eftersom det handlar om sötsaker. Jag får inte äta sånt.
      Men tack för att du tänkte på mig!

      Gilla

  2. Trevlig bild, och ett sorgligt minne. Jag vill inte skriva om min upplevelse med björnar här. Har gjort det hos mig.
    Svante

    Gilla

    • Tack Svante! Ja, såna minnen vill man helst vara utan. Det som jag tycker är tråkigt är att man aldrig ser nämnt i Aftonbladet vem som skapade Rockbjörnen.

      Gilla

  3. Underbar bild, och ack så sorgligt minne, vilket du delar med dig av på ett otroligt nyanserat och gripande sätt till oss andra. En otroligt fin hyllning till en älskad och saknad vän. ♥
    Kram

    Gilla

  4. Mitt hjärta kastades i skräpet av en hård och kallt brutal WP! 😥 *snyft*

    Gilla

  5. Så söt rock-björn! Men en sorglig historia…, dock fint skrivet.
    Kram

    Gilla

  6. Vackra ord! Och en riktigt, riktigt gullig rockbjörn.🙂

    Gilla

  7. Så sorgesamt och rörande du beskriver detta historiskt betydande verks skapande och spirituella värde… =0(

    En varm och styrkepeppande hemikram

    Gilla

  8. Det var på tiden att berättelsen om Anders kom fram!
    Jag förstår att det var en svår chock att så oväntat få budskapet om hans död och att det satte spår som ännu kan skönjas.
    Din rockbjörn och din väl avstämda berättelse gillar nog Anders lika mycket som jag gör! Törs man säga att de rockar fett?

    Gilla

    • Haha, den var bra, de rockar fett! Ja, den berättelsen behövde berättas, kändes det som, jag kan inte förstå varför hans namn aldrig nämns. Och ja, Anders skulle ha gillat det!

      Gilla

  9. Det finns människor som etsar djupa spår i de hjärtan de berör.
    *kramen*

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: