Äventyr på Kyrkö mosse

Av: Jag

18 11, 2017

Etiketter:,

Kategori: bilder, bildserie, foto, fotografi, foton, höst, natur, photography, photos, rost, skrot

84 kommentarer

Bländare:f/4
Focal Length:18mm
ISO:640
Shutter:1/0 sek
Kamera:NIKON D5500

I september efter vår Ölandsvistelse kom jag äntligen till  Kyrkö mosse, bilkyrkogården utanför småländska Ryd. Jag hade vanan inne att fotografera i regn, så det var inget större bekymmer att det öste ner. Visst är det bökigt att ha ena handen upptagen med paraplyet, en del lägen blir lite knepiga, men vad gör man inte för konsten. Mycket vatten var det överallt så det var skönt att ha stövlar på.

Efter ihärdigt fotande under någon timme började jag känna mig färdig. Min man hade gått till bilen och jag tänkte bara ”plocka” några bilar till, som jag skymtade längre bort. Stigar fanns ju, men ivrig genade jag, klev på en tuva – och sjönk. Ner till låren. Där stod jag försjunken i kärret och förstod att jag inte kunde ta mig upp för egen maskin om jag ville rädda kameran.  Jag ropade helt sonika på hjälp, först på svenska, sen på utrikiska och strax kom ett par till min räddning och drog upp mig ur dyn.

Väl uppe kände jag att vattnet i mina stövlar var varmt och fast jag dröp av dybrun sörja fortsatte jag att fota under min klafsiga promenad tillbaka till bilen. Skönt var det sedan att byta till torrt. Mossens kryddiga doft dröjde sig länge kvar i mina kläder.

84 kommentarer på “Äventyr på Kyrkö mosse”

  1. Vilken historia! Och många fina bilder blev det. Gillar särskilt den med bilarna på rad. Tur att det gick bra för både dig och kameran!

    Gilla

    • Nog blev det många bilder och det kommer mer. Jag var lite ställd ett tag, men noterar med hjälp av tidsangivelsen på fotona att det hela bara tog några minuter. När de det slutar bra blir det som ett roligt äventyr. Tack, Inger.

      Gillad av 1 person

  2. Oj det var tur någon hörde dej. Älskar detta ställe och dina bilder är underbara.
    🚗

    Gilla

    • Ja, jag hade tur. När jag berättade för min syster så frågade hon: ”Du hade väl mobilen?” Mitt svar var att jag inte visste. Och det hade inte hjälpt för maken hade inte sin på sig. Tack, snälla Anki!

      Gilla

  3. Vilket äventyr du råkade ut. Det var tur att det fanns folk i närheten.
    Men jag konstaterar:
    Tidens tand är vass, tidens tand tar allt.
    Det är vackert med vemodigt också. Regnet gör ju sitt, det är en dimension till.

    Gilla

    • Det var ett litet äventyr och när nu mossen var så varm så var det inte så farligt. Men det hade varit oerhört trist om jag hade behövt offra kameran för att eventuellt kravla mig upp. Regnet förstärkte allt, det är sant, det blev en extra dimension både för upplevelsen och för fotona. Det tar tid innan bilarna ”tas” av tiden men bra förändrade är de.

      Gilla

  4. Oj så vackra bilder Jag!! Förr tänkte jag att man kan väl inte fota gammalt skräp…men nu förstår jag….så otroligt vackert du har fotat alla gamla bilar 🙂

    Gilla

    • Tack så väldigt mycket, Annica! Skräp är skräp men rostiga och mossiga bilar är något annat, haha. Det kommer fler inlägg från mossen, det fanns mycket att fota.

      Gillad av 1 person

  5. Häftigt ställe! Läckra bilder som vanligt, men jag är inte så avundsjuk på de vattenfyllda stövlarna 😉

    Gilla

    • Det är det och jag roade mig kungligt som man bara gör på en bilkyrkogård. Jag hade länge velat komma dit. Vattenfyllda stövlar är inget man just önskar sig, men det var i alla fall inte kallt, som tur var. Riktigt ljummet med en kryddig doft. Tack, Anneri.

      Gillad av 1 person

      • Jag förstår det. Det ser ut som det fanns mycket att rikta kameran mot.
        Kryddig doft? Låter spännande 😉

        Gilla

        • Det fanns förstås massor men eftersom det var ett stopp på väg mot Skåne så fick det inte ta alltför lång tid. På två timmar var jag klar och därtill tog klädbytet en kvart, haha. Ja, det är ju en torvmosse och förmodligen finns där en hel del växter. Stövlarna låg och doftade i flera dygn i bilen i Skåne och byxorna fick jag tvätta två gånger innan jag fick bort fröna som hade satt sig fast i det svarta tyget.

          Gillad av 1 person

  6. Snyggt!

    /Skvitt

    Gilla

  7. Jag blir en smula avundsjuk på ditt underbara äventyr. Dock inte på att du försatte dig i fara. Tur att det fanns hjälp i närheten.
    Bilderna talar sitt tydliga språk. De är underbart vackra. Synd att det regnade. Men en duktig fotograf pallar med det mesta.

    Gilla

    • Jag minns det som ett roligt äventyr när det nu förlöpte väl. Det var inte många personer där eftersom det regnade, men det här paret hade jag passerat tidigare och såg dem nu på håll. Regnet gjorde mig inte så mycket, jag tycker att det blev som en extra effekt bara i bilderna, även om det var lite bökigt. Tack så hemskt mycket, RC! Du har varit till Båtsnäs där det finns många gånger fler bilar, men Kyrkö mosse är väl värt ett besök. Du får planera in det till nästa sommar kanske?

      Gillad av 1 person

  8. Härliga bilder! 🙂 Det är en fantastisk plats, men tyvärr gör naturen sitt och snart är det mesta väck. Det har varit mycket stölder där förr också. Såg du Åke hus? Han som startade allt. Det lilla på 12 kvadratmeter han byggde åt sig själv. Det var hans vardagsrum, kök och sovrum. Han var en man som inte var ute efter rikedom, han levde som han ville. 🙂

    Gilla

    • Tack, John! Det dröjer nog innan bilarna är borta även om mycket är demolerat och sedan övervuxet. Ja, jag såg Åkes hus och det är väldigt förfallet. Jag har en fundering om att det skulle behövas någon som röjde upp lite i området, där finns en massa utslängt, sånt som är bortslitet från bilarna och det ser inte bra ut. Är det nu ett kulturreservat tycker jag att det ska vårdas som ett museum och även om det är meningen att bilarna ska återtas av naturen kan man hålla efter det som människan ställer till med.

      Gillad av 1 person

      • Kommunen gör nog inget, de ville ju bli av med det från början… De struntar i sådant de inte bryr sig om, som snokarna här i Kristianstad. Äntligen har jag ett par andra personer bakom mig som har auktoritet, vi polisanmälde kommunen i torsdags, för de har inte hållit sin överenskommelse med mig.

        Gilla

        • Ja, det förstås, men man kunde ju tänka att det är ett åtagande att göra något till kulturreservat.
          .
          Vad bra att du har fått stöd av folk som har något att säga till om. Hoppas att det har effekt.

          Gillad av 1 person

  9. Åh vilka bilder, dit vill jag åka! Vilket äventyr i leran!

    Gilla

  10. men jisses, vilket äventyr! att du inte fick panik!
    men du fick till helt underbara bilder! dom där gamla bilarna åldras så vackert! annat är det väl dagens moderna som består mest av plast, inget tjusigt där inte. kyrkö måste jag lägga på minnet, så att jag får uppleva dom på riktigt också.

    Gilla

    • Jag hann inte få panik, men ganska snopen blev jag och hann tänka att jag var dum som klev ut på en tuva bara så där. Tack så hemskt mycket, Heanku! Det är sant, de åldras väldigt vackert.
      .
      För tre år sedan var jag till en annan bilkyrkogård nära norska gränsen: https://baraenbildavmig.wordpress.com/2014/12/07/oppna-dorrar/
      Där finns tusentals bilar medan Kyrkö mosse har något hundratal. Båda platserna är väldigt spännande att besöka.

      Gilla

  11. Hjälp, vad du utsatta dig för. Tur att någon hörde dig. Dina härliga bilder är ren rostfrossa igen. Man undrar hur länge bilarna har legat där. Naturen tar verkligen över.

    Gilla

    • Ja, är man dum så… Det var nog lite tur att det fanns folk där, det var lite glest för att det regnade. Läste att han Åke startade bilskroten 1940, han höll på med torvbrytning på mossen också. Bilskroten lades ner 1980 och sen dess har bilarna bara legat där. Det är som en installation, gamla bilar som tas över av naturen. Kul att du känner att du får frossa, Kristallina!

      Gillad av 1 person

  12. Vilka härliga bilder du tagit och den bilkyrkogården har jag sett på nätet förut..
    och vilken tur att du fick hjälp låter ju väldigt obehagligt att sugas fast i ett kärr..
    Man kan råka ut för både det ena och det andra i sitt försök att ta bilder så tur att det gick bra denna gången..

    Gilla

    • Bilkyrkogårdar är populära ställen, men det var ganska folktomt när jag var där för att det regnade så. Jag satt inte fast men det hade kunnat hända om jag hade börjat röra på mig, såg en så obehaglig scen i Monster där deckaren sugs längre och längre ner och påmindes… Jag är glad att jag slapp undan med förskräckelsen och blöta kläder. Tack så mycket, Nicki!

      Gillad av 1 person

      • Jag fick också samma syn från någon film där människan åkte ner en liten bit i taget.. Tur att det var folk i närheten trots vädret..
        man glömmer gärna omgivningen lite när man fotograferar Janne har slitit tag i mig åtskilliga gånger då jag backat ut i både vägbanor och cykelbanor när jag varit helt inne i fotograferandet..

        Gilla

        • Det är ju det som är det härliga med fotograferandet, man ger sig hän och går upp i det. Jag är nog ganska försiktig vad gäller vägbanor, men det är värre med cykelbanor.

          Gilla

  13. Helläckra bilder!
    Njuter av din fina fotokonst/ kram

    Gilla

  14. Incroyable ! Les automobiles deviennent des autos tranquilles ;o)

    Gilla

  15. Men jisses vilka bilder och vilken story! Känns dramatiskt, lite sorgligt samtidigt som det känns väldigt väldigt spännande. Visste inte att det fanns bilkyrkogårdar men förmodar att de uppstår av sig själv. Du har dokumenterat det hela väldigt snyggt, trots regnet. Men hjälp vad läskigt att plötsligt sjunka ner genom marken!!! Hade du fast underlag att stå på eller sjönk du bara mer och mer. Hua.. jag ryser vid bara tanken men det gick ju bra till slut. Hahaa.. ville rädda kameran tyder på att du hade fast mark under fötterna men inte kunde ta dig upp. Himla tur att det fanns människor i närheten, själv skulle jag nog inte våga ge mig in på en kyrkogård ensam, speciellt inte om det regnar, det förstärker känslan av kuslighet. Du är modig du måste jag säga men jag förstår att det var lockande att bege sig dit med kameran. Tack för att du delat med dig så vi andra också kunde följa med!

    Gilla

    • För tre år sedan var jag till en annan bilkyrkogård som var väldigt mycket större, vid norska gränsen: https://baraenbildavmig.wordpress.com/2014/12/07/oppna-dorrar/
      Jag tror inte att de uppstår av sig själv utan de börjar ofta som någon sorts bilskrot som säljer bildelar.
      .
      Jag hann egentligen inte bli rädd, var väl mest snopen och jag satt inte fast, men jag vet inte vad som hade hänt om jag hade börjat röra mig, jag slapp försöka eftersom jag fick napp så fort på mina rop. Tjejen tog mitt paraply och kameran och killen drog upp mig i båda armarna. Dagen efter förstod jag först inte varför jag hade sån värk i armarna, tills jag kopplade det till incidenten.
      .
      Ensam var jag ju inte, min man hade ränt runt före mig men återvänt till bilen. Jag går oftast ensam, idag i skogen på en promenad som jag skulle begränsa till 45 minuter, men det blev två timmar och det började skymma. Jag mår själsligen bra av att strosa runt men förtar mig oftast, blir för trött. På Kyrkö mosse var jag så där euforisk som man kan bli när man äntligen får komma till ett ställe fullt med fotoobjekt, jag formligen frossade i rostiga och mossiga bilar och detaljer. Tack snälla Anita för en lång och trevlig kommentar!

      Gillad av 1 person

      • Tusen tack för din utförliga feedback ”Jag”. Visst mår man bra i själen av att få strosa runt på egen hand med sina tankar. Här finns ju ingen skog inom gångavstånd men att gå på klipporna utmed havet är mitt sätt att varva ner. Har kikat på länken och fann en minst lika imponerande kyrkogård där som din senare.

        Gilla

        • Att vandra utmed havet låter verkligen rogivande. Vi har långt till vatten i stan så det blir skogar och parker för mig. Tack för att du orkar kika på mina långa inlägg, Anita!

          Gillad av 1 person

          • Nu när vi har hund så kan jag sakna närheten till natur, såsom skog. Kör ju inte bil här på Malta så det blir på helgerna att vi åker ut på landet. På vardagar går vi på klipporna utmed havet och det är ju natur det också i och för sig.
            Klart jag orkar, det är ett nöje för mig att titta in hos dig!

            Gilla

            • Tack och detsamma, Anita! Folk har ju hundar även i städer men det är klart att promenader i skog och mark underlättar, det känns friare så. Det låter bra att ni kommer iväg till landet på helgerna,

              Gillad av 1 person

  16. De här bilarnas begravningsplatser delar ju åsikterna. Miljöproblem? Ja, kanske.
    Men också vackert på nåt sätt. Och sorgligt, lite tragiskt.
    Mycket på en gång alltså – men de blir ju som konstverk, och naturen tar alltid över där.

    Gilla

    • Det är inte ett miljöproblem såtillvida att bilarna är tömda på miljögifter. Det är ett begränsat område, ett slags museum, de dräller inte omkring var som helst. I skogarna vid mitt torp däremot kan man hitta jordbruksmaskiner och flak lite här och var i skogarna även om det är gratis hämtning av sådant för bönderna.
      .
      För mig var det en upplevelse att se dessa mossiga bilar i naturen, lite konstigt när de alla saknade hjul, vilka tydligen hade sålts.

      Gilla

  17. Såg inte din text igår men nu 🙂
    Tur att du fick hjälp upp och att kameran klarade sig plus fina bilder/kram

    Gilla

  18. Gorgeous shots! I loved looking at them.

    Gilla

  19. Jippie, vilka härliga bilder! Det här får mig att genast hoppa in i bilen och åka dit. 😀 Dråpligt med det blöta benet men det är sådana händelser som skapar ordentliga minnen. 🙂

    Gilla

    • Kul att du gillar dem och får lust att åka dit på stört! Jag var ordentligt dyig och inte bara på ett ben, jag sjönk som en sten… och ja, det blir ett roligt minne, även det att gå där och fota i störtregn. Att fota i ett frostigt Båtsnäs nu vore en dröm.

      Gilla

  20. Jag kan gilla att det har regnat. Kul att du också var här!

    Gilla

  21. […] dessa våta detaljer från Kyrkö Mosse. Ni som sett tidigare inlägg minns kanske att det var lite äventyrligt men slutet gott, jag blev snabbt räddad. Alla foton är tagna med ett uppspänt paraply i ena […]

    Gilla


Lämna en kommentar